Den vita lejoninnan (Mankell, Henning)
"En man får ett uppdrag. Han heter Victor Mabasha och bor i ett eländigt skjul i den sydafrikanska Transkeiprovinsen.
Han ska mörda någon vars namn tills vidare förblir hemligt. En högt uppsatt man i Sydafrika.
President de Klerk, tror han.
Men Victor tar fel. Den han skickas ut för är att döda är den man som alla inser kommer att bli landets näste president.
Frihetshjälten Nelson Mandela.
I Ystad beger sig fastighetsmäklaren Louise Åkerblom ut för att besiktiga ett hus. Men hon kör fel. Hon hamnar på ett ställe där hon inte borde ha hamnat.
Gode Gud, hjälp mig! hinner hon tänka.
Kommissarie Wallander känner intuitivt att hennes försvinnande måste tas på allvar. Snart har han hamnat mitt i en utredning som inte liknar någon annan han varit med om.
En konspiration på världspolitisk nivå.
Ett nätt av ondska som spänns över kontinenterna.
Den vita lejoninnan är den tredje delen i romanserie om Kurt Wallander, läst och älskad över hela världen.
'De är väldigt tilltalande deckare. Berättelsernas genomtänkta förlopp hjälper till att lyfta fram det ohyggliga som ibland kan finnas gömt bakom vardagslivets fasader. Det vore heller ingen oförskämdhet att jämföra Mankell med mästaren, Georges Simenon.' The Irish Times"
Den första tanken hos mig när jag hade läst den här texten var: "Men fan, kan han inte stanna i Sverige för en enda bok!!?" Själva temat lät flummigt och jag kunde inte förstå hur en sydafrikansk yrkesmördare och en skånsk fastighetsmäklare kan ha någonting att göra ihop. Och vad kan allt detta ha att göra med lejon?
Det som jag försöker säga är bara att jag inte hade stora förväntningar när det gällde boken. Jag var nyfiken, naturligtvis, och hoppades att Mankell lyckas överraska mig igen, men några förväntningar hade jag inte.
"När förste kriminalkommissarien Kurt Wallander kom till polishuset i Ystad på måndagsmorgonen den 27 april var han ursinnig. Han kunde inte påminna sig när han senast hade varit på så såligt humör. Ilskan hade även avsatt spår i hans ansikte, i form av ett plåster på ena kinden där han skurit sig under rakningen.
Han svarade muttrande de kollegor som önskade honom God morgon. När han kommit in i sitt rum slängde han igen dörren bakom sig, lyfte av telefonluren och satte sig att stirra ut genom fönstret.
Kurt Wallander var 44 år gammal. Han ansågs vara en skicklig polisman, envis och emellanåt också skarpsinnig. Men denna morgon kände han bara ilska och ett växande missmod. Söndagen hande varit en dag han helst av allt ville glömma." (s. 24)
Först vill jag påpeka att Wallander faktiskt stannade i Sverige i denna bok. Jag hade det alltså lite fel. Ändå var brännpunkten i berättelsen inte i Sverige utan i Sydafrika. Apartheid och rasismen i allmänhet syns vara de viktigaste temana. Mankell kastar duktigt in olika afrikanska legender och myter, och dessutom lyckas ge akt på några riktigt allvarliga missförhållande i det sydafrikanska samhället. Och jo, han faktiskt länkar tillsammans hela detta med en skånska kvinna.
För ett par veckor sen skrev jag att jag tyckte att Hundarna i Riga var väldigt amerikansk och våldsam. Nu skulle jag säga att den var det inte - eller kanske lite, men det var väl ingenting i jämförelse med Den vita lejoninnan. Den före detta KGB-agenten Kovalenko är en så omänskligt våldsam och kall person att det fick mig att rysa när jag bara läste om honom.
Ändå är denna bok en väldigt vanlig deckare på något sätt. Visst finns det många samhälleliga frågor - både i Sverige och i Sydafrika - som talas om i denna bok, men själva berättelsen är lite trist då och då. Och åtminstone jag skulle njuta av att läsa en bok där Wallander löser (eller åtminstone försöker lösa) ett brott i Sverige, och handlar med svenska (eller ännu bättre - finska :D) brottslingar.
