"Vi räknar dagar, räknar år"
Onnistuin tuutilullaamaan ison osan univelastani pois viime yönä. Tai sitten olen taas tulossa kipeäksi. Ei sitä koskaan tiedä. Jo se, että edellinen kuume meni ohi alkamatta kunnolla, on melko varma merkki siitä, että tappajaflunssa odottaa jossain nurkan takana. Pitäisiköhän ostaa pippurisuihketta tai jotain muuta, mikä saattaisi pitää sen loitolla?
Kesäkuu on melkein ohi. Ensi viikolla alan ottaa aktiivisemmin selvää vaihtojutuista (mailaan heti huomenna hommasta vastuussa olevalle lehtorille ja kysyn pari tyhmää kysymystä - ja toivon hartaasti, että heppu lukee sähköpostinsa edes silloin tällöin vaikka luultavasti lomalla onkin), alan tutkia asuntotilannetta ja niin päin pois. Kyllä tästä vielä jotain tulee. Joskus. Ehkä.
Lukulampustani paloi lamppu. Joudun illalla nukkumaan mennessäni mönkimään peiton alta huoneen toiselle laidalle sammuttamaan kattovalon katkaisijasta ja mönkimään sitten pimeässä takaisin sänkyyn. Onneksi vaatekaapissa ei asu hirviöitä. (Kaikkihan tietävät niiden asuvan tiskipöydän alla olevassa kaapissa. Duh.)
Olen ihan oudolla tuulella. Johtuu kai siitä, että olen nukkunut tarpeeksi. Ei se silti tarkoita sitä, että tietäisin, mitä tahdon tai mitä minun tosissaan pitäisi tehdä. Paitsi siivota, mutta sen ehtii sitten myöhemminkin. (Yeah, sure...)
Minulla on ikävä opiskelukavereita ja kaistapäisyyttä, jota esiintyy erityisesti tiistaiaamuisin kahvitellessa. Tai torstai-iltapäivisin kahden maissa paikasta riippumatta.
Jag sov ganska mycket inatt. Nästan tillräckligt, faktiskt. Kanske betyder det bara att jag håller på att bli sjuk igen. Man kan ju aldrig veta. Att jag inte blev riktigt sjuk sista gång betyder troligen att nästa gång kommer jag dö av det. Undrar om det finns ett sätt att hålla sig frisk.
Det är nästan juli redan. Nästa vecka ska jag börja ta reda på utbytestudentsaker mer aktivt. Ska mejla den lektor som är ansvarig för dessa grejer vid mitt hemuniversitet - och önska att han kollar sitt mejl åtminstone då och då även om han troligen är på semester nu. Då ska jag (kanske) börja leta efter en ny lägenhet och så vidare. Det här kommer att funka. Kanske. En vacker dag.
Lampan som står på mitt bord har gått sönder. :< Nu måste jag gå igenom mitt rum när jag vill börja sova och då tillbaks till sängs när det är helt mörkt. Lyckligtvis vet jag att det inte finns några monster i skåpet i mitt rum. (Alla vet ju att dom bor i skåpet under diskbänken i stället. Duh.)
Jag mår lite konstigt. Till och med konstigare än vanligtvis. Det kanske beror på att jag faktiskt har sovit. Men det betyder inte att jag skulle veta vad jag vill eller vad jag egentligen borde göra. Nja, jag vet ju att jag borde städa. Men det får vänta.
Jag saknar mina kompisar på universitetet. Och att snacka och fika med dom på tisdagsmorgnarna. Eller torsdagseftermiddarna. Dom är nästan lika galna som jag. Men bara nästan.
Kesäkuu on melkein ohi. Ensi viikolla alan ottaa aktiivisemmin selvää vaihtojutuista (mailaan heti huomenna hommasta vastuussa olevalle lehtorille ja kysyn pari tyhmää kysymystä - ja toivon hartaasti, että heppu lukee sähköpostinsa edes silloin tällöin vaikka luultavasti lomalla onkin), alan tutkia asuntotilannetta ja niin päin pois. Kyllä tästä vielä jotain tulee. Joskus. Ehkä.
Lukulampustani paloi lamppu. Joudun illalla nukkumaan mennessäni mönkimään peiton alta huoneen toiselle laidalle sammuttamaan kattovalon katkaisijasta ja mönkimään sitten pimeässä takaisin sänkyyn. Onneksi vaatekaapissa ei asu hirviöitä. (Kaikkihan tietävät niiden asuvan tiskipöydän alla olevassa kaapissa. Duh.)
Olen ihan oudolla tuulella. Johtuu kai siitä, että olen nukkunut tarpeeksi. Ei se silti tarkoita sitä, että tietäisin, mitä tahdon tai mitä minun tosissaan pitäisi tehdä. Paitsi siivota, mutta sen ehtii sitten myöhemminkin. (Yeah, sure...)
Minulla on ikävä opiskelukavereita ja kaistapäisyyttä, jota esiintyy erityisesti tiistaiaamuisin kahvitellessa. Tai torstai-iltapäivisin kahden maissa paikasta riippumatta.
Jag sov ganska mycket inatt. Nästan tillräckligt, faktiskt. Kanske betyder det bara att jag håller på att bli sjuk igen. Man kan ju aldrig veta. Att jag inte blev riktigt sjuk sista gång betyder troligen att nästa gång kommer jag dö av det. Undrar om det finns ett sätt att hålla sig frisk.
Det är nästan juli redan. Nästa vecka ska jag börja ta reda på utbytestudentsaker mer aktivt. Ska mejla den lektor som är ansvarig för dessa grejer vid mitt hemuniversitet - och önska att han kollar sitt mejl åtminstone då och då även om han troligen är på semester nu. Då ska jag (kanske) börja leta efter en ny lägenhet och så vidare. Det här kommer att funka. Kanske. En vacker dag.
Lampan som står på mitt bord har gått sönder. :< Nu måste jag gå igenom mitt rum när jag vill börja sova och då tillbaks till sängs när det är helt mörkt. Lyckligtvis vet jag att det inte finns några monster i skåpet i mitt rum. (Alla vet ju att dom bor i skåpet under diskbänken i stället. Duh.)
Jag mår lite konstigt. Till och med konstigare än vanligtvis. Det kanske beror på att jag faktiskt har sovit. Men det betyder inte att jag skulle veta vad jag vill eller vad jag egentligen borde göra. Nja, jag vet ju att jag borde städa. Men det får vänta.
Jag saknar mina kompisar på universitetet. Och att snacka och fika med dom på tisdagsmorgnarna. Eller torsdagseftermiddarna. Dom är nästan lika galna som jag. Men bara nästan.