Ultimate poker showdown
Summary and background: Harry Potter kaos! En vän hade en jobbig tenta, så jag skrev ihop det här för att muntra upp henne. Det är en sammanslagning av massa fanfics jag hittat under min tid i HP fandomen. Resultatet blev mest kaos och det var roligare att skriva än att läsa tydligen.
Harry öppnade dörren till det lilla radhuset i utkanten av London där han bodde mitt i ett mugglarkvarter tillsammans med Ginny och deras äldsta son: James Sirius. Där utanför stod Harry och Harry.
”Kom in,” sa Harry glatt och steg åt sidan, ”De andra tre har redan kommit, så nu kan vi börja.”
”Trevligt du verkar ha det här,” sa Harry, ”Det bådar ju gott inför framtiden måste man ju säga.”
”Ta en namnlapp och hitta på ett smeknamn,” bad Harry och räckte Harry och Harry varsin namnskylt medan han tog med dem till vardagsrummet där Harry, Harry och Harry satt runt ett runt pokerbord .
”Harry, Harry” började Harry, “Det här är Harry, Harry och Harry…grabbar, det här är Harry och Harry.” Hälsningsfraser utbyttes lite sporadiskt och de nyanlända tog plats vid bordet och Harry fyllde glasen med sin trollstav.
”Jättekul att ni kunde komma alla ikväll,” sa Harry, ”Harry kunde inte komma, tydligen hade han lovat att vara barnvakt åt Hagrids dotter, men han sa att han skulle komma nästa gång.”
De andra runt bordet lät förvånade och Harry skrattade, ”Ja, fråga inte mig hur det gick till, vi får fråga Harry när han kommer…men ska vi gå ett varv med namnlapparna så att vi kan prata ordentligt resten av kvällen? Ni kan kalla mig Originalet.”
”Slytherins arvtagare.”
”Potter.”
”Ignotus.”
”Hjorttand.”
”Chudley, som i Chudley Cannons.”
“Bra,” sa Originalet och log igen medan han blandade kortleken för hand. De var ju alla Harry här, blanda som mugglare var det mest naturliga, ”Ska vi komma överens om att vi inte ifrågasätter varandra ikväll? Ikväll är vi bara här för att spela poker?”
De andra nickade och Originalet delade ut två kort till var och en. Lillan var 1 galleon, storan 2 och Chudley vann både första och andra given.
”Det är verkligen ett trevligt hus du har,” sa Chudley till Originalet när det var hans tur att dela, ”Bor du här själv?”
”Nej jag gifte mig med Ginny för två år sedan,” berättade Originalet med ett leende, ”Vi har en son på 6 månader också…James Sirius.”
”Jag vet att vi sa att vi inte skulle döma,” började Ignotus, ”Men ärligt talat, James Sirius? Kunde du bli mer uppenbar? Vad ska du döpa din första dotter till? Lily?”
”Vad har du döpt dina egna barn till om du fått några?” undrade Originalet som motfråga.
”Ron och Hermione,” mumlade Ignotus och alla andra runt bordet skrattade.
”De följde alltså inte med dig tillbaka i tiden?” undrade Slytherins arvtagare och Ignotus skakade sorgset på huvudet.
”Nej, jag kunde inte göra så mot dem, det var bara Ginny som följde med mig.”
”Ja, för er som inte träffat Ignotus tidigare,” började Originalet förklara, ”Han går tillbaka i tiden för att se till så att han får alla dödsrelikerna, men blir sen fast där…right?”
”Ja,” Ignotus nickade, ”Än så länge i alla fall…men jag tror jag är fast, för jag var tvungen att starta min egen ätteslinje och ja, helt ärligt så har plotten mer hål än hållbarhet. Hur ska jag någonsin kunna besegra Voldemort om jag är fast i gud-vet-vilket år?”
”Välkommen till klubben,” konstaterade Slytherins arvtagare, ”Vet inte riktigt hur någon av oss här skulle kunna vara Slytherins arvtagare…men jag är rätt säker på att det inte är på mammas sida…”
Alla skrattade och eftersom ingen av speciellt uppmärksam så vann Chudley igen.
”Fast vem vet,” fortsatte Slytherins arvtagare, ”Hur kommer ditt släktträd se ut på vägen ner Igge? Tror du att det finns utrymme för en Salazar Slytherin kring år 1000 så där?”
