:(
JAG HATAR ER OCKSA! Nej, det gor jag inte alls. Jag alskar The Strokes och det ar darfor jag ar sa arg/ledsen/besviken just nu att jag skulle kunna ga ut och jogga.
Sa. Jag fick ingen biljett. Skiten salde pa ungefar 1 timme och 15 minuter och det hjalpte inte att jag stod och koade ute i kylan i 3 och en halv timme. Kon var sahar lang:
...fast ganger 6. Det var helt galet. Och inte ens en tredjedel av alla manniskor fick biljett. Efter 3 timmar sa en snubbe at de 200 langst bak i kon att det inte var nagon ide att de stod kvar. Da fick man ju lite hopp eftersom han inte sa at oss andra 300 som stod kvar i kon. Men inte.
Det var visst lite for bra for att vara sant. Jag ar javligt galen och sadar lagom dum i huvudet nar det galler att koa till saker. (11+9+3 timmar sammanlagt till kentkonserter/signering. 5+2+2 timmar till Hiveskonserter/signering osv. Jag ar stord helt enkelt.) Men de som lyckades fa biljetter till den har konserten, de maste fan vara slightly sinnessjuka. De som jag sag ga darifran med ett guldigt band runt armen bar pa sovsackar och skit. Fan, ge oss normala manniskor en nagorlunda chans!
Om nagon vecka kommer jag sakert vara helt forkrossad over att jag kommer missa The Strokes i Stockholm ocksa. Jag vill hoppas pa att jag hinner hem, men jag vagar fan inte. I var. De ska komma tillbaka, det ar klart. Men jag vill fan inte vanta. 15 minutes of pain? Mer 3 timmar och all tid fram tills jag antligen far se The Strokes.
Fast vi har i alla fall biljetter till Moneybrother nu. Tack Sannas mamma.
"It was all just a dream..."
Sa. Jag fick ingen biljett. Skiten salde pa ungefar 1 timme och 15 minuter och det hjalpte inte att jag stod och koade ute i kylan i 3 och en halv timme. Kon var sahar lang:
...fast ganger 6. Det var helt galet. Och inte ens en tredjedel av alla manniskor fick biljett. Efter 3 timmar sa en snubbe at de 200 langst bak i kon att det inte var nagon ide att de stod kvar. Da fick man ju lite hopp eftersom han inte sa at oss andra 300 som stod kvar i kon. Men inte.
Det var visst lite for bra for att vara sant. Jag ar javligt galen och sadar lagom dum i huvudet nar det galler att koa till saker. (11+9+3 timmar sammanlagt till kentkonserter/signering. 5+2+2 timmar till Hiveskonserter/signering osv. Jag ar stord helt enkelt.) Men de som lyckades fa biljetter till den har konserten, de maste fan vara slightly sinnessjuka. De som jag sag ga darifran med ett guldigt band runt armen bar pa sovsackar och skit. Fan, ge oss normala manniskor en nagorlunda chans!
Om nagon vecka kommer jag sakert vara helt forkrossad over att jag kommer missa The Strokes i Stockholm ocksa. Jag vill hoppas pa att jag hinner hem, men jag vagar fan inte. I var. De ska komma tillbaka, det ar klart. Men jag vill fan inte vanta. 15 minutes of pain? Mer 3 timmar och all tid fram tills jag antligen far se The Strokes.
Fast vi har i alla fall biljetter till Moneybrother nu. Tack Sannas mamma.
"It was all just a dream..."