Jag vet inte riktigt vad som är skillnaden mellan en panikattack och en ångestattack men hur som helst så tror jag att jag har haft något av dem i flera år. Sen jag gick i sexan skulle jag tro. Då känns det som om tiden och jag inte hör ihop. Alltså som att jag vaknar upp i en dagdröm och befinner mig där i. Jag vet inte, det är svårt att förklara ( Read more... )

Jag åkte inte idag....

( Varför inte? )

Jag känner mig så himla deppig. Eller nere. Jag vill inte använda termen deprimerad för jag har nog inte någon depression. Men jag bara mår dåligt liksom. Det känns så hopplöst, och jag vet inte hur det ska kunna bli bättre. Det finns så mycket som oroar mig. Arbetslösheten är det mest närvarande. Min ensamhet. Att jag snart fyller 25. Att jag ( Read more... )

Jga har en stark känsla av att det inte är här jag ska vara. Jag vill ju så mycket mer än att bo hemma hos mina föräldrar och söka jobb, till synes förgäves för det finns inte jobb för en som bara har pluggat men inte till något egentligt. Alltså min lathet straffar sig. Jag skulle tagit fler chanser och gjort mycket mer för att bli någon som är ( Read more... )

Jag är så frustrerad över att jag bor hos mina föräldrar igen. Och att jag inte har något jobb eller kan försörja mig själv. Men mest av allt för att jag inte vet vad jag vill. Det är jobbigt att inte veta hur man vill att ens framtid ska se ut. Mina framtidspalner är antingen väldigt vaga eller bara ganska ouppnåeliga, typ bli Hollywoodstjärna. ( Read more... )

Alltså jag orkar inte ens se eller sätt mig in i debatten/fenomenet näthat mot kvinnor. Det känns bara så hopplöst att samhället någonsin ska bli jämställt. Frustrationen och besvikelsen är så överväldigande, den är inte alls motiverande, jag kan inte se den som en utmaning utan den blir verkligen bara ett hinder, en stor jävla oöverkomlig mur som ( Read more... )

Min nya favoritlåt är Paris av Jay-Jay Johanson. Den är så fantastisk. Jag förklarade för min syster att den känns som ett flyktigt dis över en äng en sommarmorgon. Hipsterljuvheten när den är som bäst. Eller inte liksom mainstreamhipster utan en bohemisk artiste. Den påminner om Sebastien Tellier, fast utan det sexiga och spexiga. Så mycket känsla ( Read more... )

Jag kan inte sluta lyssna på Solange Losing You. Den är bara för bäst. Alltså jag är seriöst beroende. Av den och av Frank Oceans Thinking About You. Jag vet inte om det går att hitta två mer perfekta låtar. De är fulländade. Och så känslosamma på sina olika sätt. Solange känns mer opersonlig och distanserad. Speciellt med videon. Frank Oean, bara ( Read more... )

Jag bara fick en känsla precis nyss av att det här är året då jag blir vuxen. Det känns som att jag nu kan börja formulera mål som jag ska jobba mot och förverkliga mina drömmar ( Read more... )