”Eller en Tom Mervolo Dolder i början av 1900-talet,” föreslog Originalet varpå både Ignotus och Slytherins arvtagare gömde ansiktet i händerna och de andra utbytte roade blickar. Eller alla utom Hjorttand som satt och mest såg förvirrad ut, men det tänkte ingen på eftersom nästa omgång av korten var utdelade.
”Fast vore det inte teoretiskt möjligt?” undrade Potter medan han höjde med två galleoner, ”Jag menar, vi vet att vi borde vara släkt med Ignotus eftersom vi har osynlighetsmanteln, men eftersom det gick på den kvinnliga sidan så har vi ingen chans att kolla upp det…och är det någon som faktiskt vet något om farmor och farfar?”
De tittade alla på varandra och skakade på huvudet, det var ju ganska pinsamt egentligen. Alla hade de gått och trånat efter sin familj och sin härkomst ända sedan de fått brevet från Hogwarts, ändå hade de ingen aning om vad deras farföräldrar hette.
”Så om de var Dorea och Charlus,” fortsatte Potter.
”Jag har alltid gillat den tanken,” påstod Chudley och Originalet nickade lite frånvarande för att styrka det.
”Så om det nu är så,” började Potter igen och blängde lite för att de skulle vara tysta, ”Skulle man inte kunna tänka sig då att…”
”Nej,” avbröt Originalet den här gången, ”För att vi skulle kunna vara Slytherins arvtagare så skulle vi behöva vara Voldermorts barn eller barnbarn…och även om jag inte är säker på vem farfar var så är jag säker på att pappa inte var Voldemorts son.”
”Tack,” Slytherins arvtagare log och tog potten som han just vunnit, ”du pajade just hela min story-line…men jag antar att jag ska vara tacksam.”
”Hur gammal är du egentligen?” frågade Ignotus när han räckte kortleken till Hjorttand för att han skulle blanda, ”Originalet, har du koll på om den här pojken får dricka?”
”Det är houngsöl,” bedyrade Originalet, ”Vad då, var du prefekt eller nåt när du gick i skolan?”
”Ja, jag och Hermione,” han såg på de andra, ”Var inte ni det?”
Slytherins arvtagare, Potter och Chudley höll bekräftande upp handen att det hade varit likadant för dem.
”Ron och Hermione,” sa Originalet nöjt och höll ensam upp handen medan de andra stirrade på honom.
”Ron?!” Hjorttand lät överraskad och började dela ut korten, “och jag är 15 år.”
”Oooh…” Chudley såg nostalgisk ut, ”Väntan mellan 4:e och 5:e boken…där föddes jag också.”
”5:e och 6:e,” sa Slytherins arvtagare och höll upp handen, det samma gjorde Potter.
”Jag ska inte ens ge mig in i den här diskussionen,” skrattade Originalet.
”6:e och 7:e,” tillkänna gav Ignotus.
”Ja, fast era författare verkar ju ha fortsatt i alla fall en stund till även efter att de har blivit motbevisade…” mumlade Hjorttand, ”Min slutade när det visade sig att Harry inte blev en animagus i femte boken.”
”Ber om ursäkt för det,” sa Originalet, ”Var för upptagen med lära ut försvar mot svartkonst på den tiden.”
”Så du blev en animagus när du var 15?” undrade Chudley imponerat, ”Precis som pappa…det enda som egentligen hände under mitt femte år var att Ron slog ner mig för att han kom på mig med Ginny.”
”Vad har Ron emot att vi är med hans lillasyster egentligen?” undrade Originalet och såg sig omkring bland de andra.
”Fråga inte mig,” sa Slytherins arvtagare, ”Jag är med Hermione…Inte för att han är för glad för att hon är med Malfoy heller haha!”
”Va?!” utropade de andra och Slytherins arvtagare nickade, så var det.
”Fast du sa ju att din story var full av hål,” försökte Ignotus släta över det hela med ett flin.
”Ja…tur är väl det.”
Potter suckade tungt när han flippade över sina kort för att visa att han än en gång hade förlorat till Chudley.
”Jag är olyckligt kär i Draco.”
