Dags för mitt årliga inlägg för närmast sörjande, dvs mig själv, med allehanda statistik för året som gått. Jag tar siffrorna i samma ordning som jag brukar, och börjar därför med

• Antal inlägg: 120 stycken blev det, klart fler än de senaste åren. Det beror på att jag hade föresatt mig att skriva ett inlägg om varje serie jag läste under året, ( Read more... )

Någon som är intresserad av en årskrönika, och en krönika som inskränker sig till det mycket smala ämnet ”Serier jag läst 2024 som jag vill nämna igen”? Med andra ord är det precis som vanligt inte ett försök att beskriva hela seriebranschen, sånt lämnar jag åt de som är bättre lämpade, utan en mycket personlig genomgång. Och med det sagt så kastar ( Read more... )

När jag läser böcker handlar det nästan alltid om skönlitteratur snarare än fakta, och framför allt läser jag i princip aldrig självbiografisk litteratur. Men när det gäller serier är jag inte lika hård mot självbiografiskt innehåll; jag tycker mediet passar fantastiskt bra just för den här genren, och ju mer personligt desto bättre. Som dagens ( Read more... )

Det som är mindre bra med att som jag ligga lååångt efter med att recensera allt jag läser i år är att när det handlar om vad jag skulle kalla slit-och-släng-serier, dvs serier som är okej underhållning men som inte sätter några spår i minnet, så kan det vara svårt att någon/några månader senare komma ihåg vad serien ens handlar om. Det som är bra ( Read more... )

Dags för en av de där minimala recensionerna av serier jag läst som egentligen inte förtjänar att skrivas om, men har jag nu föresatt mig att skriva om varenda (avslutad) serie jag läser i år så har jag!

Så, COLORLESS: En efter katastrofen-manga i sju volymer skapad av Kent (jag anar en pseudonym


( Read more... )

Recensionen må vara mini men boken är motsatsen: Captain Britain Omnibus samlar in alla serier med Marvel-superhjälten från hans första serie 1976 fram till och med 1987, och checkar in på drygt 1300 sidor. Tyvärr frestas jag säga, för så gott alla serier i den här boken är rejält usla och smått plågsamma att ta sig igenom, om man nu inte älskar de ( Read more... )

Idag blir det som omväxling ett inlägg som huvudsakligen skrivits på grund av den fysiska bokens format snarare än innehållet, men för att det inte helt ska saknas serieinnehåll börjar jag väl med några ord om just innehållet, dvs Batman: The Court of Owl’s Saga, där Scott Snyder står för manus och Greg Capullo för teckningar.

Serien har drygt tio ( Read more... )

Om den senaste serien jag läste som utspelades i New York var en smärre missräkning för min del så var Marimo Ragawas New York, New York motsatsen: En serie jag inte visste någonting om, men som närmast knockade mig med sitt innehåll:

Handlingen i korthet: Huvudpersonen Kain Walker arbetar i början av 80-talet som polis på gatorna i New York. Han ( Read more... )

För några månader sedan skrev jag om serien Blade Girl som handlade om Rin som efter att hon blivit av med en del av sitt ben började tävla i löpning med hjälp av en protes, där handlingen fördelades lika mellan hur hon hanterade förlusten av benet, löpträningen, och utvecklingen av protesen, och där slutmålet för henne var att kunna delta i ( Read more... )

Det är dags för en ny bunt korta mangarecensioner, och idag handlar det om Maki Miyoshis tre volymer långa Nighttime For Just Us Two:

Huvudpersonen Miyako Nikaido är en person som ingen någonsin tänker på. Det är inget fel på henne, hon är bara så förglömlig att klasskamraterna inte ens kommer ihåg vad hon heter. Men en dag visar det sig att den ( Read more... )