Just some mindless rambling

[mattyroh]

I made a call to a complete stranger today, my first job as a board member of Norwegian Humanist Youth. Nothing big, but you have to understand, I'm absolutely terrified of making phone calls, I barely even call my mum. But I did it, took me almost a week, but I actually did it. This feels so great, not only because I dared doing something I'm

Comments

[taiyou_to_tsuki]

När jag var yngre var jag ganska tagen av tanken att hjälpa folk. Egentligen så tror jag det hade en del att göra med mindrevärdeskomplex och perfektionism. Känslan av att inte göra något tillräckligt väl, inte vara värd något, inte vara någon nytta... I slutändan blev det bara en sak till att skämmas för. Att jag inte var engagerad i någonting.

Nuförtiden är jag väl tillräckligt distanserad för att inse att jag faktiskt är till nytta och hjälper åtminstone en annan människa... (Även om min perfektionism istället ofta får mig att känna att jag skulle kunna göra mer).

Det som var något av en överraskning för mig var väl att det kommer så naturligt. Att medvetet engagera sig och sträcka sig utåt är beundransvärt, men samtidigt så har jag nog insett att när du väl står där, när jag står där, så har man inte en anledning till att förbli passiv. Jag har aldrig känt att jag har ansträngt mig; jag har bara gjort det enda jag kan, även om det är litet

[mattyroh]

Ah, kjære mindreverdighetskompleks, som jeg ønsker du ville dra og aldri komme tilbake.

Hadde det ikke vært for mine utrolig flotte venner som alltid har oppmuntret og støttet meg. Som har sent mail og spurt om jeg vil bli med i lokallagsstyrer, som har spurt hvorfor jeg ikke ikke stiller til valg i sentralstyret, tror jeg jeg fortsatt ville vært ganske passiv.
Det er ikke det at jeg ikke har hatt lyst, men det virker så overveledende og hvorfor i all verden skulle de vel ha bruk for lille meg, hva skulle jeg kunne bidra med?

Selv om det ikke er like ille lenger, er det fortsatt en følelse som hjemsøker meg, men det å være aktiv, å engasjere seg er virkelig den beste kuren. I hvert fall for meg ;)

[taiyou_to_tsuki]

Jag hade en minst två timmar lång MSN-konvo med min flickvän idag om mitt sjuka sätt att se på mig själv. Det var inte speciellt roligt, och jag vet ju att det inte är klokt egentligen, men det sitter bara så djupt... Så nej, mindervärdeskomplex kan nog alla behöva mindre av. Speciellt när man redan har så många problem som jag. :I

Jag har aldrig haft någon som drar med mig på sådana saker... Har haft problem bara med att engagera mig i fritidsaktiviteter, antagligen för att jag är fantastiskt dålig på att umgås med folk. Så det är nog egentligen lika bra att jag aldrig har försökt. >___>

[mattyroh]

Du må ikke si sånt! Du er en utrolig interessant og vennlig person, selvfølgelig er det ikke like lett å bli kjent med folk når en er keitete og sjenert, men i bunn og grunn dreier det seg om flaks og om å kaste seg ut i det. For et år siden hadde jeg knapt nok tre personer jeg kalte venner, men så i fjor høst kom jeg helt tilfeldig i prat med min nåværende bestevenn. Når det gjelder Humanistisk Ungdom hvor jeg har fått utrolig mange venner dreide det seg bare om å ta det første steget, så gikk alt av seg selv.
Huff, nå prater jeg mye om meg selv, og det værste jeg vet er egentlig å fortelle andre hva de burde og ikke burde gjøre, men poenget mitt er: Du har alt noe å bidra med, det er alltid noen som finner deg morsom, det er alltid verdt å forsøke, fordi i nitti prosent av tillfellene så lønner det set seg. Selv om det er vanskelig i begynnelsen ^_^

Det er sent og jeg suurrer, men jeg håper at noe av dette i det minste gir mening =_=;;