(no subject)
Idag, den vedertagna teorien som förklarar fenomenet evolution är känd som ”det naturliga urvalet.” Denna teori visar att det finns diversitet inom varje art så att vissa individer inom en art har förmågan att anpassa sig och överleva mer än andra individer. En individ som överlever i en längre period kommer troligen att reproducera men en som inte lever så länge har inte så mycket chans att få barn. Eftersom ättlingen ärver de gener som medgav att föräldrarna kunde leva så länge kan ättlingen själv leva en långt liv och få många barn själv. På detta sätt har gener större sannolikhet att bli utbredda från en organism som lever länge.
Det naturliga urvalet befrämjas konkurrens, både mellan arter och såväl mellan indvider inom samma art. Organismer tävlar om tillgångar, skydd, och andra organismer att para sig med, så bara de som är vid mycket god hälsa och har bra förmåga att anpassa sig kan överleva och föda upp. Några exempel på hur en djur kan vara välanpassad är förmågan att springa från rovdjur, smälta mat, eller reproducera mycket. Eftersom sådana organismer överleva kommer de föda generation som är snabbare, friskare och fruktsammare. Det naturliga urvalet funkar självklart bara med arvsanslaget. Erfarenhet kommer kankse få en organism att bli moståndskraftig mot bistert klimat, att ha starkare muskler eller att springa snabbare, men sådana drag stödjer inte det naturliga urvalet om de inte kommer från gener.
Björkmätaren tillför ett bra exempel på det naturliga urvalet. Denna mal har både ljusa och mörka slag. År 1850 var den mörka slag ganska sällsynt men efter bara fem år var nästan hela art det mörka slaget. Teorien är att det mörka slaget döldes från rovdjur när de vilade på träd eftersom förorening fick trädstammar mörkare och mörkare. Av denna avledning dog de ljusa malar så bara de mörka malar fortplantade sig så deras gener gick i arv.
Ett intressant exempel på det naturliga urvalet är sjukdommet sickle-cell anemi. En människa har sickle-cell anemi när han eller hon har två alleler (en från modern och en från fadern) som bär den bristfälliga genen. Denna gen påverker hemoglobinet och förstör röda blodkroppar vilken leder till en kortare livslängd. Man kunde förvänta att sådana gener skulle vara utvald från befolkningen men genen stannar kvar därför att den är fördelaktig för man som har den i heterozygot form. Man som har bara en sickle-cell allel ett fåtal sickle-cell röda blodkroppar vilken hjälper att skydda mot malaria. Av denna anledning är sickle-cell anemi mycket sällsynt i områden som inte drabbas av malaria.
Teorin för det naturliga urvalet kom från två faktum. Det första faktumet är att alla organismer reproducera så snabbt att befolkningen skulle bli extremt stor om reproduktionen balanserades inte av mortalitet. Det andra faktumet är att organismer är variabla och drag går på arv från en generation till den nästa. Man kan observera att diversitet bland drage påverkar hur organismer klara sig i miljön och underhåller sin befolkning.
Organismer med egenskaper som är bättre anpassade har större sannolikhet att ge välgörande gener till ankomman. Det var Charles Darwin som kallade fenomenet ”det naturliga urvalet” på 1800-talet. Det är avjort idag att de skilda egenskaper bland alla organismer utveckla på grund av det naturliga urvalet. Man kan definiera att det naturliga urvalet är vad som klassifera något som levnad.
Det naturliga urvalet kan åstadkomma en mångfald olika resultat att ske. Det kan bevara befolkningen i det innevarande tillståndet och underhåller vad som är redan normalt inom arten. Det kan även ändra egenskaper åt ett håll om vissa individer ha en fördel jämfört med allmänheten. Det kan också ändra egenskaper åt olika håll om varierande egenskaper är fördelaktig.
Om organismer med extrema drag, till exempel de minsta och de största i befolkningen, reproducera i lägre fart än genomsnittliga individer kommer befolkningen att stabiliseras. På så sätt kommer befolkningens variabilitet att minskas. Sådan förekommer ofta som står i kontrast till biodiversitet som är föranledd av mutation och migration. Denna stabilisering kan betydligt sakta evolutionfarten vilken är bekräftad från fossilundersökningar.
Ett exempel på stabilisering visas med svalor från Nebraska i USA. När Nebraska drabbades av strängkyla 1996 dog ungefär hälften av svalor på bara sex dagar. Biologer undersökte fåglar som överlevde och upptäckte att de överlevande var i genomsnitt större och mer symmetrisk än de som inte överlevde. De största fåglar överlevde troligen därför att de kunde lagra mer späck och de symmetriska fåglar hade det lätt att fånga rov. Miljön fick att de kunde inte växa för stora så den korta klimatförändringen resulterade i en stabilisering av befolkningen.
