Mer ångest och Högskoleprovet
Jag var tvungen att kolla bakåt i min blogg för att se om jag redan skrivit om det, och det verkar som om jag inte hade det. Men jag känner mig bortkopplad. Jag har hört att personer som lider av Alzeimers eller andra minnesnedsättande sjudomar ibland ändå kan bli helt klara i huvudet och leva i nuet. Lite så känner jag mig. Jag tar två mediciner just nu. Först den ena som får mig att må bra efter klockan 19. Eller bra vet jag inte, den tar bort ångesten iallafall och jag tar den på kvällen eftersom jag blir trött av den. Sen tar jag drömmedicinen. Inte för att det känns som om man drömmer när man tar den, utan för att man vaknar upp ur drömmarna. När jag tar den blir jag normal. Jag har hopp inför framtiden och saker ger mig inte ångest. För varje dag vaknar jag upp med en klump oro i magen och härdar sen igenom dagen för att på kvällen få slappna av igen. Varje dag är en mardröm som aldrig slutar. Men jag har börjat ta en annan medicin också. Det sägs på internet att det tar tre veckor innan den börjar verka, så jag håller tummarna på förbättring till i slutet av nästa vecka. Annars får jag kontakta psykiatrin för att be om annan medicin. Drömpillrerna är faktiskt nästan slut. Jag har fyra kvar, och tre ska jag spara till SIS så åtminstone inte den helgen förstörs av ångest. Det betyder att jag har en kvar. Fast jag har ju dom andra pillrerna...
Jag kanske inte borde skriva om det i min blogg eftersom jag kanske verkar smått galen. Men jag fick benzo-piller av min syster. Dom gick ut 2006... Fast jag läste på internet att medicin i princip inte blir gammal. Och efter ett nervöst första test kan jag rapportera att dom fortfarande ger lugnande effekt. Faktum är att dom bara innehåller två ingredienser, så det finns inte så mycket som kan bli gammalt. Men jag känner mig verkligen sjukt desperat som ens testar sånna här alternativ. Men så är det att ständigt känna ångest och oro. Varenda tanke leder till en annan tanke som är ångestladdad.
Men idag är jag normal i huvudet igen. Avgörande beslut känns inte så jobbiga, och jag kan till och med känna lust till att rita. Igår hade jag däremot nya former av oro med en rejäl klump i magen. Jag var nämligen testledare för Högskoleprovet och jag var grymt nervös. Jag trodde inte att jag skulle klara av det, men det gick ganska fint. Jag klarade av alla svåra rutiner, och det var inte alls så jobbigt att vänta i 55 minuter gånger fem. Och sen när jag var aktiv hela dagen gjorde det att drömmedicinen verkade väldigt bra. Den verkar nämligen bättre om man aktiverar sig. Så nu använder jag mina sista krafter till att blogga om det här. Jag skulle vilja rita, men jag gick upp klockan fem och är dötrött och funderar på att gå och lägga mig. Men när jag vaknar imorgon kommer jag vakna till ångesten igen. The rythm of the war drums and the beat goes on.
Jag önskar att jag hade mer spännande saker att säga om Högskoleprovet och inte bara ständigt ångestblogga. Men det var en ganska intetsägande dag. Det roligaste var tjejen som alltid hoppade till att räddsla när jag sa "Nu är det fem minuter kvar". Och så var det väl ganska skönt att veta att man klarade av det här. Det var inte så svårt egentligen, och jag ska nog vara testledare fler gånger om jag inte har ett välbetalt jobb. Man fick bra betalt för att bevaka några kids. Och jag lyckades att hålla mig från att inleda provet med "welcome to Hogwarts!" Nu ska jag sova.
Jag kanske inte borde skriva om det i min blogg eftersom jag kanske verkar smått galen. Men jag fick benzo-piller av min syster. Dom gick ut 2006... Fast jag läste på internet att medicin i princip inte blir gammal. Och efter ett nervöst första test kan jag rapportera att dom fortfarande ger lugnande effekt. Faktum är att dom bara innehåller två ingredienser, så det finns inte så mycket som kan bli gammalt. Men jag känner mig verkligen sjukt desperat som ens testar sånna här alternativ. Men så är det att ständigt känna ångest och oro. Varenda tanke leder till en annan tanke som är ångestladdad.
Men idag är jag normal i huvudet igen. Avgörande beslut känns inte så jobbiga, och jag kan till och med känna lust till att rita. Igår hade jag däremot nya former av oro med en rejäl klump i magen. Jag var nämligen testledare för Högskoleprovet och jag var grymt nervös. Jag trodde inte att jag skulle klara av det, men det gick ganska fint. Jag klarade av alla svåra rutiner, och det var inte alls så jobbigt att vänta i 55 minuter gånger fem. Och sen när jag var aktiv hela dagen gjorde det att drömmedicinen verkade väldigt bra. Den verkar nämligen bättre om man aktiverar sig. Så nu använder jag mina sista krafter till att blogga om det här. Jag skulle vilja rita, men jag gick upp klockan fem och är dötrött och funderar på att gå och lägga mig. Men när jag vaknar imorgon kommer jag vakna till ångesten igen. The rythm of the war drums and the beat goes on.
Jag önskar att jag hade mer spännande saker att säga om Högskoleprovet och inte bara ständigt ångestblogga. Men det var en ganska intetsägande dag. Det roligaste var tjejen som alltid hoppade till att räddsla när jag sa "Nu är det fem minuter kvar". Och så var det väl ganska skönt att veta att man klarade av det här. Det var inte så svårt egentligen, och jag ska nog vara testledare fler gånger om jag inte har ett välbetalt jobb. Man fick bra betalt för att bevaka några kids. Och jag lyckades att hålla mig från att inleda provet med "welcome to Hogwarts!" Nu ska jag sova.