Comments | swussian: Bakagaijin I

swussian

Bakagaijin I

Jan 15, 2006 13:43

Det kommer vara svårt att behålla strukturen här. Det är inte frånvaron av Den Röda Tråden som är problemet, utan mer det att tråden inte är rak och platt och fint inrullad i spiraler. Jag har ett rött nystan. Det hänger ihop, men saknar totalt den linjäriteten som kanske krävs för att den här sorts text skulle kunna fånga läsaren. Det kommer nog ( Read more... )

gringo, angst, sve

Comments 35

mabe02 January 15 2006, 17:58:26 UTC

Jag hade inte TV3 när jag var liten. Förstå vad utanför man var när det prata(s/des) barnprogram.

swussian January 15 2006, 21:13:13 UTC

Jo, vi var rätt fattiga när jag var liten så jag saknade många av den moderna civilasationens välsignelser som mina bekanta hade. Men skillnaden är ändå att jag visste vad jag saknade, jag hade en relation till det, jag kände till TV-programmen/böckerna/etc. Det är liksom fundamental skillnad.

oehrvall January 15 2006, 18:57:28 UTC

Uppenbarligen såg folk på tv när de gick i grundskolan. De såg filmer. De hade cd-spelare och lyssnade på popmusik på radio. Det gjorde inte jag. Jag är uppväxt med barnböcker från när mamma var liten (1950-talet), Beatles och Elvis. Och 80-talscountry. Jag såg inte på tv, jag gick inte på bio innan jag träffade er. När jag började gå på mangakais Huddinge-möten var det inte bara det att alla andra visste mer om anime än jag som fick mig att känna mig utanför; alla andra hade sin uppväxt som nån form av gemensam referensram som jag saknade. Det mesta av det där som alla andra hade gjort missade jag totalt. Det är klart man kände sig utanför i låg- och mellanstadiet när alla andra hade sett den senaste Disney-filmen, lyssnade på Spice Girls och åkte slalom i Åre på vintrarna. Och när de enda människorna man kunde prata med på högstadiet hade film som favoritämne. (Jag minns fortfarande ditt ansiktsuttryck när jag undrade vad Star Wars handlade om.) Så möjligen förstår jag lite av hur det känns.
I alla fall, kram på dig!

swussian January 15 2006, 21:56:45 UTC

Du är faktiskt en av de få som jag tror kan förstå, din situation är lite på samma skala. Det är i grund och botten samma sak som att vara ny i ett gäng, men man får ett väldigt stort gäng och någonstans finns det en kritisk gråzon. Nåt sånt.

oehrvall January 15 2006, 22:27:03 UTC

Jag trodde att det kanske kunde vara så. Det är ju annars så himla svårt att veta om man det bara är man själv som tycker att situationerna liknar varandra. Men det är ju positivt om man kan ha sin asociala barndom till nåt vettigt -__-

swussian January 16 2006, 00:33:35 UTC

Men det är ju positivt om man kan ha sin asociala barndom till nåt vettigt -__-

Jo, man läste böcker. *gnäll*som ingen i det här landet har läst, så man kan inte prata om dem nu *gnäll Tyvärr belv jag social på gymnasiet och missade att bli gymnasieintellektuell. Fast det var nog nyttigt att umgås lite med folk. Fördelen med att ha "isolerad" uppväxt är att man blir jävligt cool (bevisat av oss). Nackdelen är att det känns smått ensamt ibland (för mig i alla fall).

supochi January 15 2006, 19:44:24 UTC

Känslan av utanförskap på grund av att man saknar bakgrunden upplever nog alla i olika grad vid olika tillfällen. Jag till exempel, när jag blir meddragen på grejer med Mangakaipersoner och sitter tyst i ett hörn medans de andra sitter och internskämtar om en massa gamla grejer som sagts eller gjorts långt före min tid eller diskuterar en massa animäh med konstiga namn som jag aldrig hört talas om kvällen ut. ._.

Jag tror det är bäst att försöka se frammåt istället och låta folk höra att man blir irriterad när de sitter och snackar gammalt hela tiden. ...Eller nått.

swussian January 15 2006, 21:24:57 UTC

Fast tänk, typ, det där gånger hela tiden. Eller, hm, hur ska man uttrycka det utan att låta för gnällig (yeahright -_-). Att känna sig helt utanför i ett nytt gäng är ändå en ganska lokal sak. Det här med att 90% av de första 12 åren av mitt liv är totalt bortamputerade är större. Nytt gäng går ändå att komma in i, jag har ju själv varit n00b på den kompiskretsen och änimäj. Men de bortchoppade 12 åren går det inte att komma ifrån, de finns där oavsett vem jag umgås med i Sverige. Det är ju inte bara ren barnkulturkunskap heller, det är ju även poesi, schlager, TV, mat... Just barngrejer är jobbiga för att jag faktiskt är intresserad och faktiskt vill ha någon att prata om sånt med. Jag vet ju liksom att gänget skulle älskat vissa av "mina" grejer i bitar, men nu sitter jag istället och är helt lost.

supochi January 15 2006, 22:09:44 UTC

Jo, det är stor skillnad. Jag nämnde det för att det var det jag spontant kom att tänka på. Jag skulle förvisso vara intresserad av att bli introducerad till lite rysk barnkultur, men jag fattar att det inte är där skon klämmer.

