Det är väldigt, väldigt skört just nu. Mycket rädsla, mycket självhat, många svarta tankar. Jag försöker hålla näsan ovanför vattenytan, och oftast går det. Mer än så kan jag inte kräva av mig själv just nu ( Read more... )

I dag påmindes jag helt oförhappandes om hur fina mina vänner är. Smarta, begåvade, roliga. Ödmjuka för det mesta. Snälla nästan jämt, men med tillräckligt mycket självrespekt för att säga ifrån när det behövs. Ni betyder så mycket för mig och jag tycker så mycket, mycket om er. Ville bara säga det.

Ibland håller jag med Ribbing. Inte alltid, inte ens ofta, men ibland. Det här är ett exempel. Jag är ganska trött på att bjuda folk på middag och att de sen känner sig hur bekväma som helst med att klaga på maten. Det handlar då inte om att de är allergiska, utan om att de inte tycker det ena eller andra är gott. När jag bjuder hem någo för första ( Read more... )

Ibland blir jag så trött på att vara den som ska gilla läget jämt. Att jag inte kan tala om att jag känner mig obekväm med något utan att det i bästa fall blir tjafs, i värsta fall bråk, konflikter och osämja. Jag skulle önska så mycket att jag fick känna mig värdefullast och viktigast någon gång, istället för att det alltid känns som att jag får ( Read more... )

I dag har varit en präktigt dålig dag. Den började som ett efterspel av gårdagskvällen. Jag hade varit i Göteborg över helgen (f ö en mycket trevlig helg på de flesta vis), och när jag skulle åka hem var flyget Gbg-Stockholm inställt. Jag fick ta nästa, men kunde inte hinna med anslutningen jag skulle ha tagit till Umeå utan fick ta sista flyget ( Read more... )

En del dagar längtar jag så mycket efter bekräftelse jag aldrig får. Jag skulle så gärna vilja att folk ibland sökte upp mig, att det inte alltid var jag som kom och bad om att få leka. Att jag ibland, kanske rent av regelbundet, fick känna på att de ville vara just med mig. Men hur skulle de hinna det, när jag springer efter dem så förbannat? De ( Read more... )

Vilken suverän vecka det här har varit! Den har kännetecknats av att jag och mina vänner har presterat på toppnivå och åstadkommit storverk. Tisdagen var allra bäst. Då skedde följande:

• Jag klarade av att laga en trasig fyllning utan bedövning. För en tandvårdsrädd person är det den ultimata utmaningen. Jag kom själv med idén. Eftersom jag gått med ( Read more... )

Jag känner så begåvade människor, och kan kalla flera av dem för mina vänner. De skapar konst, poesi, skönlitterär prosa, musik, designar kläder och skapar fantastiska mackapärer ur ingenting. För det mesta älskar jag det. Det är väldigt stimulerande. Men ibland får det mig att känna mig så tråkig. Jag är inte så där kreativ. Jag är mer... duktig. ( Read more... )

Jag vet. Att dissa Niklas är ungefär lika utmanande som att lägga krokben för någon med kryckor. Men dagens VF fick mig att tjuta av skratt vid förmiddagsfikat. De andra tittade konstigt på mig, men det var ju ganska enkelt att förklara vad det var som var så roligt.


( Read more... )

Den senaste veckan eller så har jag bara känt mig mer och mer irriterad och frustrerad. Det är till stor del jobbet det handlar om, framför allt min position som underbetald inhyrning, men även till min brist på gemensamma beröringspunkter med arbetskamraterna. Däremot har jag haft väldigt mycket att göra de senaste veckorna, vilket är bra - inte ( Read more... )