Nothing Expected - Inte Förväntat (Swedish version)
Title: Nothing Expected
Fandom: Fantastic Beast (and where to find them) The Crimes Of Gridewald and The Danish Girl
Characters: Newt Scamander/Lili Elbe, (Einar Wegener), Pickett (Bowtruckles)
Warning: Crossover, transsexual, stirring from original plots
A/N: Written from the prompt at 1_million_words weekend challenge; Character A accidently drinks a love potion and falls for B. Actually I had got another scenario, but it didn’t spook as much.
When this is fiction, I’ve taken liberties with mixing the years a little, and happenings. I know the films does not take place at the same time in Paris, but nearly. I also of legitim reason haven’t seen the second movie of FB, as this is written 4 November 2018 and the film had premier 16 November 2018. If it had taken place at the same time and been reality who knows if the characters/people could have meet.
I might have missed some special vocabulary that usually is in HP books, but sometimes it hard to remember or spell them right.
Word count: Svensk version 1745
Svensk version
Paris 1930
Newt visste han var där på ett speciellt uppdrag, men lite tid till sig själv behövde han emellanåt. Och för tillfället var det ganska tyst med information om Grindewald, så Newt bestämde sig för att gå till ett av gallerierna. Han hade hört att det talades runt om hur bra konstnären och modellen var.
Han kom dit strax efter att det öppnat. Det var inte några andra besökare där ännu vilket passade honom perfekt. Efter att gått ett varv i galleriet, så stannade han framför en tavla som var bland de mindre, men den helt klart tilltalade honom bäst. Han kunde hålla med om att modellen var något alldeles speciell och att nog många med honom skulle kunna betrakta henne i timmar.
Hur länge han stått och betraktat tavlan, eller när han fått sällskap hade han ingen aning om. Personen stod bakom och Newt visste när han väl var medveten att han var betraktad. Han förstod inte varför. Först vred han huvudet lite till vänster för att se över axeln, men möttes inte av något annat än väggen tvärsöver. Så med andra ord stod personen mer till höger bakom honom, och när Newt inte ville skrämma bort den stod han kvar och tittade genom lugg över högra axeln.
Personen såg ut som något äldre än honom och det var inte helt enkel att säga om det var en man eller kvinna. Personen var klädd i ljusa kläder och byxor, runt halsen bar hen en rosafärgad scarf. Newt drog lite på läpparna, om han inte helt misstog sig så var det modellen ifråga själv som var hans sällskap. I verkligheten såg hon bättre ut, om än lite blek och smal.
“Hör det till vanligheterna att du går och beundrar dig själv?” Newt frågade när tystnaden varit allt för länge.
“Nej, faktiskt det är första gången jag är här sedan Gerda hade vernissage. Jag tyckte det var tid att se hur de presenterat tavlorna.” hon såg orolig ut, inte helt tillfred.
“De har gjort ett bra jobb, inte minst Gerda som målat dig, för det är väl du Lili?”
Ett blygt leende, och en nick bekräfta att Newt hade rätt.
“Lili, vad säger du om att gå och ta en kopp te, om du inte har något annat för dig?”
Hon nickade och följde honom ut till ett av de närbelägna cafeerna. Även om båda var blyga på sitt sätt kom de snart till att prata som om de känt varandra i flera år. Newt tyckte hon var intressant, men något var inte som han ändå förväntat sig. För ett ögonblick önskade Newt att han varit en Legilimens, och kunnat läsa av henne. Allt han kunde hoppas på var om de skulle fortsätta träffas att han kom underfund med vad som störde honom. Ytterligare en tanke som kom över honom var om han bara hade haft det lite lättare med människor, så skulle det nog gått så mycket bättre.
Allt för snart sa Lili att hon var tvungen att gå.
“Jag skulle gärna vilja träffa dig igen. Du är…” Newt tystnade, letade efter rätt ord.
Lili la en hand på hans, och tittade rakt in i ögonen. “Jag vill träffa dig igen också, vad sägs som i övermorgon på Librarie Joseph, Boulevard St Michel 26-30, klockan 12?”
“Det skulle passa.” Newt tittar hastigt bort som om han hört något. “Vänta.” Kvickt böjer han sig ner som om att kolla något i sin väska, vilket han på sätt och vis gör och hyssjar. Han tar fram sin trollstav samt ett hänge. Snabbt uttalar Newt en besvärjelse.
“Här,” Newt håller fram en läderrem med hänge till Lili. “Skulle du behöva mig på något sätt, ta hänget i din hand och tänk på mig och jag lovar att jag kommer veta var du är och komma.”
Något ställd eller snarare skeptisk till att något sådant skulle funka tog Lili ändå emot det. “Tack”. Hon reser sig upp, “Ses i övermorgon, det har varit en trevlig stund.”
“Det samma. Vi ses.” Newt följde henne med blicken tills det inte längre gick. Därefter gick han ut och så fort han inte skulle ställa till en scen förflyttade han sig.
Redan efter några timmar kände Newt att Lili sökte honom. Förundrad transerferade han sig. Hon låg i fosterställning i en paviljong i en av parkerna.
“Lili, vad har hänt? Vem har gjort det här med dig?” Frågorna rann ur honom när han såg i vilket tillstånd hon var i. Någon eller några hade gett sig på henne.
“Hjälp!” kved Lili.
“Jag är här för att hjälpa dig.” Newt tittade runt och parken verkade övergiven. “Okej, detta kommer verka konstigt, men …” Newt förde handen över Lili’s ansikte och fick henne att falla i sömn. Därnäst förde han med sig henne in i sin väska.
