En dålig natt
Det här är så löjligt men det är också sant.
Igår hade jag ont i huvudet framåt kvällen och därför skulle jag gå och lägga mig ganska tidigt, redan innan klockan elva började jag göra mig iordning. När jag skulle dra ner persiennerna i sovrummet såg jag en jättestor mal som satt PÅ INSIDAN AV FÖNSTRET! SKRÄCK!!!!! Men det verkade inte så farligt, jag tänd taklampan och gick och hämtade flugsmällan. DÅ såg jag en till stor äckelmal i vardagsrummet, men jag prioriterade den i sovrummet först. Så jag stängde dörren till vardagsrummet och gick tillbaks till sovrummet och lyckades snabbt få irritera den första malen så att den flög ut genom fönstret. Sen skulle jag ta itu med mal nummer två. Jag öppnade långsamt dubbeldörrarna till vardagsrummet och stod utanför i hallen där jag hade tänt taklampan så att jag inte skulle tappa bort malen om den flög ut ur vardagsrummet. Sen tog det en stund innan jag vågade mig in i rummet, och väl där såg jag malen som satt så en av de två lampskärmarna på den enda tända lampan i rummet. Typiskt. Det går ju inte att smäcka den utan att göra sönder lampskärmen. Så jag stod och tittade på den ett tag. Sen försökte jag slå den lite lojt så att den skulle flytta på sig till ett bättre ställe för mig att göra slut på den. Då flög den till vitrinen, men där går det inte heller att applicera våld och kraft. Sen flög den ut i hallen och då sprang jag dit. Sen flög den nog in i vardagsrummet igen innan den flög ut i hallen igen. Då stängde jag alla dörrar till andra rum så att den och jag stod ensamma i hallen med taklampan på. Nu hade den parkerat sig på spegeln, som inte heller är särskilt bra att smälla på. Vis av erfarenhet bestämde jag mig för att hämta något mjukt att kasta på den, nämligen ett par sockar. Så kan man även locka ner andra ohyggliga varelser från hög höjd om det behövs, utan att för den sakens skull själv klättra upp och ha sig. Men malen reagerade inte alls på att nästan bli träffad av sockar. Då försökte jag peta på den med flugsmällan, men då flög den iväg och jag tappade bort den. Då bestämde jag mig för att sova i vardagsrummet, för aldrig att jag sover bland malar. När jag skulle öppna dörren visade det sig att malen satt på dörren och då började en intensiv kamp mellan oss igen. Jag tror att jag skrek och jag vet att jag duckade för jag vill inte ha mal i ansiktet. Då kom jag på att jag kunde sova i sovrummet istället, och öppnade snabbt dörren dit och tände och sprang in där. I ögonvrån såg jag att malen hade följt med och då skrek jag till och hoppade ut i hallen igen och stängde dörren bakom mig snabbt som bara den. Är aldrig så vig och atletisk och snabb som när jag är livrädd för insekter. Sen stod jag där ute och grät hysteriskt en liten stund. Jag samlade mod till mig och gick in i sovrummet och stängde dörren efter mig. Till skillnad från hallen fanns det syre i sovrummet eftersom fönstret är vidöppet. Jag misstänker att det var därifrån de båda malarna kom. Hugga! Nu var det bara jag och malen och flugsmällan och ett par sockar i rummet. Jag såg inte malen först utan fick smälla här och var med flugsmällan för att locka fram den. Den var vid fönstret men flög inåt i rummet när jag avslöjade dess gömställe. Den satte sig högt upp ovanför det ena sängbordet. Först tänkte jag kasta sockar för att få den att flyga längre ner, men sen insåg jag att jag lika gärna bara kunde smälla det där vidundret som stod mellan mig och en god natts sömn. Så jag drog fram en stol och ställde mig på den och försökte pricka malen med smällan, men den hann flyga iväg och då hoppade jag ner från stolen som en panter eller åtminstone en pantertant. Sen flög den omkring i rummet och jag jagade den och skrek åt den och slog efter den. Sen flög den upp i taklampans kupol och