Intuition och oro
Läste en av mina gamla dagböcker. För tusan, jag borde lita mer på min intuition. Något jag skrev om då men inte riktigt trodde skulle hända, har hänt, fast med vissa skillnader. *småskratt* Det är tokigt egentligen.
Jag kom vidare på Xenosaga till slut (yes!), men sen dog jag i en strid (fan...). Typiskt. Men jag hade sparat en halvtimma innan iallafall.
Mamma sa nåt om att hon skulle göra en chokladcheesecake... Hmm, undrar hur det blir.
Jag som tycker cheesecake är så gott helt naturell. Mmm... det finns inget godare. ^____^
10 grader ute. Kanske man tar sig en promenad idag med, eller sätter sig och gungar lite på en lekplats nånstans. Det är väldigt kul att gunga, speciellt när man är för ”gammal” för det. *hehe* Det är så tråkigt att bli äldre, kroppen är så seg. Igår sträckte jag mig i min vänstra vadmuskel så jag kunde inte böja benet ordentligt. Helskumt och ont gjorde det också. :/
Nä, dags att ta en dusch. Och yey för mig, snart 3 veckor utan godis. ^_^
-----
Nyduschad. Ahh. Har kommit på en sak. Jag älskar min LiveJournal. *kramar på den*
PS. Jag oroar mig lite, men jag borde kanske inte. Men jag har en deadline. Om jag inte sett tecken på liv fram till dess så hör jag av mig. :/ Hatar att oroa mig... Kanske är jag rädd för vad jag möjligen kommer få reda på också - men inget är ju säkert. Dessutom är jag mycket bättre förberedd än vad jag varit tidigare. Och det som hände senast, ja det tog jag ju förbannat bra om jag får säga det själv. Bra gjort Lania. Eller osmart? Whatever. Jag överlevde iallafall. Deppigheten känns lättare och jag hoppas att det kommer fortsätta så. Men just nu är det oron som ger mig huvudvärk... -_-
PS2. Det hade kanske varit kul att följa med till Värmland ändå. Jag är glad att jag blev tillfrågad iallafall - for whatever reason... Jeffrey och Patrik får mig alltid att garva, även fast jag träffat de ganska få gånger. Hoppas jag inte ångrar att jag tackade nej nu då. Eller så gör jag redan det eftersom jag skriver det här. :P MEN BLÄ! Lania, gräv inte din egen grop nu igen. Lägg ifrån dig spaden. Jo, gör det nu. Lungt och fint. Ingen idé att bli våldsam. Jag vill också umgås... Fan, chansen lär aldrig komma igen. :( Är det såhär mitt liv ska se ut tills jag dör?
Att jag tror att jag gör rätt val men det känns som fel val senare? Jag har ingen aning. Inte en jävla susning. Just nu är jag väck i skallen. *suckar*
Jag kom vidare på Xenosaga till slut (yes!), men sen dog jag i en strid (fan...). Typiskt. Men jag hade sparat en halvtimma innan iallafall.
Mamma sa nåt om att hon skulle göra en chokladcheesecake... Hmm, undrar hur det blir.
Jag som tycker cheesecake är så gott helt naturell. Mmm... det finns inget godare. ^____^
10 grader ute. Kanske man tar sig en promenad idag med, eller sätter sig och gungar lite på en lekplats nånstans. Det är väldigt kul att gunga, speciellt när man är för ”gammal” för det. *hehe* Det är så tråkigt att bli äldre, kroppen är så seg. Igår sträckte jag mig i min vänstra vadmuskel så jag kunde inte böja benet ordentligt. Helskumt och ont gjorde det också. :/
Nä, dags att ta en dusch. Och yey för mig, snart 3 veckor utan godis. ^_^
-----
Nyduschad. Ahh. Har kommit på en sak. Jag älskar min LiveJournal. *kramar på den*
PS. Jag oroar mig lite, men jag borde kanske inte. Men jag har en deadline. Om jag inte sett tecken på liv fram till dess så hör jag av mig. :/ Hatar att oroa mig... Kanske är jag rädd för vad jag möjligen kommer få reda på också - men inget är ju säkert. Dessutom är jag mycket bättre förberedd än vad jag varit tidigare. Och det som hände senast, ja det tog jag ju förbannat bra om jag får säga det själv. Bra gjort Lania. Eller osmart? Whatever. Jag överlevde iallafall. Deppigheten känns lättare och jag hoppas att det kommer fortsätta så. Men just nu är det oron som ger mig huvudvärk... -_-
PS2. Det hade kanske varit kul att följa med till Värmland ändå. Jag är glad att jag blev tillfrågad iallafall - for whatever reason... Jeffrey och Patrik får mig alltid att garva, även fast jag träffat de ganska få gånger. Hoppas jag inte ångrar att jag tackade nej nu då. Eller så gör jag redan det eftersom jag skriver det här. :P MEN BLÄ! Lania, gräv inte din egen grop nu igen. Lägg ifrån dig spaden. Jo, gör det nu. Lungt och fint. Ingen idé att bli våldsam. Jag vill också umgås... Fan, chansen lär aldrig komma igen. :( Är det såhär mitt liv ska se ut tills jag dör?
Att jag tror att jag gör rätt val men det känns som fel val senare? Jag har ingen aning. Inte en jävla susning. Just nu är jag väck i skallen. *suckar*