En andra sorts naturligt urvalet sker när ändringar driver åt ett extremt håll, till exempel när genomsnittsstorleken bli större. Denna sorts evolution kan förtsätta med många generationer och organismerna får större och större avkomma, men fenomet kan vridas tillbaka om miljön ändras. Det kan annars avstyrs om den idealiska storlek nårs, och vid denna tidpunkt sker stabilisering.
Det finns en trejde sorts naturligt urval som är ganska sällsynt. Den händer när två olika ytterligheter är fördelaktiga. Den här är motsatsen till stabilisering eftersom genomsnittliga individer reproducera inte så mycket som extrema individer. Näbbstorlekar på purpurastrilder, en sorts fink fågel, visar effekterna av det här urvalet. Den vanligaste maten för den här fågeln är säden två sorts sumpväxter. En fågel med en stor näbb kan knäcka säd från en sorts sumpväxt och en fågel med en liten näbb kan den mjuka säden från den andra sorts. En fågel med en genomsnittlig näbb skulle ha det svårt att äta båda sorts säd och således finns det en tendens för antingen mycket stora eller mycket små näbbar inom befolkningen.
Ett intressant resultat av det naturliga urvalet är osjälviskhet. Det finns en evolutionsfördel för individer inom en art att vara altruistisk mot de som är genetisk likadana de själva. Sådana genetiska fördelar gagnar inte individen men hjälper att underhålla hela den arten. Det är sant i synnerhet när organismer hjälper släktingar eftersom släktingar har många likadana gener. Ett exempel på det visas mycket klart med biätare, en afrikansk fågel. Dessa fåglar hjälper varandra kläcker ägg och föder sina ungar. Nästan hela tiden hjälper fåglarna de närmaste anhöriga istället av avlägsna släktingar. Det här kan bara vara ett exempel på osjälviskhet därför att fåglarna får ingenting själv från att hjälpa andra fåglar. Det finns även vissa organismer, till exempel myror, bin, getingar och termiter, med hjälpsamma individer som inte kan reproducera själva. Sådana individer kan bland annat skyddar från rovdjur eller hämter mat till andra individer.
Ömsesidig osjälviskhet sker mellan individer, ibland mellan två arter. Det naturliga urvalet tillförsäkrar att arter har större sannolikhet att överleva som ett grupp om de till exempel ger varningar till varandra eller delar mat. Det är ganska synbart att sådan sorts osjälviskhet råder inom den mänskliga arten.
Det naturliga urvalet befrämjas konkurrens, både mellan arter och såväl mellan indvider inom samma art. Organismer tävlar om tillgångar, skydd, och andra organismer att para sig med, så bara de som är vid mycket god hälsa och har bra förmåga att anpassa sig kan överleva och föda upp. Några exempel på hur en djur kan vara välanpassad är förmågan att springa från rovdjur, smälta mat, eller reproducera mycket. Eftersom sådana organismer överleva kommer de föda generation som är snabbare, friskare och fruktsammare. Det naturliga urvalet funkar självklart bara med arvsanslaget. Erfarenhet kommer kankse få en organism att bli moståndskraftig mot bistert klimat, att ha starkare muskler eller att springa snabbare, men sådana drag stödjer inte det naturliga urvalet om de inte kommer från gener.
Björkmätaren tillför ett bra exempel på det naturliga urvalet. Denna mal har både ljusa och mörka slag. År 1850 var den mörka slag ganska sällsynt men efter bara fem år var nästan hela art det mörka slaget. Teorien är att det mörka slaget döldes från rovdjur när de vilade på träd eftersom förorening fick trädstammar mörkare och mörkare. Av denna avledning dog de ljusa malar så bara de mörka malar fortplantade sig så deras gener gick i arv.
Ett intressant exempel på det naturliga urvalet är sjukdommet sickle-cell anemi. En människa har sickle-cell anemi när han eller hon har två alleler (en från modern och en från fadern) som bär den bristfälliga genen. Denna gen påverker hemoglobinet och förstör röda blodkroppar vilken leder till en kortare livslängd. Man kunde förvänta att sådana gener skulle vara utvald från befolkningen men genen stannar kvar därför att den är fördelaktig för man som har den i heterozygot form. Man som har bara en sickle-cell allel ett fåtal sickle-cell röda blodkroppar vilken hjälper att skydda mot malaria. Av denna anledning är sickle-cell anemi mycket sällsynt i områden som inte drabbas av malaria.
