Om Sverige och svensk mentalitet
”Nyfiken på − Ana Martinez”
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=376575
Detta är en intervju med Anna Martinez, en svensk kåsör av argentinsk härkomst, i SVT:s program Nyfiken på (av Lars Ulvenstam) som sändades 1990.
Anna kom till Sverige med sin argentinske make, vilken gav henne Sverige "som gåva". I Sverige skiljdes de och mannen återvände till hemlandet.
Anna stannade kvar i Sverige och hon har trivts att leva där. För henne är Sverige inte ett land av byråkrater, tröga människor eller kalla vinter (den svenska vintern är sensuell och sagolik, säger hon).
Den stora invandrarensamheten har hon aldrig upplevt. Istället led hon av en kärlek som sprack - det var en svensk denna gång, och han personifierade Sverige för henne. Anna kände sig utelämnade, och det är svårare att leva utelämnade i Sverige än i Argentina, eftersom i Argentina öppnar man sig lätt för andra.
Sedan talar hon om jämställdheten. Hon påstår att svenska män har blivit för feminiserade ("de knuffas i köken") och det är fel, därför att man inte gör ett bättre samhälle om man dödar livets källa, som är erotiken. Män bör behålla sin mänskliga identitet, på samma sett som landet bör behålla sin kulturella identitet (svenskar bör inte dansa turkiska dansar hela tiden). Hon är ambivalent till feminism − hon vill skilja humanister som strävar efter bättre relationer mellan könen och "macho-kvinnor" som vill ha makt. Vad gäller jämställdhet och solidaritet med invandrare, har man i Sverige goda intentioner, men de är ofta så överdrivna att de blir onda.
Sedan talar hon om svensk mentalitet. Anna tycker inte att svenskarna är tröga; tvärtom, de är stora optimister. Hon ger en exempel av svenskarnas relation med solen: tidigt på våren, när solen börjar lysa lite mer, säger man redan att sommar kommer snart.
I Sverige har man tendens att göra sig mindre än man är (en gång träffade Anna en chef, som sade om sitt arbete att han "pusslar lite grann med fackligt jobb").
Anna tycker att i Sverige accepterar man för lätt förmynderi. Man behandlar invandrare som små barn, SL-vakter beter sig som generaler i Argentina och man kan anmäla någon till polisen utan att först försöka att reda upp situationen. Anna skulle vilja exportera svenskt samförstånd till Argentina och importera argentinsk individualism till Sverige.
Enligt Anna, "prioritering nummer ett" för invandrare i Sverige är att lära sig svenska, annars är man "blind". Med språket kan man stödja sina föräldrar och hävda sig i ett nytt land. Invandrare är multikulturella människor, men de är framför allt svenska.
Attityder mot invandrare i Sverige är avvaktande, och det kan man förstå. Svenskar behöver tid att vänja sig med multikulturalism. Det är fel när myndigheterna tvingar dem att älska invandrare och ge upp sin identitet - vi är olika och det är ett möte av olikheter som är spännande. Anna känner sig en humanist och världsmedborgare, som vill ha en dialog med alla sorters människor. Därför umgås hon i Sverige, som i Argentina, med människor från olika partier och grupper.
Vidare talar Anna om sin barndom i Buenos Aires (efter hennes pappa dog, Annas mamma levde i ett samboförhållande med en rik och mäktig politiker), tangos historia (en blandning av "skitigheten och elegans") och döden (30 tusen människor försvann i Argentina under militärdiktaturen, Annas pappa dog i en flygkrasch). Hon hoppas att aldrig bli bitter och citerar den argentinske författaren, Macedonio Fernandez, som har sagt att några få går genom livet obesegrade − de behåller glädje trots svårigheter.
Kommentar
Jag håller med Annas påståenden att svenskar lyder myndigheter och Jantelagen. Det är också sant att feminism i Sverige är kanske för stark, men jag tror inte att svenska män har blivit feminiserade. Jag tycker om av många egenskaper av svensk mentalitet: utmärkthet i arbete, sakkunskap och ständig inlärning, omsorg om miljö, tolerans, strävan efter demokrati och rättvisa. Svenskarna kanske klagar för mycket och känner sig för stressade, men de har ingen orsak till detta, eftersom har skapat ett av de bästa samhällen i världen, och det kan de vara stolta över.
