Dags att börja leva
Ibland blir jag så trött på mig själv, trött för att jag oftast gör saker utifrån vad jag tror andra människor tycker är rätt eller fel. Som nu i veckan, jag hade sagt till mamma att jag skulle komma hem på torsdag, men blev sen tillfrågad ifall jag ville hänga med till Värmland, träffa några kända ansikten och säkert några nya. Vad är det första Lania gör? Jo, jag oroar mig för vad min mamma ska tycka. Jag är fan 22 år, jag fyller 23 i sommar. Sen jag fyllde 18 är jag en egen människa som ska gå efter vad jag vill och inte vill. Men just i detta ögonblicket kände jag att jag borde åka hem för att jag har en del saker att göra.
Tror ni jag har gjort de sakerna eller? Nej, det har jag inte. Alltså hade det varit bättre om jag åkt. Då hade jag också kunnat skärma av vissa saker på ett bättre sätt. Nu har jag bara suttit och stirrat vid datorn varenda jävla dag. Och hur kul är det? Inget kul alls när man vet att man kunde haft annat för sig. Jag var faktiskt bjuden. Folk hade tyckt att det varit roligt ifall jag följt med. Tänka sig, folk ville ha med mig, folk tycker om att umgås med mig. Det är knappt jag förstår det själv, men så är det tydligen. Jag vill utvecklas och jag blev tillfrågad delvis i det syftet. Tillfrågad pga omtanke, inte pga sympati.
För jag är rolig att umgås med, jag har saker att säga och jag kan fanemig visa mina vildare sidor utan en massa alkohol i kroppen, bara sällskapet är rätt. Jag kan vara social, även om mitt dåliga självförtroende trycker mig till marken. Det är aldrig nån annan som gör det. Det är inte nån okänd som kommer fram och säger ”ey brillorm, vad fan gör du här, du passar inte in, stick!” Det är bara jag som tror att folk har den uppfattningen om mig. Men om jag bara kunde tro på mig själv, inse att jag är intressant, intelligent, rolig, charmig och allt sånt där - att jag bjuder på mig själv, så skulle alla andra kunna se det också och upptäcka den del av mig som hamnat i skymundan hela mitt liv.
Det hade varit skönt att få fly verkligheten på riktigt den här helgen och inte genom nåt spel. Det hade varit skönt att få slippa datorn, slippa alla problem och bara få umgås, ha kul, verkligen känna att jag har vänner som bryr sig, iallafall minst en god vän i det här fallet.
Jag vill så gärna våga, jag vill så gärna tro på mig själv som många av mina vänner gör. Att jag kan, jag vill och jag ska. Inte kanske, senare eller aldrig. Varför vägde jag inte för- och nackdelarna mot varandra? Istället tänkte jag bara på nackdelarna. Jag är en sån idiot. Jag är en sån jubelidiot. Jag måste sluta ta så mycket skit från mig själv. Jag är Lania och jag är bra - på riktigt, på mängder av sätt! Jag förtjänar omtanke, uppmärksamhet, att ha roligt och att få göra det jag vill. Det är jag värd, till 100%.
Det är verkligen dags för mig att börja leva - på riktigt.
PS. Nu har jag köpt en digitalkamera. Wee.
Tror ni jag har gjort de sakerna eller? Nej, det har jag inte. Alltså hade det varit bättre om jag åkt. Då hade jag också kunnat skärma av vissa saker på ett bättre sätt. Nu har jag bara suttit och stirrat vid datorn varenda jävla dag. Och hur kul är det? Inget kul alls när man vet att man kunde haft annat för sig. Jag var faktiskt bjuden. Folk hade tyckt att det varit roligt ifall jag följt med. Tänka sig, folk ville ha med mig, folk tycker om att umgås med mig. Det är knappt jag förstår det själv, men så är det tydligen. Jag vill utvecklas och jag blev tillfrågad delvis i det syftet. Tillfrågad pga omtanke, inte pga sympati.
För jag är rolig att umgås med, jag har saker att säga och jag kan fanemig visa mina vildare sidor utan en massa alkohol i kroppen, bara sällskapet är rätt. Jag kan vara social, även om mitt dåliga självförtroende trycker mig till marken. Det är aldrig nån annan som gör det. Det är inte nån okänd som kommer fram och säger ”ey brillorm, vad fan gör du här, du passar inte in, stick!” Det är bara jag som tror att folk har den uppfattningen om mig. Men om jag bara kunde tro på mig själv, inse att jag är intressant, intelligent, rolig, charmig och allt sånt där - att jag bjuder på mig själv, så skulle alla andra kunna se det också och upptäcka den del av mig som hamnat i skymundan hela mitt liv.
Det hade varit skönt att få fly verkligheten på riktigt den här helgen och inte genom nåt spel. Det hade varit skönt att få slippa datorn, slippa alla problem och bara få umgås, ha kul, verkligen känna att jag har vänner som bryr sig, iallafall minst en god vän i det här fallet.
Jag vill så gärna våga, jag vill så gärna tro på mig själv som många av mina vänner gör. Att jag kan, jag vill och jag ska. Inte kanske, senare eller aldrig. Varför vägde jag inte för- och nackdelarna mot varandra? Istället tänkte jag bara på nackdelarna. Jag är en sån idiot. Jag är en sån jubelidiot. Jag måste sluta ta så mycket skit från mig själv. Jag är Lania och jag är bra - på riktigt, på mängder av sätt! Jag förtjänar omtanke, uppmärksamhet, att ha roligt och att få göra det jag vill. Det är jag värd, till 100%.
Det är verkligen dags för mig att börja leva - på riktigt.
PS. Nu har jag köpt en digitalkamera. Wee.