Det blev knäpptyst i rummet och alla stirrade på Potter som samlade ihop korten för att blanda och dela. Alla andra runt bordet såg fruktansvärt medlidande ut och Slytherins arvtagare som satt närmast honom la en hand på hans axel.
”Jag beklagar…” De andra nickade instämmande, ”men det är ju i alla fall inte Snape…för det händer ju också.”
”Nej men Draco och Severus är ett par,” mumlade Potter och stämningen sjönk just ytterligare något innan Chudley knäppte med fingrarna.
”Jag visste att det var något bekant med dig,” påstod han och pekade på Potter, ”Din fanfic ligger i samma mapp som min!”
”Men var inte du med Ginny?” undrade Potter.
”Jo…jag är egentligen bara en bikaraktär…” erkände Chudley lite förläget, ”därför det inte hände så mycket kul under mitt femte år.”
”Vilka är det som är parade då?” undrade Ignotus.
”Gissa,” flinade Chudley och suckade och gjorde en gest med händerna som visade att han borde ha förstått det.
”Sirius och Lupin.”
”10 poäng till Gryffindor,” tillkännagav Chudley i ett försök att härma McGonagall och alla, till och med Potter, skrattade.
”Harry…” Ginny kom in i rummet och sex huvudet vreds åt hennes håll och svarade ett unison:
”Ja?”
”Det här är ju absurt,” skrattade hon, “Handuppräckning, vilka är mina?”
Originalet, Ignotus och Chudley räckte upp handen och Ginny nickade gillande.
”Hälften…inte illa. Hermione?”
Slytherins arvtagare räckte ensam upp handen.
”Ron…?” försökte Ginny sen.
”Han är inte här ikväll,” sa Originalet, ”Hagrid behövde barnvakt.”
”Hur gick det till egentligen?” undrade Ginny fundersamt, ”Någon som förstår sig på hur Hagrid fick barn?”
Alla skakade på huvudet lika oförstående som förra gången ämnet tagits upp.
”Hos mig är du tillsammans med Malfoy,” berättade Slytherins arvtagare med ett skadeglatt flin och Ginny himlade med ögonen.
”Var det något du ville?” undrade Originalet.
”Tänkte höra om ni kan vara lite tystare, James sover oroligt.”
”Vi lovar,” sa Originalet och alla de andra nickade.
”Så vems tur var det att dela?” undrade Originalet när Ginny försvunnit igen.
”Det är din tur igen,” påstod Potter, ”Men Chudley, jag vill höra mer om Sirius och Lupin…du finns fortfarande, jag menar, det är ingen Marodörshistoria?”
”Nejnej,” Chudley skakade på huvudet, ”Som sagt, mellan 4:e och 5:e boken…mycket spännande att spekulera i kring Voldemort och man visste ju inte lika mycket om Marodörerna då som man vet nu…och ingen av dem hade ju dött ännu så…”
”VA!?” Hjorttand hade visst helt glömt att han lovat att inte vara så högljudd och stirrade förskräckt på de andra vid bordet, ”Dör Sirius och Lupin?”
De andra tittade på varandra och sedan på honom den yngste av dem igen.
”Sirius dör i femte och Lupin i sjunde…” sa Originalet, ”Jag är ledsen.”
”Det är vi alla,” konstaterade Ignotus och Potter och Slytherins arvtagare nickade sitt medhåll.
”Inte jag så mycket,” erkände Chudley, ”De lever fortfarande i min…min story skulle försvinna ganska mycket om någon av dem dog faktiskt.”
”Ja, Lupin lever fortfarande hos mig,” tillstod Slytherins arvtagare, ”men jag har inte sett honom på två år, så det gör inte så mycket till eller ifrån.”
”För dig då Potter?” undrade Originalet, ”Sirius var redan borta när du kom till va?”
”Jo,” Potter nickade, ”Lupin sökte tröst hos Severus ett tag, men sen blev han tillfångatagen för att han var varulv och sedan avrättad.”
”De är inte ens födda i min,” suckade Ignotus, ”men jag är ändå ledsen att det ska sluta så för dem i framtiden.”
Trots det allvarliga ämnet kunde de inte låta bli att skratta åt det absurda i detta uttalande och när Ignotus också insåg det så höjde han sitt glas.
”Skål,” sa han och såg runt på de andra, ”För pojken som överlevde, och fortsatte överleva!”
