Ett kärt återseende som ger mersmak till framtiden. Tredje gången gillt för Tales of Graces. Först släpptes det till Wii, sedan uppgraderades det till Tales of Graces f till PS3 och nu sitter vi här med en remaster av Gracs f till moderna konsoler och PC. Bandai Namcos arbete med att remastra sin Tales of-serie till moderna konsoler känns som ett ( Read more... )

En kung bland co-op blir till en upprepande historia för en ensam spelare. När jag ser remasters så har jag blandade känslor. Å ena sidan är det riktigt skönt när obskyra spel som Freedom Wars faktiskt var när det begav sig till PS Vita/TV får en ny chans att leta sig in i solen hos spelare. För ju fler chanser man får att spela ett spel desto ( Read more... )

En ren uppföljare från NIS som visar hur man gör en riktigt bra uppföljare. Utav de olika sätt som NIS försökte sig på att expandera och förnya sig under PS2-eran från Disgaea var Phantom Brave det system som jag ogillade mest. Striderna blev fruktansvärt tråkiga i längden och man hade väldigt få möjligheter förutom att till 100% kunna systemet. ( Read more... )

Vad får man om man blandar StarCraft med They are Billions? Jo ett RTS som verkligen kräver sin spelare. Kampanjen som jag är mest intresserad av i Age of Darkness ger oss en klassisk historia. När de mystiska Nightmare spred sig över världen stod människor och Elonsians tillsammans mot det mörka hotet. Efter decenier av strid lyckades Elonsian ( Read more... )

Å eviga Valefor, skänk oss dina välsignelser och låt oss för evigt tjäna dig! Auto-battlers är ett område som jag både gillar och ogillar. Jag gillar de när det är snabbt, enkelt och ger klarhet i varför karaktärerna gör som vad de gör. När AIn är dum och inte tänker smart blir jag lätt irriterad. Valefor är både gott och ont då jag gillar ( Read more... )