Gilla läget, ja...
Den här veckan är det svårt att rita. Känns som att jag basunerat ut vitt och brett hur generös min planering är, hur det är omöjligt att faila bara jag följer den och gör lite varje dag. Lära känna sin jobbrytm, is i magen, fokus och yada yada yada. Men det är krångligt, huvudsakligen för att jag likförbannat är understimulerad.
Köpte ett simkort. Men, inga rena handdukar. Ingen tvättid i sikte, börjar få för mig att hjärnan vaporiserats och att jag fått en släng av herpes. Det hade jag verkligen inte inser jag efter tjugoåtta besök på olika sjukdomshemsidor, wikipedia och dylikt. Inser att jag ofrivilligt isolerat mig själv igen. Träsmak. Träbock. Och pennan kväker ur sig aggressiva, stubbiga streck.
Sedan har jag vänt på vartenda öre en miljard gånger för att försöka hitta en hållbar lösning för att klara resten av året. Just nu har jag en liten sparplan för att jag ska ha råd att teckna (och inte slösa viktig tid för att extrajobba) april ut.
Som vanligt är SPX deadlinen, men tanken att stå där med menande blickar på mina stackars alster igen, har fått mig att överväga att inte gå, srsly. Jag vill bara ha kul. Och trots att det faktiskt är den enda "festivalen" jag deltar i aktivt (vilket det kanske inte borde vara om jag vore seriös med att nå ut) ; Jag ska inte behöva tävla med någon. Branschen är för liten för sånt käbbel. Fattar inte hur mediumets roll ska kunna växa när inte fler samarbeten initieras mellan institutioner, föreningar, etc, etc. Nej nej. Låt oss bo i vår guldfiskskål.
Försöker att avlägsna mig från seriebloggar och forum, vilket går sådär.
Men nog om den där skiten, det är ett senare problem.
En sak jag borde fatta, är att tagga ner. Inte blogga så jävla mycket, inte gnälla så jävla mycket. Jobba hårt måndag-fredag, få mig en tillräcklig dos av eskapism på helgerna, träffa folk emellanåt för att inte gå in i paranoida tankemönster, göra så gott jag kan med det jag har och vara nöjd med det. Vara nöjd, ja. Och skära bort det andra.
Suck.
Köpte ett simkort. Men, inga rena handdukar. Ingen tvättid i sikte, börjar få för mig att hjärnan vaporiserats och att jag fått en släng av herpes. Det hade jag verkligen inte inser jag efter tjugoåtta besök på olika sjukdomshemsidor, wikipedia och dylikt. Inser att jag ofrivilligt isolerat mig själv igen. Träsmak. Träbock. Och pennan kväker ur sig aggressiva, stubbiga streck.
Sedan har jag vänt på vartenda öre en miljard gånger för att försöka hitta en hållbar lösning för att klara resten av året. Just nu har jag en liten sparplan för att jag ska ha råd att teckna (och inte slösa viktig tid för att extrajobba) april ut.
Som vanligt är SPX deadlinen, men tanken att stå där med menande blickar på mina stackars alster igen, har fått mig att överväga att inte gå, srsly. Jag vill bara ha kul. Och trots att det faktiskt är den enda "festivalen" jag deltar i aktivt (vilket det kanske inte borde vara om jag vore seriös med att nå ut) ; Jag ska inte behöva tävla med någon. Branschen är för liten för sånt käbbel. Fattar inte hur mediumets roll ska kunna växa när inte fler samarbeten initieras mellan institutioner, föreningar, etc, etc. Nej nej. Låt oss bo i vår guldfiskskål.
Försöker att avlägsna mig från seriebloggar och forum, vilket går sådär.
Men nog om den där skiten, det är ett senare problem.
En sak jag borde fatta, är att tagga ner. Inte blogga så jävla mycket, inte gnälla så jävla mycket. Jobba hårt måndag-fredag, få mig en tillräcklig dos av eskapism på helgerna, träffa folk emellanåt för att inte gå in i paranoida tankemönster, göra så gott jag kan med det jag har och vara nöjd med det. Vara nöjd, ja. Och skära bort det andra.
Suck.