surrade och väsnades där en stund. Precis när jag skulle tänka ut en plan för att få ner den flög den iväg mot fönstret och satte sig på persiennen troligen. Jga tänkte ite låta den komma undan utan slogs vilt efter den. Efter ett tag fick jag ner den mot nedre delen av fönstret och sen måste den ha hittat öppningen och flugit ut för jag hörde inte av den. Då bestämde jag mig för att helt enkelt tro att den var borta, fast det hade varit skönt att få smäcka den och ha bevis på att den inte kunde komma tillbaka. Fast å andra sidan, ewwwwwww! Nu svamlade jag och upprepade gång på gång "den är borta, den flög ut" medan jag försökte varva ner. Jag var helt skakig och så sjukt svettig. Det märkte jag först i vardagsrummet i början av vår episka fight. Fast så episkt är den inte när ena parten bokstavligen dryper av svett och gråter hysteriskt under tiden såväl som ungefär en halvtimma efteråt. Jag skakade som ett löv när jag beväpnad med flugsmällan och ett par sockar (som duger till att torka svetten med!) gick runt i lägenheten och öppnade alla dörrar och släckte alla ljus. Sen gick jag tillbaka in i sovrummet och lade mig ner och grät och grät och skakade och svettades i en salig blandning av skräck- och äckelsymptom. Sen ryckte jag till allt som oftast och försökte svettas s lite som möjligt under täcket, för det fanns liksom ingen del av mig som vågade sova utan täcke. Fast sen blev det lite lättare. Jag vaknade några gånger under natten, och klockan sju var jag klarvaken och bestämde mig för att gå upp, antagligen mestadels för att jag var förvirrad och trodde att klockan var halv nio. Sen läste jag real life tweets från någon som bor i Gaza där de bombar och hon visste inte om hon skulle överleva natten och då kände jag mig så trött på mig själv samtidigt som jag måste erkänna att den här natten antaglgien har varit den läskigaste i mitt liv. Alltså jag, ensam, mot en mal. Det är en mardröm.
Igår hade jag ont i huvudet framåt kvällen och därför skulle jag gå och lägga mig ganska tidigt, redan innan klockan elva började jag göra mig iordning. När jag skulle dra ner persiennerna i sovrummet såg jag en jättestor mal som satt PÅ INSIDAN AV FÖNSTRET! SKRÄCK!!!!! Men det verkade inte så farligt, jag tänd taklampan och gick och hämtade flugsmällan. DÅ såg jag en till stor äckelmal i vardagsrummet, men jag prioriterade den i sovrummet först. Så jag stängde dörren till vardagsrummet och gick tillbaks till sovrummet och lyckades snabbt få irritera den första malen så att den flög ut genom fönstret. Sen skulle jag ta itu med mal nummer två. Jag öppnade långsamt dubbeldörrarna till vardagsrummet och stod utanför i hallen där jag hade tänt taklampan så att jag inte skulle tappa bort malen om den flög ut ur vardagsrummet. Sen tog det en stund innan jag vågade mig in i rummet, och väl där såg jag malen som satt så en av de två lampskärmarna på den enda tända lampan i rummet. Typiskt. Det går ju inte att smäcka den utan att göra sönder lampskärmen. Så jag stod och tittade på den ett tag. Sen försökte jag slå den lite lojt så att den skulle flytta på sig till ett bättre ställe för mig att göra slut på den. Då flög den till vitrinen, men där går det inte heller att applicera våld och kraft. Sen flög den ut i hallen och då sprang jag dit. Sen flög den nog in i vardagsrummet igen innan den flög ut i hallen igen. Då stängde jag alla dörrar till andra rum så att den och jag stod ensamma i hallen med taklampan på. Nu hade den parkerat sig på spegeln, som inte heller är särskilt bra att smälla på. Vis av erfarenhet bestämde jag mig för att hämta något mjukt att kasta på den, nämligen ett par sockar. Så kan man även locka ner andra ohyggliga varelser från hög höjd om det behövs, utan att för den sakens skull själv klättra upp och ha sig. Men