Fester

[teyin]

Jag avskyr dem, fester. Jag mår illa. Och jag blir rädd. Det fick mig för en stund att glömma vem jag var, det kändes som att glida in i en lögn. Jag avskyr det. jag känner som om fester är en enda stor lögn. Iaf vissa. Och iaf vissa där på festerna. Jag har sett för mycket för att veta att allt för att veta att människor inte alltid visar upp all den skit som de har- eller det som finns inom en, och att allt är inte en dans på rosor, hur mycket man än vill tro och intalar sigsjälv det. Och att sprit inte ger dig lycka eller gör dig till en trevligare person. Jag vill inte vara där, jag trivs inte där, det är inte jag, det är inte där jag ska vara. Jag känner mig otrygg, som om jag snubblar runt på okänd, hal mark. Massa människor omkring mig, som jag inte känner..vart är mina vänner? Vart är min trygghet? vart är jag? Jag vill ut, ut därifrån, ut från alla människor som klätt upp sig till tänderna, gömt sigsjälva under sprit, stil och kläder. Bort därifrån. För jag känner mig verkligen rädd. Vilka är ni, och kan jag lita på er? Jag litar inte på människor så lätt. Jag vill vara med mina vänner, människor jag känner och litar på, de som vet hur jag fungerar, och jag vet vart jag har dem. Prata om det vi pratar om, flumma tillsammans, prata om viktiga saker, om saker som bara intresserar oss alla eller roar oss. Somna om jag så känner för det, gå iväg en stund om jag så känner för det. Ha mina vänners skratt omkring mig och känna mig trygg, och inte massa dunkande (dålig) musik, rök, sprit, okända människor. Jag vill vara i en soffa, i ett rum, i ett hus, på en väg under stjärnor, vid en sjö, vid en äng, i en skog, på ett café. Fria platser, med mina nära och kära. Och visst, jag kan träffa andra där också, det är kul att träffa nya människor, men nu är det mer neutralt, mer sigsjälva. Och jag kan bestämma själv, och helt vara migsjälv. Hon bad mig mingla. Ok, jag har knappt gjort det tidigare, jag kan försöka. Jag vill inte >_<. Och inte igen. Man ska inte prata för man blir tvingad till det eller bör göra det. Utan för att man vill prata. Jag vill inte mingla mer. Jag vill umgås. Och jag avskyr när killar stirrar på mig. Då vill jag bara fly, eller spy. Jag avskyr det verkligen, mår illa, försvinn, försvinn, lämna mig ifred. Jag är inget jävla objekt. Jag är en person, prata med mig om ni vill det. Annars försvinn, dra, ni skrämmer mig. Och irriterar mig. Dra.
Klaustrofobi känsla nästan. Känner mig bara så otrygg och omringad, vill ut, därifrån. Måste känna mig trygg, måste få vara jag. Och det är inte jag att vara där. "Fest" med bara vänner dock, är en annan grej. Men knappt så jag vill gå på det.
Nu har jag verkligen försökt, verkligen men nu gör jag inte det igen.Jag tycker bara inte om fester, det är inte jag, jag gör så mycket annat. Jag är skapt för annat.

Skulle nästan gjort vadsomhelst för att du skulle vart där, då skulle jag vart trygg.

Jag vill inte ljuga för migsjälv. Jag vill vara migsjälv, fullt ut. Och visst jag är lite speciell, men jag är och vill bara vara, Bara, bara jag.