Oj, nu dök det upp en till spontan tanke som jag inte vet riktigt om den var seriös eller ej. o_O
Gör en websajt på svenska om rysk barnkultur! Varför inte?

swussian January 16 2006, 00:52:44 UTC

Jag har skaffat lite DVDer som jag tänker dajväxa och subba [insert bitchande om att jag inte kan svenska], men jag vill egentligen inte hoppa runt och upplysa folk. Dels för att omgorka översätta femtio hyllmeter barnböcker, dels för att reaktionen jag kommer få från de flesta kommer vara "omg hammaren och skäran coolt", och det är ju inte heller det man man vill uppnå. ch så hela grejen med att det är skillnad mellan att växa upp med någonting och ha en relation till det och att se/läsa det som vuxen. Men Studio Orl33t sitter just nu med Subtitle Workshop öppen ^__^

starfighter January 16 2006, 01:31:06 UTC

1. du skrev emansiperats. <3 <3 <3 <3 <3

2. läs staying foreign och the pleasures of being foreign. jag förstår varför dom gör som dom gör i japan, och jag förstår varför vi gör som vi gör i sverige. och jag undrar om inte deras sätt är bättre för alla inblandade i slutändan.

swussian January 16 2006, 03:39:10 UTC

1. Anglicism. I det här fallet.
2. Mannen har en poäng. Mannen bor också i Japan _några månader om året_ och skriver om landet väldigt exotistiskt. När jag är i Sverige pysslar jag inte med att inhalera nya texturer och intryck; jag pysslar med att fajta CSN, handla på Vivo och träffa vänner. Han verkar i och för sig flytta runt en hel del, så han är kanske värsta fri fågel jämfört med mig. Jag skyller min nationaltillhörighetsnoja på att mitt fosterland tog livet av sig när jag var sex år gammal och jag blev lettlandsryss.
Angående det där med hur vi gör i Sverige... Hur gör svenskar? Det är ju inte direkt så att någon någonsin har lovat mig att jag en dag kommer bli helt integrerad och min bakgrund inte kommer att spela roll. Å andra sidan brukar folk (låtsas att?) inte inse att jag är invandrare, trots att jag är äkta förstagenerationsvara.

starfighter January 16 2006, 15:09:50 UTC

"det japanska sättet" ser jag väl som att man aldrig förväntar sig att invandrare behöver eller vill "bli japaner". de är utlänningar.

i sverige gör vi tvärtom och alla ska "vara svenska", och det blir förvirring och tumult för folk hajar inte vad "svensk" betyder.

det japanska sättet leder ju till att en "japan" idag, och en japan om 50 år är mer lika än en svensk idag kontra en svensk om 50 år.

eller så tror jag iaf. svårt svårt.

alitna January 16 2006, 03:17:29 UTC

Jag försöker komma med råd, men det är ett knepigt problem. Det handlar om utanförskap, och det tycker jag inte att det borde vara så svårt att lösa. Men det går nog inte att lösa på ett sätt som du tycker är önskvärt. För jag tror att det hela vore mycket lättare ifall du och en massa andra slutade ha så höga krav om att man måste känna till exakt allting. Visst, det är sant att jag var med när Turtles-pizza fanns, men jag har ingen aning om turtles-kex, och bryr mig inte nämnvärt. För det är onödigt vetande. Man blir inte bättre som person genom att känna till allt, och man får inte mer respekt heller. Det är bara viktiga fakta som räknas, och populärkulturbarndomsminnen är bara jobbig nostalgi. Det här är precis som i högstadiet då man var tvungen att kolla på alla tv-program för att ha koll och inte vara efter. Men liksom, vad spelar det för roll nu? Det handlade bara om att man gav sig själv onödig stress ( ... )

swussian January 16 2006, 04:08:32 UTC

populärkulturbarndomsminnen är bara jobbig nostalgi
Det handlar ju snarare om det än besserwissandet. Nostalgi (förutom att vara en italiensk Tarkovskijfilm*) är faktiskt allvarliga affärer. Att kunna vara nostalgisk över samma saker är en odiskutabelt viktig gemensskapsfaktor. Jag kan ju lära mig en massa, men det spelar ingen roll för att jag kommer aldrig ha samma relation till filmerna eller böckerna. Som cuntpussy uttryckte det "tåget liksom har gått, hur mycket man än tjatar på spärrvakten och läser tidtabellen om och om igen".
Men det där med att jag borde slappna av och omvärdera saker har du helt rätt i ^^;

Och för övrigt, säg till! Det är aldrig fel att säga ifrån, och det kommer nog tillföra de som sitter och runkar över Klasses lördagstv en jobbig känsla av att de fryser ut dig.Varje gång svenska vänner pratar om saker som säger mig ingenting för att det är sånt som de lärde sig när jag gick på dagis i Sovjet? Det blir ganska ofta det. Det är ju en sån grej som inte märks så mycket vid varje tillfälle, men blir desto jobbigare i ( ... )