vad är konst?
jag har läst Vad är konst? av Ernst Billgren. jag lånade den som e-bok eftersom jag varit lite nyfiken på den, konstvetare som jag är. boken är uppdelad i en massa kapitel som alla behandlar varsin fråga. Till varje fråga finns det ett kort svar och ett längre. Jag är inte säker på att jag gillar tonen i boken; det känns som om Billgren bara driver med en. Han känns pompös och full of himself. Äre nåt jag inte gillar så är det folk som är såna, för självsäkra. Framför allt när det gäller män, för kvinnor tycker jag är berättigande till att framhäva sig själva. Detta är bara min personliga åsikt eftersom min personlighet är sådan att jag dör så fort jag får någon som helst uppmärksamhet. Too shy, som Kajagoogoo sa.
Hursom, det fanns två frågor, eller snarare två svar på frågor som jag tyckte var intressanta. Det första handlar om kreativitet. Billgren menar att den föds av att vara uttråkad. Är man sysslolös hittar man egna sätt att underhålla sig själv, ungefär. Det är bra att ha tråkigt. Egentlige handlade frågan om vad man ska göra när man allt känns hopplöst och meningslöst. Detta är drivkraften inom konsten, enligt Billgren: att göra saker för att undkomma långtråkigheten. Annars finns det väl inget egenligt syfte med konst? Om man är upptagen med sysslor gör man dem tills man får nya uppgifter. Men har man mycket tid över så blir man kreativ. Detta gäller alltså inte om man som jag är arbetslös och har Netflix/Tumblr etc, men vet jag inte vad herr Billgren har för åsikter om.
Den andra frågan var varför man gillar sitt konstverk när man håller på med det, men sedan gillar det mindre och mindre ju mer tiden går. Det, menar Billgren, är till följd av att man blir mer kunnig. Alltså mindre okunnig. Och det är dåligt, för ju mer man kan och vet, desto mindre gillar man. Okunniga gillar mer, eftersom de inte vet vad de inte ska gilla. Är det bra då, att sträva efter att ständigt lära sig mer? Vill man gilla sina egna verk? Den här konversationen, och egentligen hel boken, är så konstig. Det är inte som att Billgren har svaren på alla dessa frågor. Den får väl ses som en konstnärs åsikter, kanske skämtsamma, kanske ironiska, om konst, konstvärlden och skapande.
Om jag skulle jämföra mig själv med dessa två punkter kan vi konstatera att: jga är arbetslös/arbetssökande - DET GER PLUSPOÄNG! Då har jag tid över till att bli uttråkad och därmed kreativ. om det inte hade varit för att jag är väldigt lättdistraherad av internet alltså.
jag är ganska kunnig. jag har ju för bövelen en kandidatexamen i kulturvetenskap! men ingen master :/ och har liksom inte gjort mycket på de tre år som gått sedan jag tog examen. Så det är nog både plus och minus. Jag lärde mig, men kanske att jag har glömt bort allt nu. vem vet? förhoppningsvis inte jag, för om det är så, så har jag alla förutsättningar för att ägna mig åt konst. Jag har tiden och okunskapen som krävs för att bli konstnär. Och det är kanske så att det krävs att man är lite dum för att ägna sig åt ~konst.
Hursom, det fanns två frågor, eller snarare två svar på frågor som jag tyckte var intressanta. Det första handlar om kreativitet. Billgren menar att den föds av att vara uttråkad. Är man sysslolös hittar man egna sätt att underhålla sig själv, ungefär. Det är bra att ha tråkigt. Egentlige handlade frågan om vad man ska göra när man allt känns hopplöst och meningslöst. Detta är drivkraften inom konsten, enligt Billgren: att göra saker för att undkomma långtråkigheten. Annars finns det väl inget egenligt syfte med konst? Om man är upptagen med sysslor gör man dem tills man får nya uppgifter. Men har man mycket tid över så blir man kreativ. Detta gäller alltså inte om man som jag är arbetslös och har Netflix/Tumblr etc, men vet jag inte vad herr Billgren har för åsikter om.
Den andra frågan var varför man gillar sitt konstverk när man håller på med det, men sedan gillar det mindre och mindre ju mer tiden går. Det, menar Billgren, är till följd av att man blir mer kunnig. Alltså mindre okunnig. Och det är dåligt, för ju mer man kan och vet, desto mindre gillar man. Okunniga gillar mer, eftersom de inte vet vad de inte ska gilla. Är det bra då, att sträva efter att ständigt lära sig mer? Vill man gilla sina egna verk? Den här konversationen, och egentligen hel boken, är så konstig. Det är inte som att Billgren har svaren på alla dessa frågor. Den får väl ses som en konstnärs åsikter, kanske skämtsamma, kanske ironiska, om konst, konstvärlden och skapande.
Om jag skulle jämföra mig själv med dessa två punkter kan vi konstatera att: jga är arbetslös/arbetssökande - DET GER PLUSPOÄNG! Då har jag tid över till att bli uttråkad och därmed kreativ. om det inte hade varit för att jag är väldigt lättdistraherad av internet alltså.
jag är ganska kunnig. jag har ju för bövelen en kandidatexamen i kulturvetenskap! men ingen master :/ och har liksom inte gjort mycket på de tre år som gått sedan jag tog examen. Så det är nog både plus och minus. Jag lärde mig, men kanske att jag har glömt bort allt nu. vem vet? förhoppningsvis inte jag, för om det är så, så har jag alla förutsättningar för att ägna mig åt konst. Jag har tiden och okunskapen som krävs för att bli konstnär. Och det är kanske så att det krävs att man är lite dum för att ägna sig åt ~konst.