All we hear is radio gaga
Förra veckan tog jag ett stort beslut, ett som gäckat mig i tre års tid. Slantar har vänts på, behov mätts mot varandra, samvetet och självkänslan har synats i sömmarna. Nu är det dags.
Min damer och herrar, i maj detta år skall jag skaffa min första mac. Och herrejäklar så skönt det känns.
Jag vill tacka mina trogna uppdragsgivare för att de gjorde detta möjligt, jag vill tacka mina föräldrar för att de låtit mig lattja som jag vill med mina 'roliga gubbar', jag vill tacka inspirerande vänner och branschmänniskor, kollegor, för att ni under de senaste nio åren präntat in att mac är branschstandard av en anledning och att man bara har råd med en mac om man prioritetar sitt bildskapande ofantligt mycket och har typ tjugetusen över lol samt att det är sjukt snyggt.
Denna insikt, detta val, har haft en zen-liknande effekt på mig.
"Jaha, så bilkörningen gick åt fanders och jag är en fara för mig själv och mina medtrafikanter? - Äh, sånt är ju trivialt, jag ska skaffa mac."
"Inget bra flow i linjerna. Slut på idéer. Jag har inte mer konstnärligt värde än en fluga. - Äsch, allt sånt där lär väl ge med sig när jag jobbar på en riktig mac! En mac!!"
För inspiration finns inte just nu. Det är verkligen sjukt svårt - för att inte säga omöjligt - att komma på nya idéer. Och egentligen är det inte konstigt med tanke på hur min tankeverksamhet brukar funka (lalalala POFFritaritaritaskrivaskrivaPOFF) men jag gillar inte att förlita mig på någon slags 'gudomlig inspiration' som aldrig kommer. Jag tycker inte om tanken att det finns saker som jag inte kan styra med rationellt tänkande.
Vårens planer!!
Jag kommer att dela upp mig i två inför SPX. En liten skräckredaktör/formgivar-Myling-Lisa och en Otecknad-Lisa som susar mellan borden som en pil.
Um. Ingen Medley. Och det känns väldigt jobbigt, för det kliar i fingarna och jag villvillvill ha ett nytt häfte färdigt, men förra året kändes inte alls bra och trycksaken blev dessutom misslyckad fastän jag gjorde mitt bästa. Det är nog varningssignalen som säger att det är dags att lägga ner. I nuläget tecknas bara Medley exklusivt för min byrålåda tills jag fått pli på en bra framtidsplan.
Ah, just ja. Genom en rad underliga omständigheter (dvs, jag blev angiven) har jag hamnat i radio, vilket jag nämnde i kryptiska ordalag för ett par inlägg sedan.
Först i början av mars fick jag sitta med i P3 Kulturs program om svenska superhjältar och varför det är sådan brist på dem som en del av panelen och tycka en massa (med Den Siste Spindelmannenredaktören Klara Möller), och nu är jag med i en flerdelad podcast med Mats Jonsson om serieskapande, "P3 Kulturs Serieskola". Själv vågar jag inte lyssna på inslagen, men de kanske är riktigt bra? Vem vet!
Min damer och herrar, i maj detta år skall jag skaffa min första mac. Och herrejäklar så skönt det känns.
Jag vill tacka mina trogna uppdragsgivare för att de gjorde detta möjligt, jag vill tacka mina föräldrar för att de låtit mig lattja som jag vill med mina 'roliga gubbar', jag vill tacka inspirerande vänner och branschmänniskor, kollegor, för att ni under de senaste nio åren präntat in att mac är branschstandard av en anledning och att man bara har råd med en mac om man prioritetar sitt bildskapande ofantligt mycket och har typ tjugetusen över lol samt att det är sjukt snyggt.
Denna insikt, detta val, har haft en zen-liknande effekt på mig.
"Jaha, så bilkörningen gick åt fanders och jag är en fara för mig själv och mina medtrafikanter? - Äh, sånt är ju trivialt, jag ska skaffa mac."
"Inget bra flow i linjerna. Slut på idéer. Jag har inte mer konstnärligt värde än en fluga. - Äsch, allt sånt där lär väl ge med sig när jag jobbar på en riktig mac! En mac!!"
För inspiration finns inte just nu. Det är verkligen sjukt svårt - för att inte säga omöjligt - att komma på nya idéer. Och egentligen är det inte konstigt med tanke på hur min tankeverksamhet brukar funka (lalalala POFFritaritaritaskrivaskrivaPOFF) men jag gillar inte att förlita mig på någon slags 'gudomlig inspiration' som aldrig kommer. Jag tycker inte om tanken att det finns saker som jag inte kan styra med rationellt tänkande.
Vårens planer!!
Jag kommer att dela upp mig i två inför SPX. En liten skräckredaktör/formgivar-Myling-Lisa och en Otecknad-Lisa som susar mellan borden som en pil.
Um. Ingen Medley. Och det känns väldigt jobbigt, för det kliar i fingarna och jag villvillvill ha ett nytt häfte färdigt, men förra året kändes inte alls bra och trycksaken blev dessutom misslyckad fastän jag gjorde mitt bästa. Det är nog varningssignalen som säger att det är dags att lägga ner. I nuläget tecknas bara Medley exklusivt för min byrålåda tills jag fått pli på en bra framtidsplan.
Ah, just ja. Genom en rad underliga omständigheter (dvs, jag blev angiven) har jag hamnat i radio, vilket jag nämnde i kryptiska ordalag för ett par inlägg sedan.
Först i början av mars fick jag sitta med i P3 Kulturs program om svenska superhjältar och varför det är sådan brist på dem som en del av panelen och tycka en massa (med Den Siste Spindelmannenredaktören Klara Möller), och nu är jag med i en flerdelad podcast med Mats Jonsson om serieskapande, "P3 Kulturs Serieskola". Själv vågar jag inte lyssna på inslagen, men de kanske är riktigt bra? Vem vet!