Dagdrömmar
Hon bad mig beskriva vår solsemester, var vi skulle åka och hur det skulle bli. Jag sa att hon tjatade eftersom hon frågat om det förr, men ångrade mig genast eftersom det lät för vresigt. Men min poäng var att semestern nog aldrig skulle bli verklighet, utan var bara en avlägsen dagdröm som hon ville klänga sig fast vid. Den blev heller aldrig av.
Jag tror jag slutade dagdrömma nån gång 2006. Det var när min första depression dök upp, eller iallfall det som jag kallade för depression då. Jag såg det som ett sympton av sjukdommen. Men nånstans inom mig tänkte jag att jag kanske hade växt ifrån den egenskapen?
Jag kunde ligga i timmar innan jag somnade om natten och dagdrömma ihop historier. Berättelser som jag avslutat natten innan kunde jag fortsätta på och repetera allt som hänt tills jag kom ikapp igen, och sen fortsätta. Jag vet inte var den förmågan tog vägen, men jag har ett svagt minne om förra våren när jag mådde bra och kände mig frisk att jag fått tillbaka förmågan. Eller så har den bara förändrats? Nuförtiden dagdrömmer jag som starkast när jag promenerar. Men ibland far tankarna omkring i huvudet i cirklar. Jag tänker på en tanke, som genast leder vidare till en annan tanke. Och så tänker jag på det där negativa igen som får mig ledsen.
I dokumentären Patrik och Johanna nämner Patrik Rochling lite i förbifarten att han innan han somnar dagdrömmer om sin lilla fantasivärld. Det kan vara samma sak kanske. Kan det vara en asperger-grej eller för introverta personer? Eller är vi bara samma sorts dagdrömmare?
Jag försöker dagdrömma just nu. Dagdrömma bort från allt. Jag har två dagdrömmar. En är min trettioårsfest. Den ska bli jättestor och fantastisk! Jag tänker mig att alla mina problem som finns nu kommer att vara lösta då. Och jag kommer må jättebra. Jag kommer ha gått ner i vikt också. Det finns förstås inga garantier för detta. Men jag har ganska lång tid på mig att få det att fungera.
En annan dagdröm jag har är att jag drömmer om hösten. Att allting kommer vara jättebra. Jag hoppas att saker kommer att lösa sig då och jag kommer ha ett stadigt jobb och kanske till och med en egen bostad. Jag dagdrömmer om olika rum, och hur jag skulle möblera dem. Jag leker med tanken på olika områden och var jag helst skulle vilja bo. Allting är bra och jag mår bra. Men hösten är ganska snart, så kanske jag inte lyckas förverkliga mina drömmar. Vi får se.
Jag tror jag slutade dagdrömma nån gång 2006. Det var när min första depression dök upp, eller iallfall det som jag kallade för depression då. Jag såg det som ett sympton av sjukdommen. Men nånstans inom mig tänkte jag att jag kanske hade växt ifrån den egenskapen?
Jag kunde ligga i timmar innan jag somnade om natten och dagdrömma ihop historier. Berättelser som jag avslutat natten innan kunde jag fortsätta på och repetera allt som hänt tills jag kom ikapp igen, och sen fortsätta. Jag vet inte var den förmågan tog vägen, men jag har ett svagt minne om förra våren när jag mådde bra och kände mig frisk att jag fått tillbaka förmågan. Eller så har den bara förändrats? Nuförtiden dagdrömmer jag som starkast när jag promenerar. Men ibland far tankarna omkring i huvudet i cirklar. Jag tänker på en tanke, som genast leder vidare till en annan tanke. Och så tänker jag på det där negativa igen som får mig ledsen.
I dokumentären Patrik och Johanna nämner Patrik Rochling lite i förbifarten att han innan han somnar dagdrömmer om sin lilla fantasivärld. Det kan vara samma sak kanske. Kan det vara en asperger-grej eller för introverta personer? Eller är vi bara samma sorts dagdrömmare?
Jag försöker dagdrömma just nu. Dagdrömma bort från allt. Jag har två dagdrömmar. En är min trettioårsfest. Den ska bli jättestor och fantastisk! Jag tänker mig att alla mina problem som finns nu kommer att vara lösta då. Och jag kommer må jättebra. Jag kommer ha gått ner i vikt också. Det finns förstås inga garantier för detta. Men jag har ganska lång tid på mig att få det att fungera.
En annan dagdröm jag har är att jag drömmer om hösten. Att allting kommer vara jättebra. Jag hoppas att saker kommer att lösa sig då och jag kommer ha ett stadigt jobb och kanske till och med en egen bostad. Jag dagdrömmer om olika rum, och hur jag skulle möblera dem. Jag leker med tanken på olika områden och var jag helst skulle vilja bo. Allting är bra och jag mår bra. Men hösten är ganska snart, så kanske jag inte lyckas förverkliga mina drömmar. Vi får se.