Jag VILL ha en rosa tandborste
Igår satt jag och Assie brevid en familj med två lite yngre barn, och det var fullkomligt outhärdligt.
Mamman hade ingen som helst pedagogisk kunskap och var gnällig i största allmänhet, detta utnyttjade barnen till max.
Varje gång mamman bad om något, berättade något, etc, verkade det mer som hon misslyckades med att föra fram sitt budskap, och det enda hon gjorde var att provocera sitt bortskämda barn, som började skrika(för att få som hon ville).
Det intressanta i misären var att det äldre barnet var medveten om att hon bråkade för att få sin vilja igenom, på ett sådant sätt att hon visste hur hon skulle utnyttja det.
Beteendet, och mammans acceptans gentemot det äcklade mig lite faktiskt.
Pappan, en lika god kålsupare, fokuserade på det barn som var lite mindre bångstyrigt, men som han ändå kallade för "Monster".
När vi gick därifrån var min spontana reaktion
"Astrid, I'm not having babies"
(Jag vet att det går stick i stäv med vad vi bestämt i Oddballsen, men jag vill inte uppleva ca 15-20 år av helvete, bara för att vi ska ha ett misfit-barn. Kan inte Elsa ta på sig ansvaret?)
Appropå misfit-barn, Assie hade en jättespännande idé, om att bo långt ute i skogen, isolerat, och uppfostra sina barn med Morse som första (och enda) språk.
De barnen kommer att vara helt förstörda när de börjar på dagis.
Jerri hade någon liknande idé, hur uppfostran skulle gå till men jag kan för mitt liv inte komma på hur det var.
När jag frågade honom blev svaret: "Är det inte nog att det är jag som är pappan?"
Ha-ha ha.
Mamman hade ingen som helst pedagogisk kunskap och var gnällig i största allmänhet, detta utnyttjade barnen till max.
Varje gång mamman bad om något, berättade något, etc, verkade det mer som hon misslyckades med att föra fram sitt budskap, och det enda hon gjorde var att provocera sitt bortskämda barn, som började skrika(för att få som hon ville).
Det intressanta i misären var att det äldre barnet var medveten om att hon bråkade för att få sin vilja igenom, på ett sådant sätt att hon visste hur hon skulle utnyttja det.
Beteendet, och mammans acceptans gentemot det äcklade mig lite faktiskt.
Pappan, en lika god kålsupare, fokuserade på det barn som var lite mindre bångstyrigt, men som han ändå kallade för "Monster".
När vi gick därifrån var min spontana reaktion
"Astrid, I'm not having babies"
(Jag vet att det går stick i stäv med vad vi bestämt i Oddballsen, men jag vill inte uppleva ca 15-20 år av helvete, bara för att vi ska ha ett misfit-barn. Kan inte Elsa ta på sig ansvaret?)
Appropå misfit-barn, Assie hade en jättespännande idé, om att bo långt ute i skogen, isolerat, och uppfostra sina barn med Morse som första (och enda) språk.
De barnen kommer att vara helt förstörda när de börjar på dagis.
Jerri hade någon liknande idé, hur uppfostran skulle gå till men jag kan för mitt liv inte komma på hur det var.
När jag frågade honom blev svaret: "Är det inte nog att det är jag som är pappan?"
Ha-ha ha.