Panikattack och ångestattack
Jag vet inte riktigt vad som är skillnaden mellan en panikattack och en ångestattack men hur som helst så tror jag att jag har haft något av dem i flera år. Sen jag gick i sexan skulle jag tro. Då känns det som om tiden och jag inte hör ihop. Alltså som att jag vaknar upp i en dagdröm och befinner mig där i. Jag vet inte, det är svårt att förklara men det känns så jävla äckligt att bara helt plötsligt bli medveten om tiden på ett annat sätt. När jag var liten och inte förstod så visste jag inte vad som hände, jag trodde väl att jag var sjuk eller hade något fel, men nu tror jag att det var panik eller ångest. Ett tag trodde jag att jag var allergisk mot lysrör eftersom det är oftast när jag sitter i starkt upplysta rum och och inte lätt kan komma ut. Därför måste jag sitta alldeles nära ett fönster eller en dörr, i kanterna och aldrig någonsin i mitten. Föreläsningssalar med gradäng är värst. Då får jag panik och känner mig instängd och måste ut. Det blir lite svårt att andas och att lugna ner sig, ofta får jag dricka mycket vatten eller något kallt och tänka att det snart är över. Men eftersom det handlar om tid och tidsuppfattning så känns varje sekund så lång. Det är svårt och har gjort att jag har undvikit vissa sociala situationer av rädsla för att det ska hända. Jag isolerar mig själv för att undvika attacker. Men det är ju inte heller bra, för när jag väl måste ut i världen så blir jag rädd och ängslig. Vilket ju är typiskt för folk som upplever panik- och ångestattacker.
