- en ”roman” av Martin Hellberg Olsson med benäget stöd av Wikipedia (och andra?)

Under senaste "Nationella romanskrivarmånaden", alltså november 2013, bestämde jag mig efter moget övervägande för att haka på - men fuska utav bara h-skotta. Som någon slags kul grej, uppvärmning inför att delta mer på riktigt ett annat år, och med en liten, liten ( Read more... )

När jag senast publicerade den första lilla textsnutten nedan utlovades en fortsättning. Nyss skrev jag ett stycke till. Kanske kunde jag ha försökt att komma lite längre innan jag gav mig på en publicering igen, men nu försöker jag samtidigt komma ikapp mig med mitt bloggschema och, äh, vad tusan...

Tegelstenen"One true sentence", det var så det ( Read more... )

Nu är det nästan midnatt, men jag undrar - för ett tag sedan, till exempel när jag började med det här lilla dagboksprojektet, hade det varit lika mörkt som det är nu? Det börjar bli senare på sommaren. Tiden går ( Read more... )

I dag har jag varit på slåtter med Äspereds hembygdsförening. Relaterat till A:s rikkärrsprojekt. Förutom att räfsa och bära, har jag fått hjälpa till med att spela in swischljud från liar. Häpp ( Read more... )

Arbetsdag och trött som fan. Det har jag också varit hela dagen, fått ägna mig åt fem-minuters power naps och tillfälligt brytande av det nya livet med snabbkaffedrickande (i och för sig bara en mugg) för att orka igenom någorlunda). Trots tröttheten till sist någorlunda framsteg med artikelöversättningen (eller, ja, workshopanteckningarna). Texten ( Read more... )

Detta är alltså min 33:e födelsedag. Det är nog inte att förenkla eller sockersöta att säga, att den varit riktigt trivsam så här långt. Men vissa tvivel hit och dit kommer jag väl sällan undan. Det är att leva med. Så saknar jag den älskade A. Men så är det, hon måste jobba och det är bäst i världen att hon nu har det där jobbet. Och i kväll ses ( Read more... )

Trött nu, men rätt behagligt så. Vet inte om jag kan säga att jag känner mej så där allra som mest inspirerad, egentligen. Men det kanske man inte kan vara alltid heller. Och kanske behövs också det jag känner nu, skrivet i ögonblicket, för att den här dagboken ska bli lite smått heltäckande. Eller, ja, mer heltäckande. Det är ju alldeles ( Read more... )

Läkaren hette Elinor och hade det här draget av medelåldersk amerikansk-judisk komedienne. (Här fastnar jag på Wikipedia en stund för att hitta rätt referens, rätt specifik jämförelse. Gilda Radner är kanske inte helt fel, men henne ser man framför sig som betydligt yngre… tydligen dog hon 42 år gammal i livmodercancer. Det finns någon jag tänker ( Read more... )

Varje fredag går den gamle mannen förbi här med sin labrador. Andra dagar antar jag att han tar en annan väg, men jag vet inte. På något sätt måste ju hunden få motion. Jag vet inte vilka de är. Mannen är svart och mycket lång. Han har käpp men verkar inte stödja på den särskilt mycket. Ändå går han sakta och stelt, som om han har ont någonstans. ( Read more... )

Mellan huvudvärkarna

Det är vinter, riktig vinter med snö som vi inte är bortskämda med i Göteborg. Jag går genom Trädgårdsföreningen...

(...fast det gör jag ju inte. Det där är redan slut. Jag sitter på en spårvagn och stör mig på ljuden och är törstig och har en aning huvudvärk och ljuger för er även om det bara är genom att använda ( Read more... )