(no subject)
nearly two months, just have not felt like writing. too many other things seem to be taking priority in life right now. i think most of you know, but i guess i should make it official. i am pregnant! yep, me, of all people having a baby. go figure. i have had some pretty shocked friends. anyway, we are hoping the little munchkin pops out in the middle of july. in the meantime we are going to nepal for three weeks on friday. i am so excited. i love nepal, and have not been there for nearly 6 years!
been very busy with school and work. been reading and writing like mad, and i have worked 32 hours in the last two days. a vacation is going to be nice. i recently wrote a paper for school and was fairly proud of it (my teacher pretty much even accused me of cheating and having someone write it for me. honestly, he can go fuck himself, as i spent way too much time on this paper so he would not complain about it as much as he did the first one. some show of appreciation for my efforts). too lazy and have too much other homework to translate it,
Båten gled hastigt mot dykplatsen. Vinden svepte i mitt hår och den lilla båten skakade o ryste varje gång den bröt en våg. ”Bah bump, bah bump, bah bump”, ljudet växte sig starkare och vågorna blev större när vi åkte ut på öppet hav.
Solen brände, från en molnfri himmel, mot mitt skinn. Över oss svävade sjöfåglarna. Plötsligt sänkte kaptenen farten och när han stängde motorn gled vi stillsamt över det kristallklara havet. Allt kändes väldigt lugnt och rofyllt. Jag gjorde mig klar för dyket. Min dykutrustning var kontrollerad och jag satte mig på båtens smala kant. ”Ett, två, tre…” hördes det ifrån dykledaren samtidigt som vi rullade baklänges ner i det ljumma vattnet. Den klarblå himlen skymtade förbi och vips så var jag tyngdlös nere under ytan, redo att utforska ett regnbågsfärgat rev. Jag sjönk, allt var tyst runt om mig. Solens strålar glittrade genom vattnet.
Just som vi närmade oss revet, dök alla dess invånare upp som stjärnorna på himlen. Uppe på revets topp låg en stor anemon. Dess lila tentakler flöt fram och tillbaka med varje våg som krusade ytan. Jag närmade mig anemonen och var alldeles stilla, som en ryttlande tornfalk. Det enda jag kunde höra var mina bubblor när jag andades ut. Samtidigt som min hörsel ebbade ut, förstärktes mitt seende. I denna stund såg jag två små clownfiskar uppenbara sig ur anemonen, som en tredimensionell tavla. Fiskarna var färgade starkt orange med vita streck och de såg väldigt nyfikna ut. De simmade upp mot min mask, men skrämdes när de fick se sina reflektioner i linsen. Då vände de snabbt tillbaka till säkerheten i sin anemon.
Jag fortsatte min resa neråt och ju djupare jag sjönk, desto blekare blev färgerna. De kraftigt röda koralltorskarna fick en brunaktig färg. Svampdjurens klargula färg mattades till en solblekt beige kulör.
Jag sjönk ner på sjöbottnen som ett höstlöv faller till marken. Ljust, grönt sjögräs omgav mig. Gräset rörde sig fram och tillbaka, precis som anemonen jag hade sett på vägen ner gjorde. När jag tittade närmare, hittade jag en liten sjöhäst som gömde sig i gräset. Den simmade långsamt mellan bladen och nickade. Jag kunde nästan höra den säga, “Ja, jag är här och du har sett mig. Försvinn!”. Jag tänkte att det var bäst att lämna sjöhästen i fred.
Jag flöt stillsamt vidare över det livfulla revet. Det sköt upp ur sanden som ett mångfärgat berg. Variationerna på fiskar, i regnbågens alla färger, var flera än vad jag någonsin kunnat räkna. Pastellfärgade papegojfiskar mumsade på korallhuvuden med sina stora, fula tänder. En gigantisk solfjäderskorall rörde sig sakta i strömmen. Gula fjärilsfiskar hastade in och ut bland korallhuvudena. Jag fick syn på två vackert färgade nakensnäckor som höll på att para sig. Deras bräckliga gälar flöt elegant i strömmen.
Sikten var fantastisk. Det fanns så mycket liv på ett enda ställe! Det kändes både kaotiskt och lugnt på samma gång. En ängelfisk, med blå och gula ränder, dök plötsligt upp framför mig. Jag undrade vad den tänkte om mig, som det stora och bullriga djur jag var. Jag var alldeles stilla och tittade på fisken. Den simmade hit och dit, men det kändes som den alltid höll ett öga på mig. Så graciös och underbar den var. Jag sög in vyn av revet och tänkte för mig själv hur sagolikt det skulle vara att leva under vattnet.