”För Harry Potter!” svarade de andra och höjde sina glas de med, för ingen var väl mer berättigad att skåla för honom än de var?
Harry öppnade dörren till det lilla radhuset i utkanten av London där han bodde mitt i ett mugglarkvarter tillsammans med Ginny och deras äldsta son: James Sirius. Där utanför stod Harry och Harry.
”Kom in,” sa Harry glatt och steg åt sidan, ”De andra tre har redan kommit, så nu kan vi börja.”
”Trevligt du verkar ha det här,” sa Harry, ”Det bådar ju gott inför framtiden måste man ju säga.”
”Ta en namnlapp och hitta på ett smeknamn,” bad Harry och räckte Harry och Harry varsin namnskylt medan han tog med dem till vardagsrummet där Harry, Harry och Harry satt runt ett runt pokerbord .
”Harry, Harry” började Harry, “Det här är Harry, Harry och Harry…grabbar, det här är Harry och Harry.” Hälsningsfraser utbyttes lite sporadiskt och de nyanlända tog plats vid bordet och Harry fyllde glasen med sin trollstav.
”Jättekul att ni kunde komma alla ikväll,” sa Harry, ”Harry kunde inte komma, tydligen hade han lovat att vara barnvakt åt Hagrids dotter, men han sa att han skulle komma nästa gång.”
De andra runt bordet lät förvånade och Harry skrattade, ”Ja, fråga inte mig hur det gick till, vi får fråga Harry när han kommer…men ska vi gå ett varv med namnlapparna så att vi kan prata ordentligt resten av kvällen? Ni kan kalla mig Originalet.”
”Slytherins arvtagare.”
”Potter.”
”Ignotus.”
”Hjorttand.”
”Chudley, som i Chudley Cannons.”
“Bra,” sa Originalet och log igen medan han blandade kortleken för hand. De var ju alla Harry här, blanda som mugglare var det mest naturliga, ”Ska vi komma överens om att vi inte ifrågasätter varandra ikväll? Ikväll är vi bara här för att spela poker?”
De andra nickade och Originalet delade ut två kort till var och en. Lillan var 1 galleon, storan 2 och Chudley vann både första och andra given.
”Det är verkligen ett trevligt hus du har,” sa Chudley till Originalet när det var hans tur att dela, ”Bor du här själv?”
”Nej jag gifte mig med Ginny för två år sedan,” berättade Originalet med ett leende, ”Vi har en son på 6 månader också…James Sirius.”
”Jag vet att vi sa att vi inte skulle döma,” började Ignotus, ”Men ärligt talat, James Sirius? Kunde du bli mer uppenbar? Vad ska du döpa din första dotter till? Lily?”
”Vad har du döpt dina egna barn till om du fått några?” undrade Originalet som motfråga.
”Ron och Hermione,” mumlade Ignotus och alla andra runt bordet skrattade.
”De följde alltså inte med dig tillbaka i tiden?” undrade Slytherins arvtagare och Ignotus skakade sorgset på huvudet.
”Nej, jag kunde inte göra så mot dem, det var bara Ginny som följde med mig.”
”Ja, för er som inte träffat Ignotus tidigare,” började Originalet förklara, ”Han går tillbaka i tiden för att se till så att han får alla dödsrelikerna, men blir sen fast där…right?”
”Ja,” Ignotus nickade, ”Än så länge i alla fall…men jag tror jag är fast, för jag var tvungen att starta min egen ätteslinje och ja, helt ärligt så har plotten mer hål än hållbarhet. Hur ska jag någonsin kunna besegra Voldemort om jag är fast i gud-vet-vilket år?”
”Välkommen till klubben,” konstaterade Slytherins arvtagare, ”Vet inte riktigt hur någon av oss här skulle kunna vara Slytherins arvtagare…men jag är rätt säker på att det inte är på mammas sida…”
Alla skrattade och eftersom ingen av speciellt uppmärksam så vann Chudley igen.
”Fast vem vet,” fortsatte Slytherins arvtagare, ”Hur kommer ditt släktträd se ut på vägen ner Igge? Tror du att det finns utrymme för en Salazar Slytherin kring år 1000 så där?”
