Ny kärlek
Lönen var dålig den här månaden. Fan fan fan. Men det hindrar inte mig från att göra inköp till höger och vänster. Living on the edge kallas det. You should try it sometime.
Nä, men seriöst, det är mycket kärlek i luften. Och då snackar inte jag de där juvenila vårkänslorna som får det att pirra i brallan på fjortisar, utan jag snackar RIKTIG JÄVLA HÅRD KÄRLEK!
Just nu blöder mitt hjärta för Elvandia Story OST, ett soundtrack det visade sig att jag hade på min dator men aldrig lyssnat på (som vanligt då!). Noriyuki Iwadare, den gamle Grandia/Lunar-räven, har gjort introlåten och den är nästan 7 minuter lång. Mäktigt, skulle man kanske tro. Och jo, den är bra. Men det är under den andra låten, med den simpla titeln Title, som jag förstår att den här kärleken är äkta. Det är lugna fingrar över en gitarr, ett par läppar som visslar och strax därpå kommer en sorgsen fiol. Hela arrangemanget är så smakfullt gjort, påminner om Wild ARMs fast med mer klass och större lugn. Och det är inte allt. Hela soundtracket, som är 30 låtar långt, är läskigt vackert. Det går inte att sluta lyssna.
Ena stunden är det vackra, sorgsna låtar i stil med Explore the World. Men sedan bryts tempot med en pampig stridslåt som On Fire, Comrade eller In Danger. Och det är inte Iwadare som kan sno åt sig nån ära här inte. Nej nej, det är Norihiko Hibino som har gjort resten av de fantastiska kompositionerna. (Ja, förutom slutlåten, den står Iwadare för.) Mest känd är Hibino från arbeten till Metal Gear och Zone of the Enders-serien, så det är väl bara att tacka och ta emot.
Ja, jag har köpt det. Jag hoppas det kommer nästa vecka. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om det inte fanns i min ägo.
-----
Vissa av er som läser detta kanske känner till att jag älskar Hitoshi Sakimotos (och hans partner in crime Masaharu Iwatas) musik. Som av en slump snubblade jag över ett av deras första album: Ogre Battle Image Album - The Entrance. Begagnat ja, men vi vet ju hur japanerna är, jävligt noga med sin skit, så allting är med. "Comes with the liner notes and the spine card", liksom. Jag har aldrig hört musiken från det spelet, men jag har en känsla av att jag inte kommer bli besviken.
Och nu kommer Mr Legerdemain här på Loading att bli riktigt stolt över mig, för jag har köpt Ys - The Oath in Felghana OST. W00t, jag kommer äga ett Ys-OST! :D
Jag har också köpt mitt första Castlevania-soundtrack, nämligen Castlevania -Akumajo Dracula- Circle of the Moon & Castlevania Concerto of Midnight Sun OST (fan vilken lång titel!). Det var väl på tiden. Mycket tack vare låten Awake, som skapar eufori i min själ.
Ahh, det är underbart. Men jag slår vad om att jag köper minst 2 soundtracks till den här månaden. It's what I live for.
Nä, men seriöst, det är mycket kärlek i luften. Och då snackar inte jag de där juvenila vårkänslorna som får det att pirra i brallan på fjortisar, utan jag snackar RIKTIG JÄVLA HÅRD KÄRLEK!
Just nu blöder mitt hjärta för Elvandia Story OST, ett soundtrack det visade sig att jag hade på min dator men aldrig lyssnat på (som vanligt då!). Noriyuki Iwadare, den gamle Grandia/Lunar-räven, har gjort introlåten och den är nästan 7 minuter lång. Mäktigt, skulle man kanske tro. Och jo, den är bra. Men det är under den andra låten, med den simpla titeln Title, som jag förstår att den här kärleken är äkta. Det är lugna fingrar över en gitarr, ett par läppar som visslar och strax därpå kommer en sorgsen fiol. Hela arrangemanget är så smakfullt gjort, påminner om Wild ARMs fast med mer klass och större lugn. Och det är inte allt. Hela soundtracket, som är 30 låtar långt, är läskigt vackert. Det går inte att sluta lyssna.
Ena stunden är det vackra, sorgsna låtar i stil med Explore the World. Men sedan bryts tempot med en pampig stridslåt som On Fire, Comrade eller In Danger. Och det är inte Iwadare som kan sno åt sig nån ära här inte. Nej nej, det är Norihiko Hibino som har gjort resten av de fantastiska kompositionerna. (Ja, förutom slutlåten, den står Iwadare för.) Mest känd är Hibino från arbeten till Metal Gear och Zone of the Enders-serien, så det är väl bara att tacka och ta emot.
Ja, jag har köpt det. Jag hoppas det kommer nästa vecka. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om det inte fanns i min ägo.
-----
Vissa av er som läser detta kanske känner till att jag älskar Hitoshi Sakimotos (och hans partner in crime Masaharu Iwatas) musik. Som av en slump snubblade jag över ett av deras första album: Ogre Battle Image Album - The Entrance. Begagnat ja, men vi vet ju hur japanerna är, jävligt noga med sin skit, så allting är med. "Comes with the liner notes and the spine card", liksom. Jag har aldrig hört musiken från det spelet, men jag har en känsla av att jag inte kommer bli besviken.
Och nu kommer Mr Legerdemain här på Loading att bli riktigt stolt över mig, för jag har köpt Ys - The Oath in Felghana OST. W00t, jag kommer äga ett Ys-OST! :D
Jag har också köpt mitt första Castlevania-soundtrack, nämligen Castlevania -Akumajo Dracula- Circle of the Moon & Castlevania Concerto of Midnight Sun OST (fan vilken lång titel!). Det var väl på tiden. Mycket tack vare låten Awake, som skapar eufori i min själ.
Ahh, det är underbart. Men jag slår vad om att jag köper minst 2 soundtracks till den här månaden. It's what I live for.