Förflyttad
Nu är allting flyttat från Ingared till Anten.
Det är ett väldigt stort hus. Gigantisk trädgård med äppelträd, vinbärs- och krusbärsbuskar, tre uråldriga gungor i tre uråldriga träd och en svart skog som omgärdar det. Det är, på det stora hela, mycket imponerande.
Jag letade i tjugo minuter efter lådan innehållande Den ryske debutantens handbok (boken jag läser för tillfället), min kamerabatteriladdare samt mitt Playstation. Det gick sådär. Jag fick nästla mig in mellan femtioelva kartongstaplar och kom knappt ut igen, och hittade givetvis bara allt det jag inte letade efter. Men jag antar att det hör till flyttproblematiken.
Jag har fortfarande inte förstått att jag åker till Pride på tisdag. Känns som jag var där senast förra veckan. Ett år har gått, och vad har hänt? Men i alla fall. Jag håller på att försöka skänka bort mina skift under nästa vecka. Det är bara det att ingen verkar kunna ta dem. Angst, angst, angst...
Men det får ju helt enkelt lösa sig. Jag har redan fått bort tre, så jag har bara två kvar, varav det ena kanske löser sig i alla fall. Vi får se. Det gör ont i min minimalistiska plånbok, men jag dansar hellre med transor än torkar stolar, om man säger så.
För övrigt var jag hemma på en kort men härlig myskväll hos fröken Julia i förrgår. Vi såg på Queer as Folk (fantastiskt att Femman visar den, om så bara i en vecka) och sedan Mysterious Skin. Den sistnämnda har jag velat se i flera år. Det var verkligen en feel bad-film. En helt fantastisk feel bad-film, men ändock. Efteråt var det ett unisont "En cigg på det...?" och så satt vi och deppade på balkongen.
Allt i allt en underbar kväll. Jag älskar dig, Julia.
Det är ett väldigt stort hus. Gigantisk trädgård med äppelträd, vinbärs- och krusbärsbuskar, tre uråldriga gungor i tre uråldriga träd och en svart skog som omgärdar det. Det är, på det stora hela, mycket imponerande.
Jag letade i tjugo minuter efter lådan innehållande Den ryske debutantens handbok (boken jag läser för tillfället), min kamerabatteriladdare samt mitt Playstation. Det gick sådär. Jag fick nästla mig in mellan femtioelva kartongstaplar och kom knappt ut igen, och hittade givetvis bara allt det jag inte letade efter. Men jag antar att det hör till flyttproblematiken.
Jag har fortfarande inte förstått att jag åker till Pride på tisdag. Känns som jag var där senast förra veckan. Ett år har gått, och vad har hänt? Men i alla fall. Jag håller på att försöka skänka bort mina skift under nästa vecka. Det är bara det att ingen verkar kunna ta dem. Angst, angst, angst...
Men det får ju helt enkelt lösa sig. Jag har redan fått bort tre, så jag har bara två kvar, varav det ena kanske löser sig i alla fall. Vi får se. Det gör ont i min minimalistiska plånbok, men jag dansar hellre med transor än torkar stolar, om man säger så.
För övrigt var jag hemma på en kort men härlig myskväll hos fröken Julia i förrgår. Vi såg på Queer as Folk (fantastiskt att Femman visar den, om så bara i en vecka) och sedan Mysterious Skin. Den sistnämnda har jag velat se i flera år. Det var verkligen en feel bad-film. En helt fantastisk feel bad-film, men ändock. Efteråt var det ett unisont "En cigg på det...?" och så satt vi och deppade på balkongen.
Allt i allt en underbar kväll. Jag älskar dig, Julia.