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=376575
Detta är en intervju med Anna Martinez, en svensk kåsör av argentinsk härkomst, i SVT:s program Nyfiken på (av Lars Ulvenstam) som sändades 1990.
Anna kom till Sverige med sin argentinske make, vilken gav henne Sverige "som gåva". I Sverige skiljdes de och mannen återvände till hemlandet.
Anna stannade kvar i Sverige och hon har trivts att leva där. För henne är Sverige inte ett land av byråkrater, tröga människor eller kalla vinter (den svenska vintern är sensuell och sagolik, säger hon).
Den stora invandrarensamheten har hon aldrig upplevt. Istället led hon av en kärlek som sprack - det var en svensk denna gång, och han personifierade Sverige för henne. Anna kände sig utelämnade, och det är svårare att leva utelämnade i Sverige än i Argentina, eftersom i Argentina öppnar man sig lätt för andra.
Sedan talar hon om jämställdheten. Hon påstår att svenska män har blivit för feminiserade ("de knuffas i köken") och det är fel, därför att man inte gör ett bättre samhälle om man dödar livets källa, som är erotiken. Män bör behålla sin mänskliga identitet, på samma sett som landet bör behålla sin kulturella identitet (svenskar bör inte dansa turkiska dansar hela tiden). Hon är ambivalent till feminism − hon vill skilja humanister som strävar efter bättre relationer mellan könen och "macho-kvinnor" som vill ha makt. Vad gäller jämställdhet och solidaritet med invandrare, har man i Sverige goda intentioner, men de är ofta så överdrivna att de blir onda.
Sedan talar hon om svensk mentalitet. Anna tycker inte att svenskarna är tröga; tvärtom, de är stora optimister. Hon ger en exempel av svenskarnas relation med solen: tidigt på våren, när solen börjar lysa lite mer, säger man redan att sommar kommer snart.
I Sverige har man tendens att göra sig mindre än man är (en gång träffade Anna en chef, som sade om sitt arbete att han "pusslar lite grann med fackligt jobb").
Anna tycker att i Sverige accepterar man för lätt förmynderi. Man behandlar invandrare som små barn, SL-vakter beter sig som generaler i Argentina och man kan anmäla någon till polisen utan att först försöka att reda upp situationen. Anna skulle vilja exportera svenskt samförstånd till Argentina och importera argentinsk individualism till Sverige.
Enligt Anna, "prioritering nummer ett" för invandrare i Sverige är att lära sig svenska, annars är man "blind". Med språket kan man stödja sina föräldrar och hävda sig i ett nytt land. Invandrare är multikulturella människor, men de är framför allt svenska.
Attityder mot invandrare i Sverige är avvaktande, och det kan man förstå. Svenskar behöver tid att vänja sig med multikulturalism. Det är fel när myndigheterna tvingar dem att älska invandrare och ge upp sin identitet - vi är olika och det är ett möte av olikheter som är spännande. Anna känner sig en humanist och världsmedborgare, som vill ha en dialog med alla sorters människor. Därför umgås hon i Sverige, som i Argentina, med människor från olika partier och grupper.
Vidare talar Anna om sin barndom i Buenos Aires (efter hennes pappa dog, Annas mamma levde i ett samboförhållande med en rik och mäktig politiker), tangos historia (en blandning av "skitigheten och elegans") och döden (30 tusen människor försvann i Argentina under militärdiktaturen, Annas pappa dog i en flygkrasch). Hon hoppas att aldrig bli bitter och citerar den argentinske författaren, Macedonio Fernandez, som har sagt att några få går genom livet obesegrade − de behåller glädje trots svårigheter.
Kommentar
Jag håller med Annas påståenden att svenskar lyder myndigheter och Jantelagen. Det är också sant att feminism i Sverige är kanske för stark, men jag tror inte att svenska män har blivit feminiserade. Jag tycker om av många egenskaper av svensk mentalitet: utmärkthet i arbete, sakkunskap och ständig inlärning, omsorg om miljö, tolerans, strävan efter demokrati och rättvisa. Svenskarna kanske klagar för mycket och känner sig för stressade, men de har ingen orsak till detta, eftersom har skapat ett av de bästa samhällen i världen, och det kan de vara stolta över.