Kanonkrig!
Man lämnar Sverige för att i en vecka vistas i staden som ligger precis där ens försvunna födelsestad brukade, jaga samlade verk i antikvariat och äta pyshkor. Man kommer tillbaka och möts av en debatt om att skapa en Svensk Litterär Kanon.
dn.se/kanon
Det hela går ut på att Fp vill skapa någon sorts officiell lista på författare som man bör läsa för att förstå den svenska folksjälen, Heil den Mustaschprydde! Mest utmärker sig Cecilia Wikström som i dagens DN förklarar att det är för mitt personliga bästa som invandrare.
"Bra böcker en rättighet" lyder rubriken. Men den handlar inte om att piratkopiera böckerna (det är ju annars typ Piratbyrån som tycker om att bete sig som om alla hade rätt till kultur), utan om att det ska vara "en rättighet för alla elever att få läsa de stora verken inom svensk litteratur i skolan, inte ett fritidsintresse för barn med svenska föräldrar som enkelt kan välja sin litteratur ur hemmets bokhylla".
Som Liza Marklund och Mat-Tinas bästa recept?
Det hade visserligen varit väldigt nyttigt ur intergrationssynpunkt att läsa vad svensson på gatan egentligen läser (ni vet, svenskar är ett läsande folk...), men vad har det då med "August Strindberg, Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Vilhelm Moberg, Kerstin Ekman och Tomas Tranströmer" att göra? Hur många svenska barn enkelt väljer sådan litteratur ur hemmets (singulara) bokhylla?
"Fram till sextiotalet arbetade skolan med en litterär kanon som utgjordes av en samling verk ur den svenska litteraturen och världslitteraturen. Att läsa dessa verk var obligatoriskt. Sedan dess har läsningens betydelse urholkats och ersatts av utdrag av de litterära verken, sammanställda i antologier. Samtidigt har antalet timmar för svenskundervisningen sjunkit dramatiskt." skriver Wikström, och jag håller med om att skolan borde undervisa i klassisk litteratur och ha fler svensktimmar. Det finns även en poäng i att välja vilka författare och verk ska ingå i grundskoleobligatoriet. Hur det skulle ge invandrarbarnen en bättre chans att förstå samhällskoderna kan jag däremot inte begripa. Nu som i Wikströms kanon-idyll läser infödda och invandrade svenskar samma böcker i skolan (förutsatt att de går i "vanlig" svenska).
Eller tror Cecilia Wikström på allvar att Mudite Abughraibovna är utanför kulturkoderna för att alla i hennes klass har fått "Utvandrarna" läst högt för sig när de var små?
I så fall är hon ytterligare ett bevis på att politikernas verklighetskoll inte är den bästa.
Ja. Natürlich. Gärna klassikerläsning och fler svensktimmar i skolan. Det är ju faktiskt pinsamt att jag är bättre på svenska än många infödda jämnåriga.
Ja. Natürlich. Språk och kultur är ovärderliga för integrationen. Men alla gångerna jag har känt mig utanför den svenska kulturen har det handlat om sådant som inte skulle hamnat på kanonlistan.
Öh. Cecilia Wikström, om du verkligen vill invandrarnas bästa, bör du kanske... jag vet inte. Gå ut lite oftare? Ta en titt på vad barn med svenska föräldrar har för fritidsintressen och bokhyllor? Börja med att lära svenskarna prata svenska? Sluta kalla Theodor Kallifatides för "duktig invandrarförfattare"?
Dricka jift?
dn.se/kanon
Det hela går ut på att Fp vill skapa någon sorts officiell lista på författare som man bör läsa för att förstå den svenska folksjälen, Heil den Mustaschprydde! Mest utmärker sig Cecilia Wikström som i dagens DN förklarar att det är för mitt personliga bästa som invandrare.
"Bra böcker en rättighet" lyder rubriken. Men den handlar inte om att piratkopiera böckerna (det är ju annars typ Piratbyrån som tycker om att bete sig som om alla hade rätt till kultur), utan om att det ska vara "en rättighet för alla elever att få läsa de stora verken inom svensk litteratur i skolan, inte ett fritidsintresse för barn med svenska föräldrar som enkelt kan välja sin litteratur ur hemmets bokhylla".
Som Liza Marklund och Mat-Tinas bästa recept?
Det hade visserligen varit väldigt nyttigt ur intergrationssynpunkt att läsa vad svensson på gatan egentligen läser (ni vet, svenskar är ett läsande folk...), men vad har det då med "August Strindberg, Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Vilhelm Moberg, Kerstin Ekman och Tomas Tranströmer" att göra? Hur många svenska barn enkelt väljer sådan litteratur ur hemmets (singulara) bokhylla?
"Fram till sextiotalet arbetade skolan med en litterär kanon som utgjordes av en samling verk ur den svenska litteraturen och världslitteraturen. Att läsa dessa verk var obligatoriskt. Sedan dess har läsningens betydelse urholkats och ersatts av utdrag av de litterära verken, sammanställda i antologier. Samtidigt har antalet timmar för svenskundervisningen sjunkit dramatiskt." skriver Wikström, och jag håller med om att skolan borde undervisa i klassisk litteratur och ha fler svensktimmar. Det finns även en poäng i att välja vilka författare och verk ska ingå i grundskoleobligatoriet. Hur det skulle ge invandrarbarnen en bättre chans att förstå samhällskoderna kan jag däremot inte begripa. Nu som i Wikströms kanon-idyll läser infödda och invandrade svenskar samma böcker i skolan (förutsatt att de går i "vanlig" svenska).
Eller tror Cecilia Wikström på allvar att Mudite Abughraibovna är utanför kulturkoderna för att alla i hennes klass har fått "Utvandrarna" läst högt för sig när de var små?
I så fall är hon ytterligare ett bevis på att politikernas verklighetskoll inte är den bästa.
Ja. Natürlich. Gärna klassikerläsning och fler svensktimmar i skolan. Det är ju faktiskt pinsamt att jag är bättre på svenska än många infödda jämnåriga.
Ja. Natürlich. Språk och kultur är ovärderliga för integrationen. Men alla gångerna jag har känt mig utanför den svenska kulturen har det handlat om sådant som inte skulle hamnat på kanonlistan.
Öh. Cecilia Wikström, om du verkligen vill invandrarnas bästa, bör du kanske... jag vet inte. Gå ut lite oftare? Ta en titt på vad barn med svenska föräldrar har för fritidsintressen och bokhyllor? Börja med att lära svenskarna prata svenska? Sluta kalla Theodor Kallifatides för "duktig invandrarförfattare"?
Dricka jift?