Det som överraskade mig mest var kanske det att Kurt inte hade någon kvinna i denna bok. :D Baiba Liepa (som han träffades i Hundarna i Riga) nämns i många samband, men hon är ju fortfarande i Riga - och dessutom medger Wallander själv att han inte älskar henne för riktigt. Och åklagaren Anette Brolin som Kurt har det ihop med i Mördare utan ansikte och som nämns även i Hundarna i Riga syns ha försvunnit. Wallander har ändå en väldigt viktig ung kvinna i sitt liv i Den vita lejoninnan, nämligen sin dotter, Linda. För första gången får vi veta lite mer om henne som en person, dvs. hur hon tänker och känner.
3+/5 - helt läsbar, men…
Wallanderserie:
Mördare utan ansikte (1991)
Hundarna i Riga (1992)
Den vita lejoninnan (1993)
Mannen som log (1994)
Villospår (1995)
Den femte kvinnan (1996)
Steget efter (1997)
Brandvägg (1998)
Pyramiden (1999)
Innan frosten (2005)
"The White Lioness
The murder of a Swedish housewife looks like a simple case even though there is no obvious suspect.
But then Kurt Wallander learns of a determined stalker, and soon enough, the police catch up with him. But when his alibi turns out to be airtight, they realize that what seemed a simple crime of passion is actually far more complex and dangerous. The search for the truth behind the killing eventually uncovers an assassination plot, and Wallander soon finds himself in a tangle with both the secret police and a ruthless foreign agent." (Snagged from here)
The first thing I thought about after having read the text was, "Cannot he stay in Sweden for just one bloody book!!?" The theme itself sounded confusing, and I had hard time trying to figure out how a South African contract killer and a woman from southern Sweden could have anything to do with each other. And what does this all have to do with a lion?
What I am trying to say is that I did not have any great expectations for the book. I was curious, of course, and hoping that Mankell would manage to surprise me again, but I had no expectations.
First, I want to point out that Wallander actually stayed in Sweden in this book. I was not completely right, that is. But the main focus of the story is not in Sweden but in South Africa. Apartheid and racism in general seem to be really important themes. Mankell throws skilfully in different African legends and myths, and actually manages to make some serious points on the situation in South Africa. And yes, he actually manages to combine this to a Scanian woman.
A little while ago I considered Hundarna i Riga violent and American. Now, I would say that it is not - or maybe a bit, but that is nothing when compared to Den vita lejoninnan. The former KGB agent Kovalenko is such an inhumanly violent person that he actually made me shiver when I only read about him.
Yet, this book is a very ordinary detective story, in a way. Of course, Mankell writes about a bunch of important questions, considering both the Swedish and the South African society, but the story itself is quite boring every now and then. And at least I would enjoy reading a story in which Wallander solves (or at least tries to solve) a crime in Sweden that has to do with Swedish (or even better, with Finnish) criminals.
What surprised me the most was that Kurt did not have a woman (a mistress) in this book. :D Baiba Liepa (whom he met in the previous book) is mentioned often, but she is still in Riga - besides, Wallander admits that he does not really love her. And the prosecutor Anette Broline with whom Kurt had a little something going on in the first book of the series and who is mentioned in Hundarna i Riga as well seems to have disappeared completely. Yet, Wallander has a very important young woman in his life, even in this book: his daughter, Linda. For the first time, we get to know a bit more about her as a person - how she thinks and feels.
3+/5 - completely readable, but…
Wallander books:
Faceless Killers (Mördare utan ansikte, 1991)
The Dogs of Riga (Hundarna i Riga, 1992)
The White Lioness (Den vita lejoninnan, 1993)
The Man Who Smiled (Mannen som log, 1994)
Sidetracked (Villospår, 1995)
The Fifth Woman (Den femte kvinnan, 1996)
One Step Behind (Steget efter, 1997)
Firewall (Brandvägg, 1998)
The Pyramid (Pyramiden, 1999)
Before the Frost (Innan frosten, 2005)