Nov 19, 2006 22:56
Vet inte riktigt, väldigt osäker, känner en massa saker, vet inte vad. Förvirrad, förlorad och vilse.
Jag känner igen den här musiken, men ändå inte. Alla dom här sakerna är så bekanta, ändå är allt helt nytt.
Ärligt talat börjar jag tröttna på att skriva i motstridiga påståenden, men det verkar ändå beskriva och symbolisera allt. Det som är men samtidigt inte finns. Det jag hoppas men inte vill. Det jag känner med mina fingrar men inte kan ta på. Saker som mina läppar vidrör men inte kan smaka.
Det här är värre än någonsin förut. Klockan verkligen sniglar sig fram.
* * *
Jag har funderat många gånger på om min högt älskade Journal har vuxit ur sina kläder nu, precis som jag. Men jag måste skriva. Jag behöver skriva. Jag vet ingenstans jag kan skriva så bra och så vackert som här.
Du skulle lyssna på mig eller hur? Jag skulle få gråta ut på din axel också? Tillbaka igen, osäker. Förvirrad av lögner som jag inte vet var de slutar eller var verkligheten börjar.
Förlåt igen. Det är så mycket mitt fel. Allt är mitt fel.