Ordkrig?!
Okej okej okej, jag är just nu helt hyper utan anledning (kanske lyckan av att inte vara efter i ordmängd än?) och kom ihåg de där s.k. ordkrigen - någon säger ett ord och alla som vill skriver oavbrutet i fem minuter, inspirerade av det ordet. Resultatet skriver ni antingen i en comment till detta inlägg eller inte alls, om ni skäms för hur det
( Read more... )
Comments 1
Hans ryckte till av chocken, och den vita klumpen föll till golvet. Hans hand hade automatiskt åkt upp och höll hårt i jackans tyg ovanför hans hjärta, som dunkade tillräckligt hårt för att nästan hoppa ur sin revbensbur. Lugna ned dig. Du kan göra det här, tänkte han till sig själv, och böjde sig sakta till golvet för att plocka upp det gamla fingret. Det var torrt, dammigt, och litet, men trots sin storlek skrämde det honom mer än något annat i huset hade gjort hitills. Glasögonen höll på att falla av hans svettiga näsa, och han tryckte tillbaks dem uppåt med handen som inte höll benbiten.
"Vem kan du ha tillhört, lille vän? Systern eller brodern?" frågade han fingret, som förstås inte svarade, men han hade en teori om att saker blev mindre skrämmande om man pratade med dem. "Du kan knappast ha suttit på deras mor... så små händer hade hon inte." Han lyfte kuvertet han tappat, det som fingret legat i, och vecklade ut brevet som fanns inuti.
Käre Rufus, började det, och han kände igen handstilen som den tillhörande modern. ( ... )
Reply
Leave a comment