The Obligatory SPX Post!!!1
SPX, Small Press Expo, is a fanzine festival. The location is great, participation is free, and if you are interested in fresh Swedish talents in comics - that's the place to look for them (us). It's also a good place to try to sell yourself. Studio Stanja found it sufficient to just sell our stanzine. And buy other people's. Socially, I pretty much hated it, but it came as no surprise and I think I managed to keep it all civil-like. Also, I now certainly know that I don't want to work in the industry. Dear. Percy. NO.
But screw the business! Who cares! I'm still idiotically happy about how well-recieved our zine was. The more done the stanzine got, the more I panicked about how no one would understand it. I wouldn't have cared if people openly disliked it, but I pretty much expected everyone to miss the point and tell us something like "oh, you two are just so crazy" or "interesting...". But people seemed to like it. Which spares the world from another hysterical fit from my side. Oh the sweet sweet feeling of being understood ^_^
END OF ENGLISH
Själva fanzinen då? Jag köpte mest från folk jag kände av den anledningen att jag tyckte det var äckligt och panikframkallande att överhuvudtaget vistas där och särskilt att komma utanför mitt trygga hörn mellan HJ och prickig-klänning-feministerna. Hursomhelst fick jag flipp att bara skriva ner lite grejor om vad jag tyckte.
alitnas Dröm & Glöm 2 kan jag väl börja med. Precis som i fallet med 20mme har jag svårt att vara objektiv om Mästerdetektiven. Jag kan ju bakgrundshistorien och det blir så mycket gulligare då. Wiki-Kitsune-chan är i alla fall hur kavajig som helst. Själva Kitsune är superkavajig, alla tjejerna är superkavajiga och på något sätt känns slutet som en kavajig åteknytning till slutet i Havssjäl.
Lisa har utvecklats tokmycket. Jag gillade den där lila saken vad den nu hette väldigt mycket. Det var sjukt snyggt, bra flyt och väldigt felfritt på något sätt. Medley känns mest som en manga man skaffar på scanlations, klickar genom jättefort och sen blir helt wtf när sidorna är slut. Tvingade min 13-åriga låtsasyrra att skaffa den, hon lär gilla.
Jag var livrädd för att byta fanzin med supochi. Seadog var ju sådär snäll och barnvänlig, och så kommer Stanja med "serier i olika stilar, några av en erotisk karaktär". Barnvänligt är hur som helst bra och jag gillade Bamsegrejen (misstänker att den är bättre om man läst Bamse ^^;) och fisken. Jag har en grej som tecknade fiskar och jag blev kär i den redan på omslaget. Vadå misslyckades med perverterad gullighet? Mmmpf!
stef_g har jag känt till hur länge som helst, men läste först nu. Ta mig långt härifrån lyckades med bedriften att göra en sån där enkelt tecknad svensk ångestserie om att vara utanför™ på ett sätt som kändes 1) fräsch och 2) relevant till mina intressen. Jag brukar aldrig känna igen mig i sånt, men nu var det faktiskt medryckande. Whey!
Det känns naturligt att dra upp HJs fanzin nu. Om den var tecknad hade jag hatat den grovt. Som det var nu växlade jag mellan kärleksfulla "tihi, det låter så HJs blogg!" och "hm, det här kan jag ju nästan relatera till!". Det var den där grejen i slutet. jag gillade.
När jag sålde stanzinet första dagen blev ett exemplar konsumerad av en tjej som bläddrade lite i första serien och verkade tända på den. Det kändesfantastiskt. Hon sa att jag nog skulle gilla hennes grejer och jag sa att jag skulle svänga förbi. Senare frågade Antila om jag hade sett Bittes serier, för att jag skulle nog gilla henne. Visade sig att det var samma person. Köpte grejer. Bra grejer.