malen reagerade inte alls på att nästan bli träffad av sockar. Då försökte jag peta på den med flugsmällan, men då flög den iväg och jag tappade bort den. Då bestämde jag mig för att sova i vardagsrummet, för aldrig att jag sover bland malar. När jag skulle öppna dörren visade det sig att malen satt på dörren och då började en intensiv kamp mellan oss igen. Jag tror att jag skrek och jag vet att jag duckade för jag vill inte ha mal i ansiktet. Då kom jag på att jag kunde sova i sovrummet istället, och öppnade snabbt dörren dit och tände och sprang in där. I ögonvrån såg jag att malen hade följt med och då skrek jag till och hoppade ut i hallen igen och stängde dörren bakom mig snabbt som bara den. Är aldrig så vig och atletisk och snabb som när jag är livrädd för insekter. Sen stod jag där ute och grät hysteriskt en liten stund. Jag samlade mod till mig och gick in i sovrummet och stängde dörren efter mig. Till skillnad från hallen fanns det syre i sovrummet eftersom fönstret är vidöppet. Jag misstänker att det var därifrån de båda malarna kom. Hugga! Nu var det bara jag och malen och flugsmällan och ett par sockar i rummet. Jag såg inte malen först utan fick smälla här och var med flugsmällan för att locka fram den. Den var vid fönstret men flög inåt i rummet när jag avslöjade dess gömställe. Den satte sig högt upp ovanför det ena sängbordet. Först tänkte jag kasta sockar för att få den att flyga längre ner, men sen insåg jag att jag lika gärna bara kunde smälla det där vidundret som stod mellan mig och en god natts sömn. Så jag drog fram en stol och ställde mig på den och försökte pricka malen med smällan, men den hann flyga iväg och då hoppade jag ner från stolen som en panter eller åtminstone en pantertant. Sen flög den omkring i rummet och jag jagade den och skrek åt den och slog efter den. Sen flög den upp i taklampans kupol och surrade och väsnades där en stund. Precis när jag skulle tänka ut en plan för att få ner den flög den iväg mot fönstret och satte sig på persiennen troligen. Jga tänkte ite låta den komma undan utan slogs vilt efter den. Efter ett tag fick jag ner den mot nedre delen av fönstret och sen måste den ha hittat öppningen och flugit ut för jag hörde inte av den. Då bestämde jag mig för att helt enkelt tro att den var borta, fast det hade varit skönt att få smäcka den och ha bevis på att den inte kunde komma tillbaka. Fast å andra sidan, ewwwwwww! Nu svamlade jag och upprepade gång på gång "den är borta, den flög ut" medan jag försökte varva ner. Jag var helt skakig och så sjukt svettig. Det märkte jag först i vardagsrummet i början av vår episka fight. Fast så episkt är den inte när ena parten bokstavligen dryper av svett och gråter hysteriskt under tiden såväl som ungefär en halvtimma efteråt. Jag skakade som ett löv när jag beväpnad med flugsmällan och ett par sockar (som duger till att torka svetten med!) gick runt i lägenheten och öppnade alla dörrar och släckte alla ljus. Sen gick jag tillbaka in i sovrummet och lade mig ner och grät och grät och skakade och svettades i en salig blandning av skräck- och äckelsymptom. Sen ryckte jag till allt som oftast och försökte svettas s lite som möjligt under täcket, för det fanns liksom ingen del av mig som vågade sova utan täcke. Fast sen blev det lite lättare. Jag vaknade några gånger under natten, och klockan sju var jag klarvaken och bestämde mig för att gå upp, antagligen mestadels för att jag var förvirrad och trodde att klockan var halv nio. Sen läste jag real life tweets från någon som bor i Gaza där de bombar och hon visste inte om hon skulle överleva natten och då kände jag mig så trött på mig själv samtidigt som jag måste erkänna att den här natten antaglgien har varit den läskigaste i mitt liv. Alltså jag, ensam, mot en mal. Det är en mardröm.