I gotz a dayjob X3
Inga sorger, inga sorger!
Slussades fram och tillbaks i Academic Works karusell och hade hunnit bli mer än lovligt lack, när plötsligt en frejdig röst ringde upp. Jag svarade på lite frågor om tillgänglighet och erfarenhet, och helt vips hade jag genomfört en telefonintervju. Provjobbandet gick över all förväntan, och nu kan jag titulera mig telefonist på 118800.
Allvarligt talat är jag helt paff, allt gick så smidigt att det inte är klokt. Jag har gott om pass inbokade innan vi drar till Östersund den 19:e, och aldrig har ett kneg rullat igång så smärtfritt. Alla tidigare jobb jag haft har varit kämpiga till en början, om det handlar om att komma in i gemenskapen, att man är ovan vid en viss sorts arbete, etc - men här funkar allt prima! Och jag får googla en massa. ♥
De magiska orden är rekommendation och Olle. Jag älskar Olle. Av en händelse är detta även Hanners första dag (min andra). Inte lika mycket ös som min första dag, men nog så behagligt.
En insikt som har kommit till mig stegvis (och som blev mer definitiv i och med att marknadshyror skall komma att införas i Stockholm), är att jag ska sluta upp med att tänka på vårt jordhål som en "tillfällig lösning". För att, let's face it, vi är fast där ett bra tag framöver. Det finns inget sätt att veta hur länge det kan dröja innan vi kommer åt en lägenhet i Huddinge, om det handlar om månader eller år. Stockholms bostadskö är utesluten.
Men det är okej! Jag planerar alla små smarta lösningar som kan införskaffas och kompromissar för allt som inte finns i vårt hem. Det enda vi inte kan införskaffa är mer plats och solljus som når in i rummet - men väggbokhyllor, det är grejor det. Och om allt går bra med kneget, så kanske det där eviga pengaproblemet inte behöver komma i vägen alltför mycket heller.
Vet någon förresten vad man ska göra med böcker man vill behålla men inte har plats för? Här om dagen tröttnade jag på att ha tre flyttlådor framme, och slog in dem i presentpapper för att få det att se lite mer drägligt ut. Så nu är det alltid dan-före-dopparedan hemma, i alla fall vid första anblicken.
Slussades fram och tillbaks i Academic Works karusell och hade hunnit bli mer än lovligt lack, när plötsligt en frejdig röst ringde upp. Jag svarade på lite frågor om tillgänglighet och erfarenhet, och helt vips hade jag genomfört en telefonintervju. Provjobbandet gick över all förväntan, och nu kan jag titulera mig telefonist på 118800.
Allvarligt talat är jag helt paff, allt gick så smidigt att det inte är klokt. Jag har gott om pass inbokade innan vi drar till Östersund den 19:e, och aldrig har ett kneg rullat igång så smärtfritt. Alla tidigare jobb jag haft har varit kämpiga till en början, om det handlar om att komma in i gemenskapen, att man är ovan vid en viss sorts arbete, etc - men här funkar allt prima! Och jag får googla en massa. ♥
De magiska orden är rekommendation och Olle. Jag älskar Olle. Av en händelse är detta även Hanners första dag (min andra). Inte lika mycket ös som min första dag, men nog så behagligt.
En insikt som har kommit till mig stegvis (och som blev mer definitiv i och med att marknadshyror skall komma att införas i Stockholm), är att jag ska sluta upp med att tänka på vårt jordhål som en "tillfällig lösning". För att, let's face it, vi är fast där ett bra tag framöver. Det finns inget sätt att veta hur länge det kan dröja innan vi kommer åt en lägenhet i Huddinge, om det handlar om månader eller år. Stockholms bostadskö är utesluten.
Men det är okej! Jag planerar alla små smarta lösningar som kan införskaffas och kompromissar för allt som inte finns i vårt hem. Det enda vi inte kan införskaffa är mer plats och solljus som når in i rummet - men väggbokhyllor, det är grejor det. Och om allt går bra med kneget, så kanske det där eviga pengaproblemet inte behöver komma i vägen alltför mycket heller.
Vet någon förresten vad man ska göra med böcker man vill behålla men inte har plats för? Här om dagen tröttnade jag på att ha tre flyttlådor framme, och slog in dem i presentpapper för att få det att se lite mer drägligt ut. Så nu är det alltid dan-före-dopparedan hemma, i alla fall vid första anblicken.