Raka puckar
Häpp!
Platsen är Östersund, och tidpunkten är dan' före dan' före dopparedan'.
I förra avsnittet gjorde Lisa klart en bild som nog ska inbringa en liten slant; utöver det har tiden ägnats åt det traditionella "gå utanför dörren, frys kinderna av dig, dyk in i en butik och låtsas vara intresserad av varorna tills nämnda kinder tinat upp, dyk ut igen, frys ihjäl, upprepa tills du hittat en lämplig vas åt en gammal släkting".
...Annars har jag lattjat lite med tuschning.
Ganska snitsigt, eller hur?
Vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Nu har jag ett sprillans nytt tecknarschema som det är tänkt att jag ska följa från och med den 6:e januari. Och så är väl tanken att jag ska försöka få ihop en plan hur detta tecknande skall finansieras och motiveras. Skärper jag mig och börjar ta min psykiska hälsa på allvar, ska det bli jäkligt snyggt och bra. Problemen skall ersättas med lösningar, liksom alla sådana där uppenbara saker som man bara aldrig tagit hand om. Förrän nu.
Hade en liten vad i helvete håller jag på med (i mitt liv)-episod igår kväll/natt. Det var dumt, för det resulterar ju bara i en massa förlorad sömn. Vi är många som är i samma båt, och det enda som finns att göra är ju att traggla på och jobba med det som är viktigt. Eller inbringar pengar. Vad som nu är mest tryckande för tillfället.
Kaay, så jag har ingen riktning och mening för tillfället. Tänk så skönt! Då kan man ju passa på att göra det man vill istället för det man borde.
Såååå, ingen förväntar sig något. Lyx! Chilla! Bygg upp egna förväntningar!
Sedan funkar det ju sällan på det där sättet.
Och det finns ju ingen mening att lura sig själv, det känns ju faktiskt väldigt sorgligt att inte ens ha SPX att se fram emot (speciellt när det händer så mycket spännande i vårens upplaga). Men det är knappast meningen med livet, och det kommer som en följd att bli min första lugna vår på fem år (!).
En sak är säker, och det är att jag ska teckna asballa saker.
Det är dags för någon slags riktning.
Platsen är Östersund, och tidpunkten är dan' före dan' före dopparedan'.
I förra avsnittet gjorde Lisa klart en bild som nog ska inbringa en liten slant; utöver det har tiden ägnats åt det traditionella "gå utanför dörren, frys kinderna av dig, dyk in i en butik och låtsas vara intresserad av varorna tills nämnda kinder tinat upp, dyk ut igen, frys ihjäl, upprepa tills du hittat en lämplig vas åt en gammal släkting".
...Annars har jag lattjat lite med tuschning.
Ganska snitsigt, eller hur?
Vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Nu har jag ett sprillans nytt tecknarschema som det är tänkt att jag ska följa från och med den 6:e januari. Och så är väl tanken att jag ska försöka få ihop en plan hur detta tecknande skall finansieras och motiveras. Skärper jag mig och börjar ta min psykiska hälsa på allvar, ska det bli jäkligt snyggt och bra. Problemen skall ersättas med lösningar, liksom alla sådana där uppenbara saker som man bara aldrig tagit hand om. Förrän nu.
Hade en liten vad i helvete håller jag på med (i mitt liv)-episod igår kväll/natt. Det var dumt, för det resulterar ju bara i en massa förlorad sömn. Vi är många som är i samma båt, och det enda som finns att göra är ju att traggla på och jobba med det som är viktigt. Eller inbringar pengar. Vad som nu är mest tryckande för tillfället.
Kaay, så jag har ingen riktning och mening för tillfället. Tänk så skönt! Då kan man ju passa på att göra det man vill istället för det man borde.
Såååå, ingen förväntar sig något. Lyx! Chilla! Bygg upp egna förväntningar!
Sedan funkar det ju sällan på det där sättet.
Och det finns ju ingen mening att lura sig själv, det känns ju faktiskt väldigt sorgligt att inte ens ha SPX att se fram emot (speciellt när det händer så mycket spännande i vårens upplaga). Men det är knappast meningen med livet, och det kommer som en följd att bli min första lugna vår på fem år (!).
En sak är säker, och det är att jag ska teckna asballa saker.
Det är dags för någon slags riktning.