Han rumsterade om bland sina växter och trolldrycks ingredienser. Snart hade han några saker klara. Newt tog en trasa, blötte den och torkade bort smuts och levrat blod. Därnäst smörjade han såren med salva. Försiktigt kände han över kroppen, så inget skulle vara brutet. Vid midjan stoppade han. Titta upp för att konstatera att hon fortfarande sov och öppnade byxorna. Newt bet sig i tungan. Lili var inte en hon. Snabbt stängde han byxorna, gick bort till sitt hörn med drycker, tog en och hällde upp i en mugg.
Stönande från andra personen gjorde att han hoppa till. Fort försökte han samla sig och göra det han skulle, att hjälpa en annan människa. Tog en mugg och satte sig bredvid sängen han lagt Lili på.
Ett par skrämda ögon tittade på honom. Även smärta lyste där.
“Du kom.” Sa hon, men Newt förstod inte vad. “Du hitta mig.”
“Självklart, du gjorde vad jag sa. Drick detta, det kommer hjälpa dig att känna dig bättre snart.”
Newt vänta. “Vad hände?”
Lili titta runt, gav en snabb blick på Newt och sedan lät blicken stanna på golvet. “Var är jag? Var jag borta länge? Vad är du?”
“Om jag svarar på dina frågor, kan du svara på mina?”
Lili nickade, men undvek att möta Newt’s. Newt tog hennes mugg för att både fylla på med vatten och ge lite mer tid. Samtidigt drack han upp sin mugg.
“Du är hos mig. Jag har den här magiska väskan där jag bland annat förvarar flera magiska djur. Jag försatte dig i sömn, så att jag lättare skulle få med mig dig, utan att skada dig ännu mer. Jag är en magizoologist, trollkarl. Normalt sett så tar jag hand om massor med magiska djur.” Newt gjorde ett uppehåll och sedan spruta ut, “och Jag älskar dig.”
Lili’s ögon hade växt och vid det sista Newt sa satte hon sig rakt upp och försökte trycka sig platt mot väggen.
“Nej, nej bli inte rädd, det allra sista jag skulle göra är att skada dig.”
Lili rörde sig inte och var helt stum. Newt närmade sig, ville bara omfamna och kyssa henne.
“Stop, släpp mig! Jag vill hem. NU!”
“Snälla, var inte rädd. Det är ju dig jag vill ha. Jag skulle aldrig kunna leva utan dig.” Newt gjorde flera försök att få Lili lugn efter att hon börjat ge motstånd. Det blev nästan som ett slagsmål, när Lili lyckats ta sig förbi honom.
“Om du nu säger att du älskar mig, så kan du väl lyssna på mig. Släpp mig. Låt mig komma hem. Jag mår bra nu. Det här är alldeles för överväldigande. Snälla.” Lili försökt värja sig mot honom och hoppas att Newt skulle ta sitt förnuft till fånga. Det hela var absurt för henne.
Hon fick fortsätta och be en bra stund, innan han slutade så pass att det gick att prata lite mer vettigt med honom. Till slut gick han med på att låta Lili gå och ta sig hem, bara så länge han fick följa med till hennes dörr och veta att det inte hände henne något.
Fyra dagar senare
Lili hade blivit överöst med blommor, kläder och diverse andra saker i tre dar. Newt hade inte gett sig. Inte bara Lili hade tröttnat på uppvaktningen. Gerda och Hans hade på något sätt fått honom till att bli arresterad på tredje dagen.
Newt skämdes. De senaste dagarna hade han ingen klar uppfattning av vad som hänt. Allt efter att han kommit och räddat Lili i parken var som i en dimma. Någon hade fått ut honom från polisens häkte och gett honom ett motgift. Det var han väldigt tacksam för. När han var tillbaka som sig själv och Jacques talat om vad han ställt till med hade han undersökt vad som egentligen hänt. Det han kom fram till var att i sin iver att hjälpa Lili, tillsammans med hans upptäckt om henne hade han tagit fel flaska med dryck och hällt i sin mugg. Han hade fått tag i en gammal flaska med kärleksdryck.
Jacques hade i hans ställe sett till att paret Wegner och Hans Axgil blivit obliviated, vilket gjorde att Newt inte visste om Lili kom ihåg honom utav huvudtaget. Så att inte ställa till det mer för sig lät han bli att ens skicka något i ursäkt.
Strax efter fem var han dock på galleriet. Han hade bestämt sig för att se om han åtminstone kunde köpa tavlan. Ägaren lyste upp, och sa att den skulle passa honom. Med tavlan inslagen under armen och var precis påväg att gå, kom ägaren efter honom.
“Jag höll på att glömma, jag har ett brev till dig.”
Newt tog emot det, tackade för sig. Utanför transfererade han sig till parken han hittat Lili i. Satte sig på en bänk för att läsa brevet.
‘Min käre Newt,
Förlåt mig att jag inte dök upp på Librarie Joseph som avtalat. Något kom emellan. Jag tar en chansning att du kommit förbi galleriet, när jag inte vet din adress. Jag vill tacka dig för vår angenäma pratstund tillsammans. Jag skulle gärna vilja få en ny chans, och förlåt mig om du fick sitta och vänta på mig. Om du fortfarande önskar träffa mig, är du välkommen att skicka ett meddelande, om du inte ser detta alldeles för framfusigt.
Med varma hälsningar
Lili Elbe’
Newt vek ihop brevet, stoppade det i sin bröstficka. Mr Pickett klängde sig fast på hans hand.
“Vad säger du, ska vi se om vi kan få fast Grindewald?!”