Teorin för det naturliga urvalet kom från två faktum. Det första faktumet är att alla organismer reproducera så snabbt att befolkningen skulle bli extremt stor om reproduktionen balanserades inte av mortalitet. Det andra faktumet är att organismer är variabla och drag går på arv från en generation till den nästa. Man kan observera att diversitet bland drage påverkar hur organismer klara sig i miljön och underhåller sin befolkning.
Organismer med egenskaper som är bättre anpassade har större sannolikhet att ge välgörande gener till ankomman. Det var Charles Darwin som kallade fenomenet ”det naturliga urvalet” på 1800-talet. Det är avjort idag att de skilda egenskaper bland alla organismer utveckla på grund av det naturliga urvalet. Man kan definiera att det naturliga urvalet är vad som klassifera något som levnad.
Det naturliga urvalet kan åstadkomma en mångfald olika resultat att ske. Det kan bevara befolkningen i det innevarande tillståndet och underhåller vad som är redan normalt inom arten. Det kan även ändra egenskaper åt ett håll om vissa individer ha en fördel jämfört med allmänheten. Det kan också ändra egenskaper åt olika håll om varierande egenskaper är fördelaktig.
Om organismer med extrema drag, till exempel de minsta och de största i befolkningen, reproducera i lägre fart än genomsnittliga individer kommer befolkningen att stabiliseras. På så sätt kommer befolkningens variabilitet att minskas. Sådan förekommer ofta som står i kontrast till biodiversitet som är föranledd av mutation och migration. Denna stabilisering kan betydligt sakta evolutionfarten vilken är bekräftad från fossilundersökningar.
Ett exempel på stabilisering visas med svalor från Nebraska i USA. När Nebraska drabbades av strängkyla 1996 dog ungefär hälften av svalor på bara sex dagar. Biologer undersökte fåglar som överlevde och upptäckte att de överlevande var i genomsnitt större och mer symmetrisk än de som inte överlevde. De största fåglar överlevde troligen därför att de kunde lagra mer späck och de symmetriska fåglar hade det lätt att fånga rov. Miljön fick att de kunde inte växa för stora så den korta klimatförändringen resulterade i en stabilisering av befolkningen.
En andra sorts naturligt urvalet sker när ändringar driver åt ett extremt håll, till exempel när genomsnittsstorleken bli större. Denna sorts evolution kan förtsätta med många generationer och organismerna får större och större avkomma, men fenomet kan vridas tillbaka om miljön ändras. Det kan annars avstyrs om den idealiska storlek nårs, och vid denna tidpunkt sker stabilisering.
Det finns en trejde sorts naturligt urval som är ganska sällsynt. Den händer när två olika ytterligheter är fördelaktiga. Den här är motsatsen till stabilisering eftersom genomsnittliga individer reproducera inte så mycket som extrema individer. Näbbstorlekar på purpurastrilder, en sorts fink fågel, visar effekterna av det här urvalet. Den vanligaste maten för den här fågeln är säden två sorts sumpväxter. En fågel med en stor näbb kan knäcka säd från en sorts sumpväxt och en fågel med en liten näbb kan den mjuka säden från den andra sorts. En fågel med en genomsnittlig näbb skulle ha det svårt att äta båda sorts säd och således finns det en tendens för antingen mycket stora eller mycket små näbbar inom befolkningen.
Ett intressant resultat av det naturliga urvalet är osjälviskhet. Det finns en evolutionsfördel för individer inom en art att vara altruistisk mot de som är genetisk likadana de själva. Sådana genetiska fördelar gagnar inte individen men hjälper att underhålla hela den arten. Det är sant i synnerhet när organismer hjälper släktingar eftersom släktingar har många likadana gener. Ett exempel på det visas mycket klart med biätare, en afrikansk fågel. Dessa fåglar hjälper varandra kläcker ägg och föder sina ungar. Nästan hela tiden hjälper fåglarna de närmaste anhöriga istället av avlägsna släktingar. Det här kan bara vara ett exempel på osjälviskhet därför att fåglarna får ingenting själv från att hjälpa andra fåglar. Det finns även vissa organismer, till exempel myror, bin, getingar och termiter, med hjälpsamma individer som inte kan reproducera själva. Sådana individer kan bland annat skyddar från rovdjur eller hämter mat till andra individer.
Ömsesidig osjälviskhet sker mellan individer, ibland mellan två arter. Det naturliga urvalet tillförsäkrar att arter har större sannolikhet att överleva som ett grupp om de till exempel ger varningar till varandra eller delar mat. Det är ganska synbart att sådan sorts osjälviskhet råder inom den mänskliga arten.