Sifferprojektet 31 - Dagbok för juli 2013 : 8
Detta är alltså min 33:e födelsedag. Det är nog inte att förenkla eller sockersöta att säga, att den varit riktigt trivsam så här långt. Men vissa tvivel hit och dit kommer jag väl sällan undan. Det är att leva med. Så saknar jag den älskade A. Men så är det, hon måste jobba och det är bäst i världen att hon nu har det där jobbet. Och i kväll ses vi och går på Puta Madre, hon och jag och familjen min och syrrans kille. Det ska nog bli fint.
Jag har känt mycket kärlek, från dessa som är nära mig här på ön men också förmedlad elektroniskt från diverse andra håll. Jag har badat, solat, läst och lyssnat radio. Ätit mumsig utdrygad restmat. Nu är jag rätt trött, solen har tagit och så börjar det väl komma ikapp mig lite att jag sov rätt kasst i natt. Jag låter min trötthet smekas av tonerna från "Håkans nya", en av de presenter jag skämts bort med. För skämmer bort mig, det gör de här föräldrarna jag har när de får chansen. Även om jag bett om att presentbudgeten ska hållas begränsad. De har ett annat tänk kring det där. Det finns en märklighet i det, men jag får då skam ändå vara tacksam, tänker jag. Kunna ta emot en gåva. Eller tolv. Jag har inga problem att glädjas, gnugga händerna i ren materialistisk konsumtionsglädje. Mums. Mums ja, måste hämta den fina ekologiska lakritsen jag fick och smaska lite medan jag fortsätter att skriva.
Jag har sett små små plattfiskar simma snabbt snabbt undan då jag vadade i Larssons vik. Solen vräker sommarens barndomsö i vackert, det finns det som är konstigt men människor vill mig väl och rätt snart får jag spela Lylat Wars till Nintendo 64.
Jag har känt mycket kärlek, från dessa som är nära mig här på ön men också förmedlad elektroniskt från diverse andra håll. Jag har badat, solat, läst och lyssnat radio. Ätit mumsig utdrygad restmat. Nu är jag rätt trött, solen har tagit och så börjar det väl komma ikapp mig lite att jag sov rätt kasst i natt. Jag låter min trötthet smekas av tonerna från "Håkans nya", en av de presenter jag skämts bort med. För skämmer bort mig, det gör de här föräldrarna jag har när de får chansen. Även om jag bett om att presentbudgeten ska hållas begränsad. De har ett annat tänk kring det där. Det finns en märklighet i det, men jag får då skam ändå vara tacksam, tänker jag. Kunna ta emot en gåva. Eller tolv. Jag har inga problem att glädjas, gnugga händerna i ren materialistisk konsumtionsglädje. Mums. Mums ja, måste hämta den fina ekologiska lakritsen jag fick och smaska lite medan jag fortsätter att skriva.
Jag har sett små små plattfiskar simma snabbt snabbt undan då jag vadade i Larssons vik. Solen vräker sommarens barndomsö i vackert, det finns det som är konstigt men människor vill mig väl och rätt snart får jag spela Lylat Wars till Nintendo 64.