En Norgehistoria
Ha ha ha (skrattet syftar till ovanstående norgehistoria) ha ha ha (igen!)
Jag och Mor begav oss till Norge, närmare bestämt Haglebu. (nej, ingen annan har hört talas om det heller) Theo berättade att hon och Martina levde hippieliv i bergen. typ. Stället var fjälligare än jag förväntat mig, men eftersom den enda premiss jag åkte dit på var:
Theo: Jag ska jobba i Norge, kom och hälsa på mig!
Jag: Okej
(Jag är verkligen inte så svår som folk tror...)
Vi besteg på fredagen "Fagerfjell" en liten söt topp på 1223m.ö.h. Att notera var att där uppe blåste det så kaffet blåste ur koppen och helst ville vara överallt annars än i koppen.
På vägen upp badade vi i två söta fjällsjöar, och vädret var helt underbart.
Självklart hade jag den stiliga "Leo"-kepsen på mig, och det var ingen tvekan om att jag, bland myrmarker och snöfläckar, spred glädjens budskap!
I norge är det brukligt att man på fjället bygger rösen för "God tur" jag och mor ville inte vara sämre, däremot fann vi materialet snö lite roligare att leka med, så det blev en snölykta istället.
När vi kom ner igen bjöd Theo på den intressanta specialitén "Römmegröt", någon form av mjöl och créme fraiche-gröt, serveras med fett (smält smör) rosiner och stark svartvinbärssaft.
Väldigt underligt och inte speciellt gott.
När vi återhämtat oss något, och det blivit en ny dag beslöt vi oss för att även denna dag besöka ett fjäll. Denna gång hette fjället "Bergshammaren" och mätte 1262 m.ö.h. Dagen till ära var det lite molnigare, men precis lika varmt. Såklart ville jag bada, och jag lyckades efter visst muttrande och gnäll från mors sida tvinga upp henne, vadandes i enbuskar, till en bergssjö. Sjön, Nilsetjenn 1153m.ö.h, var fullkomligt idyllisk, stor och rund, med klart vatten. Dock blev jag lite paranoid, då jag sett i James Bond att sådana sjöar han plötsligt tömmas på vatten, och en jättestor parabol kan resas ur vattnet, någon form av dålighetsstråle skjuts och sedan är mänskligheten historia.
Jag hitte hjortron, men de var inte mogna så jag fick inte plocka dem. Istället roade jag mig med att slicka på dem. Ingen som helst aning om vad det skulle vara bra för. Biologisk krigsföring gentemot Norska bergsfår. Troligtvis.
Jag valde istället att ignorera och fira det Norska hippielivet med nakenbad.
Nedstigningen var dock allt annat än skoj, stigen var en blandning av stup, bäckfåror och gegga.
Vi kom ner.
Men det tog en smärre livstid.
Vi hann bli rejält trötta och larviga och började av någon anledning avsluta alla meningar och påståenden med ett "...Eller?" samt svara på alla frågor med "högst oklart".
På hemvägen räknade jag roadkills, 18 stycken! Högst självmordsfrekvens hade djuren kring Örebro.
Något jag i efterhand inte riktigt förstår är varför jag utsatte mig för detta med en aggressiv bihåleinflamation som härjade fritt i mitt kranium. Nästan som en nära-döden-upplevelse.
Apropå det, så slutade mitt hjärta att slå efter en brant stigning under första dagen. Det blev längre och längre mellan hjärtslagen och sen blev allt svart. Otrevligt.
Jag och Mor begav oss till Norge, närmare bestämt Haglebu. (nej, ingen annan har hört talas om det heller) Theo berättade att hon och Martina levde hippieliv i bergen. typ. Stället var fjälligare än jag förväntat mig, men eftersom den enda premiss jag åkte dit på var:
Theo: Jag ska jobba i Norge, kom och hälsa på mig!
Jag: Okej
(Jag är verkligen inte så svår som folk tror...)
Vi besteg på fredagen "Fagerfjell" en liten söt topp på 1223m.ö.h. Att notera var att där uppe blåste det så kaffet blåste ur koppen och helst ville vara överallt annars än i koppen.
På vägen upp badade vi i två söta fjällsjöar, och vädret var helt underbart.
Självklart hade jag den stiliga "Leo"-kepsen på mig, och det var ingen tvekan om att jag, bland myrmarker och snöfläckar, spred glädjens budskap!
I norge är det brukligt att man på fjället bygger rösen för "God tur" jag och mor ville inte vara sämre, däremot fann vi materialet snö lite roligare att leka med, så det blev en snölykta istället.
När vi kom ner igen bjöd Theo på den intressanta specialitén "Römmegröt", någon form av mjöl och créme fraiche-gröt, serveras med fett (smält smör) rosiner och stark svartvinbärssaft.
Väldigt underligt och inte speciellt gott.
När vi återhämtat oss något, och det blivit en ny dag beslöt vi oss för att även denna dag besöka ett fjäll. Denna gång hette fjället "Bergshammaren" och mätte 1262 m.ö.h. Dagen till ära var det lite molnigare, men precis lika varmt. Såklart ville jag bada, och jag lyckades efter visst muttrande och gnäll från mors sida tvinga upp henne, vadandes i enbuskar, till en bergssjö. Sjön, Nilsetjenn 1153m.ö.h, var fullkomligt idyllisk, stor och rund, med klart vatten. Dock blev jag lite paranoid, då jag sett i James Bond att sådana sjöar han plötsligt tömmas på vatten, och en jättestor parabol kan resas ur vattnet, någon form av dålighetsstråle skjuts och sedan är mänskligheten historia.
Jag hitte hjortron, men de var inte mogna så jag fick inte plocka dem. Istället roade jag mig med att slicka på dem. Ingen som helst aning om vad det skulle vara bra för. Biologisk krigsföring gentemot Norska bergsfår. Troligtvis.
Jag valde istället att ignorera och fira det Norska hippielivet med nakenbad.
Nedstigningen var dock allt annat än skoj, stigen var en blandning av stup, bäckfåror och gegga.
Vi kom ner.
Men det tog en smärre livstid.
Vi hann bli rejält trötta och larviga och började av någon anledning avsluta alla meningar och påståenden med ett "...Eller?" samt svara på alla frågor med "högst oklart".
På hemvägen räknade jag roadkills, 18 stycken! Högst självmordsfrekvens hade djuren kring Örebro.
Något jag i efterhand inte riktigt förstår är varför jag utsatte mig för detta med en aggressiv bihåleinflamation som härjade fritt i mitt kranium. Nästan som en nära-döden-upplevelse.
Apropå det, så slutade mitt hjärta att slå efter en brant stigning under första dagen. Det blev längre och längre mellan hjärtslagen och sen blev allt svart. Otrevligt.