Click to view
Beskriver lite väl korrekt hur den där stackars spelserien mår just nu.
Är helt uttömd. Hade redovisning igår. Blev lite väl oorganiserat, pratigt och överdrivet - tror jag - men minns just ingenting av vad jag sa. Själva uppsatsen blev väl helt okej, fast jäklar vad långt. Inklusive serien (23 sidor tuschade, 29 sidor skiss) blev klumpen 85 sidor.
Johan sade att om någon på högskolan skulle klaga på att vi gör tunna arbeten, skulle han bara kunna klubba vederbörande med tegelstenen som utgör mitt arbete. Det känns... fint. Lol.
Ska kanske lägga upp själva processbeskrivningen på internet som en pä-dä-äff, fast utan serien och bloggen inbakad. Det finns en gräns för hur mycket man orkar läsa på skärmen, och serier gör sig trots allt bäst på papper.
Vill rita strippserier kommersiellt. Skulle vara kul att prova.
Ikväll (igår då) skulle jag egentligen ha rensat upp i min ateljé, men istället gick hela dagen gått åt att juutuuba på
toknördig skit (jag älskar den där mannen) och väldigt knasiga
Shenmue-modifieringar (tänk så väldigt fel det kan bli när man byter ut flickvännens karaktärsmodell mot superskurkens...).
Modifieringar, hackning och dylikt är något som fascinerar mig otroligt mycket. Skräckblandad förtjusning, kan man nog kalla det. När man lyckas 'komma utanför' den artificiella verkligheten, typ
gå igenom en vägg eller falla igenom marken, det är så jäkla läskigt. Och just därför kan jag bli som besatt av det.
Mest intressant är det så klart när någonting lämnats kvar bland restprodukterna i grafiken eller koden, oanvänd information som bara ligger och skräpar. Oförklarliga objekt som svävar någon kilometer utanför banan, rörelser och poser som spelfigurerna aldrig kom att använda.
Jag älskar sånt, för det är så hemskt.
Borde packa ihop alla ägodelar. Imorgon blir det avslutningsfest i en fjällstuga uppe i skogen. Cateringmat och bastu. Jag vill vara svettig med mina klasskamrater. Kära Bullen - är det normalt?