Dagens citat är För övrigt har jag t.o.m. sett henne i verkliga livet en gång, även om vi inte pratade..., om mig på diskussionssidan för Tanja Suhinina på seriewikin. Eftersom min naturliga reaktion på allt är att skratta fnissar jag lite åt att det första folk diskuterar om min person är min nationalitet.
Och fyfan vad Stangel ser hunkig ut på seriewikibilden!
But screw the business! Who cares! I'm still idiotically happy about how well-recieved our zine was. The more done the stanzine got, the more I panicked about how no one would understand it. I wouldn't have cared if people openly disliked it, but I pretty much expected everyone to miss the point and tell us something like "oh, you two are just so crazy" or "interesting...". But people seemed to like it. Which spares the world from another hysterical fit from my side. Oh the sweet sweet feeling of being understood ^_^
END OF ENGLISH
Själva fanzinen då? Jag köpte mest från folk jag kände av den anledningen att jag tyckte det var äckligt och panikframkallande att överhuvudtaget vistas där och särskilt att komma utanför mitt trygga hörn mellan HJ och prickig-klänning-feministerna. Hursomhelst fick jag flipp att bara skriva ner lite grejor om vad jag tyckte.
alitnas Dröm & Glöm 2 kan jag väl börja med. Precis som i fallet med 20mme har jag svårt att vara objektiv om Mästerdetektiven. Jag kan ju bakgrundshistorien och det blir så mycket gulligare då. Wiki-Kitsune-chan är i alla fall hur kavajig som helst. Själva Kitsune är superkavajig, alla tjejerna är superkavajiga och på något sätt känns slutet som en kavajig åteknytning till slutet i Havssjäl.
Lisa har utvecklats tokmycket. Jag gillade den där lila saken vad den nu hette väldigt mycket. Det var sjukt snyggt, bra flyt och väldigt felfritt på något sätt. Medley känns mest som en manga man skaffar på scanlations, klickar genom jättefort och sen blir helt wtf när sidorna är slut. Tvingade min 13-åriga låtsasyrra att skaffa den, hon lär gilla.
Jag var livrädd för att byta fanzin med supochi. Seadog var ju sådär snäll och barnvänlig, och så kommer Stanja med "serier i olika stilar, några av en erotisk karaktär". Barnvänligt är hur som helst bra och jag gillade Bamsegrejen (misstänker att den är bättre om man läst Bamse ^^;) och fisken. Jag har en grej som tecknade fiskar och jag blev kär i den redan på omslaget. Vadå misslyckades med perverterad gullighet? Mmmpf!
stef_g har jag känt till hur länge som helst, men läste först nu. Ta mig långt härifrån lyckades med bedriften att göra en sån där enkelt tecknad svensk ångestserie om att vara utanför™ på ett sätt som kändes 1) fräsch och 2) relevant till mina intressen. Jag brukar aldrig känna igen mig i sånt, men nu var det faktiskt medryckande. Whey!
Det känns naturligt att dra upp HJs fanzin nu. Om den var tecknad hade jag hatat den grovt. Som det var nu växlade jag mellan kärleksfulla "tihi, det låter så HJs blogg!" och "hm, det här kan jag ju nästan relatera till!". Det var den där grejen i slutet. jag gillade.
När jag sålde stanzinet första dagen blev ett exemplar konsumerad av en tjej som bläddrade lite i första serien och verkade tända på den. Det kändesfantastiskt. Hon sa att jag nog skulle gilla hennes grejer och jag sa att jag skulle svänga förbi. Senare frågade Antila om jag hade sett Bittes serier, för att jag skulle nog gilla henne. Visade sig att det var samma person. Köpte grejer. Bra grejer.
Dagens citat är För övrigt har jag t.o.m. sett henne i verkliga livet en gång, även om vi inte pratade..., om mig på diskussionssidan för Tanja Suhinina på seriewikin. Eftersom min naturliga reaktion på allt är att skratta fnissar jag lite åt att det första folk diskuterar om min person är min nationalitet.
Och fyfan vad Stangel ser hunkig ut på seriewikibilden!
