Ja, det är sant. Jag har fått ett jobb! Det är en timanställning som städerska i tre veckor. Eller lokalvårdare som det kan kallas. Men varför egentligen? Det jag gör är att städa. Jag kommer räkna dagarna till den sista juli för det är min sista dag där, och jag vet att det låter så sjukt otacksamt men jag vill ju inte jobba som städerska. Det är ( Read more... )

Jag vet inte riktigt vad som är skillnaden mellan en panikattack och en ångestattack men hur som helst så tror jag att jag har haft något av dem i flera år. Sen jag gick i sexan skulle jag tro. Då känns det som om tiden och jag inte hör ihop. Alltså som att jag vaknar upp i en dagdröm och befinner mig där i. Jag vet inte, det är svårt att förklara ( Read more... )

Jag känner mig så himla deppig. Eller nere. Jag vill inte använda termen deprimerad för jag har nog inte någon depression. Men jag bara mår dåligt liksom. Det känns så hopplöst, och jag vet inte hur det ska kunna bli bättre. Det finns så mycket som oroar mig. Arbetslösheten är det mest närvarande. Min ensamhet. Att jag snart fyller 25. Att jag ( Read more... )

Det känns som att jag närmar mig en brytpunkt. Som i att jag kommer att bryta ihop. Jag orkar inte mer. Alltså melodramatisk är mitt mellannamn men jag känner att jag inte kommer nånvart med mitt liv. Jag har inget jobb och ser inte ut att få nåt inom nån snar framtid. Jag bor hos min familj som jag älskar, men jag vill bo själv och ha mitt eget ( Read more... )

Jag är så frustrerad över att jag bor hos mina föräldrar igen. Och att jag inte har något jobb eller kan försörja mig själv. Men mest av allt för att jag inte vet vad jag vill. Det är jobbigt att inte veta hur man vill att ens framtid ska se ut. Mina framtidspalner är antingen väldigt vaga eller bara ganska ouppnåeliga, typ bli Hollywoodstjärna. ( Read more... )

Det känns som att mitt liv står still. Som att jag inte kommer iväg till dit jag vill. Typ, jag står på en busshållsplats och väntar och väntar, men så kommer aldirg bussen. Eller så hinner jag inte fram till hållplatsen innan bussen kommer, så åker den iväg utan mig. Nu är jag ju nästan 15 år och vad har jag exakt? En utbildning som inte direkt ( Read more... )

Min nya favoritlåt är Paris av Jay-Jay Johanson. Den är så fantastisk. Jag förklarade för min syster att den känns som ett flyktigt dis över en äng en sommarmorgon. Hipsterljuvheten när den är som bäst. Eller inte liksom mainstreamhipster utan en bohemisk artiste. Den påminner om Sebastien Tellier, fast utan det sexiga och spexiga. Så mycket känsla ( Read more... )

Jag kan inte sluta lyssna på Solange Losing You. Den är bara för bäst. Alltså jag är seriöst beroende. Av den och av Frank Oceans Thinking About You. Jag vet inte om det går att hitta två mer perfekta låtar. De är fulländade. Och så känslosamma på sina olika sätt. Solange känns mer opersonlig och distanserad. Speciellt med videon. Frank Oean, bara ( Read more... )

Jag bara fick en känsla precis nyss av att det här är året då jag blir vuxen. Det känns som att jag nu kan börja formulera mål som jag ska jobba mot och förverkliga mina drömmar ( Read more... )