”Eller en Tom Mervolo Dolder i början av 1900-talet,” föreslog Originalet varpå både Ignotus och Slytherins arvtagare gömde ansiktet i händerna och de andra utbytte roade blickar. Eller alla utom Hjorttand som satt och mest såg förvirrad ut, men det tänkte ingen på eftersom nästa omgång av korten var utdelade.
”Fast vore det inte teoretiskt möjligt?” undrade Potter medan han höjde med två galleoner, ”Jag menar, vi vet att vi borde vara släkt med Ignotus eftersom vi har osynlighetsmanteln, men eftersom det gick på den kvinnliga sidan så har vi ingen chans att kolla upp det…och är det någon som faktiskt vet något om farmor och farfar?”
De tittade alla på varandra och skakade på huvudet, det var ju ganska pinsamt egentligen. Alla hade de gått och trånat efter sin familj och sin härkomst ända sedan de fått brevet från Hogwarts, ändå hade de ingen aning om vad deras farföräldrar hette.
”Så om de var Dorea och Charlus,” fortsatte Potter.
”Jag har alltid gillat den tanken,” påstod Chudley och Originalet nickade lite frånvarande för att styrka det.
”Så om det nu är så,” började Potter igen och blängde lite för att de skulle vara tysta, ”Skulle man inte kunna tänka sig då att…”
”Nej,” avbröt Originalet den här gången, ”För att vi skulle kunna vara Slytherins arvtagare så skulle vi behöva vara Voldermorts barn eller barnbarn…och även om jag inte är säker på vem farfar var så är jag säker på att pappa inte var Voldemorts son.”
”Tack,” Slytherins arvtagare log och tog potten som han just vunnit, ”du pajade just hela min story-line…men jag antar att jag ska vara tacksam.”
”Hur gammal är du egentligen?” frågade Ignotus när han räckte kortleken till Hjorttand för att han skulle blanda, ”Originalet, har du koll på om den här pojken får dricka?”
”Det är houngsöl,” bedyrade Originalet, ”Vad då, var du prefekt eller nåt när du gick i skolan?”
”Ja, jag och Hermione,” han såg på de andra, ”Var inte ni det?”
Slytherins arvtagare, Potter och Chudley höll bekräftande upp handen att det hade varit likadant för dem.
”Ron och Hermione,” sa Originalet nöjt och höll ensam upp handen medan de andra stirrade på honom.
”Ron?!” Hjorttand lät överraskad och började dela ut korten, “och jag är 15 år.”
”Oooh…” Chudley såg nostalgisk ut, ”Väntan mellan 4:e och 5:e boken…där föddes jag också.”
”5:e och 6:e,” sa Slytherins arvtagare och höll upp handen, det samma gjorde Potter.
”Jag ska inte ens ge mig in i den här diskussionen,” skrattade Originalet.
”6:e och 7:e,” tillkänna gav Ignotus.
”Ja, fast era författare verkar ju ha fortsatt i alla fall en stund till även efter att de har blivit motbevisade…” mumlade Hjorttand, ”Min slutade när det visade sig att Harry inte blev en animagus i femte boken.”
”Ber om ursäkt för det,” sa Originalet, ”Var för upptagen med lära ut försvar mot svartkonst på den tiden.”
”Så du blev en animagus när du var 15?” undrade Chudley imponerat, ”Precis som pappa…det enda som egentligen hände under mitt femte år var att Ron slog ner mig för att han kom på mig med Ginny.”
”Vad har Ron emot att vi är med hans lillasyster egentligen?” undrade Originalet och såg sig omkring bland de andra.
”Fråga inte mig,” sa Slytherins arvtagare, ”Jag är med Hermione…Inte för att han är för glad för att hon är med Malfoy heller haha!”
”Va?!” utropade de andra och Slytherins arvtagare nickade, så var det.
”Fast du sa ju att din story var full av hål,” försökte Ignotus släta över det hela med ett flin.
”Ja…tur är väl det.”
Potter suckade tungt när han flippade över sina kort för att visa att han än en gång hade förlorat till Chudley.
”Jag är olyckligt kär i Draco.”
Det blev knäpptyst i rummet och alla stirrade på Potter som samlade ihop korten för att blanda och dela. Alla andra runt bordet såg fruktansvärt medlidande ut och Slytherins arvtagare som satt närmast honom la en hand på hans axel.
”Jag beklagar…” De andra nickade instämmande, ”men det är ju i alla fall inte Snape…för det händer ju också.”
”Nej men Draco och Severus är ett par,” mumlade Potter och stämningen sjönk just ytterligare något innan Chudley knäppte med fingrarna.
”Jag visste att det var något bekant med dig,” påstod han och pekade på Potter, ”Din fanfic ligger i samma mapp som min!”
”Men var inte du med Ginny?” undrade Potter.
”Jo…jag är egentligen bara en bikaraktär…” erkände Chudley lite förläget, ”därför det inte hände så mycket kul under mitt femte år.”
”Vilka är det som är parade då?” undrade Ignotus.
”Gissa,” flinade Chudley och suckade och gjorde en gest med händerna som visade att han borde ha förstått det.
”Sirius och Lupin.”
”10 poäng till Gryffindor,” tillkännagav Chudley i ett försök att härma McGonagall och alla, till och med Potter, skrattade.
”Harry…” Ginny kom in i rummet och sex huvudet vreds åt hennes håll och svarade ett unison:
”Ja?”
”Det här är ju absurt,” skrattade hon, “Handuppräckning, vilka är mina?”
Originalet, Ignotus och Chudley räckte upp handen och Ginny nickade gillande.
”Hälften…inte illa. Hermione?”
Slytherins arvtagare räckte ensam upp handen.
”Ron…?” försökte Ginny sen.
”Han är inte här ikväll,” sa Originalet, ”Hagrid behövde barnvakt.”
”Hur gick det till egentligen?” undrade Ginny fundersamt, ”Någon som förstår sig på hur Hagrid fick barn?”
Alla skakade på huvudet lika oförstående som förra gången ämnet tagits upp.
”Hos mig är du tillsammans med Malfoy,” berättade Slytherins arvtagare med ett skadeglatt flin och Ginny himlade med ögonen.
”Var det något du ville?” undrade Originalet.
”Tänkte höra om ni kan vara lite tystare, James sover oroligt.”
”Vi lovar,” sa Originalet och alla de andra nickade.
”Så vems tur var det att dela?” undrade Originalet när Ginny försvunnit igen.
”Det är din tur igen,” påstod Potter, ”Men Chudley, jag vill höra mer om Sirius och Lupin…du finns fortfarande, jag menar, det är ingen Marodörshistoria?”
”Nejnej,” Chudley skakade på huvudet, ”Som sagt, mellan 4:e och 5:e boken…mycket spännande att spekulera i kring Voldemort och man visste ju inte lika mycket om Marodörerna då som man vet nu…och ingen av dem hade ju dött ännu så…”
”VA!?” Hjorttand hade visst helt glömt att han lovat att inte vara så högljudd och stirrade förskräckt på de andra vid bordet, ”Dör Sirius och Lupin?”
De andra tittade på varandra och sedan på honom den yngste av dem igen.
”Sirius dör i femte och Lupin i sjunde…” sa Originalet, ”Jag är ledsen.”
”Det är vi alla,” konstaterade Ignotus och Potter och Slytherins arvtagare nickade sitt medhåll.
”Inte jag så mycket,” erkände Chudley, ”De lever fortfarande i min…min story skulle försvinna ganska mycket om någon av dem dog faktiskt.”
”Ja, Lupin lever fortfarande hos mig,” tillstod Slytherins arvtagare, ”men jag har inte sett honom på två år, så det gör inte så mycket till eller ifrån.”
”För dig då Potter?” undrade Originalet, ”Sirius var redan borta när du kom till va?”
”Jo,” Potter nickade, ”Lupin sökte tröst hos Severus ett tag, men sen blev han tillfångatagen för att han var varulv och sedan avrättad.”
”De är inte ens födda i min,” suckade Ignotus, ”men jag är ändå ledsen att det ska sluta så för dem i framtiden.”
Trots det allvarliga ämnet kunde de inte låta bli att skratta åt det absurda i detta uttalande och när Ignotus också insåg det så höjde han sitt glas.
”Skål,” sa han och såg runt på de andra, ”För pojken som överlevde, och fortsatte överleva!”
”För Harry Potter!” svarade de andra och höjde sina glas de med, för ingen var väl mer berättigad att skåla för honom än de var?