I ögonvrån såg jag ett stim av småfiskar flytta sig, som molnen på himlen en stormig dag. Precis bakom stimmet kom en liten sköldpadda. Den vände sitt huvud mot mig, men brydde sig inte speciellt mycket om mig, utan simmade lugnt vidare mot nya vidder. När jag svävade över de praktfulla, välmående korallerna, kände jag hur lycklig jag var över att vara där. Revet var en betagande och brokig färglåda som jag hade turen att besöka för en liten stund.
Tiden går snabbt under vattnet, och strax var det dags att avsluta dyket. Det var svårt att lämna ett sådant härligt ställe, men jag visste att det fanns många fler dykplatser att utforska.
i have to say i was quite proud of it, as it is only the second real paper i have ever written in my life. i don´t consider the couple of fake letters i had to write in sfi as proper papers, and i am sure most people would agree. but taking this class i realize at what a low level of swedish my sfi class ended at. i suppose i will get there eventually. anyway, off to write another paper!
been very busy with school and work. been reading and writing like mad, and i have worked 32 hours in the last two days. a vacation is going to be nice. i recently wrote a paper for school and was fairly proud of it (my teacher pretty much even accused me of cheating and having someone write it for me. honestly, he can go fuck himself, as i spent way too much time on this paper so he would not complain about it as much as he did the first one. some show of appreciation for my efforts). too lazy and have too much other homework to translate it,
Båten gled hastigt mot dykplatsen. Vinden svepte i mitt hår och den lilla båten skakade o ryste varje gång den bröt en våg. ”Bah bump, bah bump, bah bump”, ljudet växte sig starkare och vågorna blev större när vi åkte ut på öppet hav.
Solen brände, från en molnfri himmel, mot mitt skinn. Över oss svävade sjöfåglarna. Plötsligt sänkte kaptenen farten och när han stängde motorn gled vi stillsamt över det kristallklara havet. Allt kändes väldigt lugnt och rofyllt. Jag gjorde mig klar för dyket. Min dykutrustning var kontrollerad och jag satte mig på båtens smala kant. ”Ett, två, tre…” hördes det ifrån dykledaren samtidigt som vi rullade baklänges ner i det ljumma vattnet. Den klarblå himlen skymtade förbi och vips så var jag tyngdlös nere under ytan, redo att utforska ett regnbågsfärgat rev. Jag sjönk, allt var tyst runt om mig. Solens strålar glittrade genom vattnet.
Just som vi närmade oss revet, dök alla dess invånare upp som stjärnorna på himlen. Uppe på revets topp låg en stor anemon. Dess lila tentakler flöt fram och tillbaka med varje våg som krusade ytan. Jag närmade mig anemonen och var alldeles stilla, som en ryttlande tornfalk. Det enda jag kunde höra var mina bubblor när jag andades ut. Samtidigt som min hörsel ebbade ut, förstärktes mitt seende. I denna stund såg jag två små clownfiskar uppenbara sig ur anemonen, som en tredimensionell tavla. Fiskarna var färgade starkt orange med vita streck och de såg väldigt nyfikna ut. De simmade upp mot min mask, men skrämdes när de fick se sina reflektioner i linsen. Då vände de snabbt tillbaka till säkerheten i sin anemon.
Jag fortsatte min resa neråt och ju djupare jag sjönk, desto blekare blev färgerna. De kraftigt röda koralltorskarna fick en brunaktig färg. Svampdjurens klargula färg mattades till en solblekt beige kulör.
Jag sjönk ner på sjöbottnen som ett höstlöv faller till marken. Ljust, grönt sjögräs omgav mig. Gräset rörde sig fram och tillbaka, precis som anemonen jag hade sett på vägen ner gjorde. När jag tittade närmare, hittade jag en liten sjöhäst som gömde sig i gräset. Den simmade långsamt mellan bladen och nickade. Jag kunde nästan höra den säga, “Ja, jag är här och du har sett mig. Försvinn!”. Jag tänkte att det var bäst att lämna sjöhästen i fred.
Jag flöt stillsamt vidare över det livfulla revet. Det sköt upp ur sanden som ett mångfärgat berg. Variationerna på fiskar, i regnbågens alla färger, var flera än vad jag någonsin kunnat räkna. Pastellfärgade papegojfiskar mumsade på korallhuvuden med sina stora, fula tänder. En gigantisk solfjäderskorall rörde sig sakta i strömmen. Gula fjärilsfiskar hastade in och ut bland korallhuvudena. Jag fick syn på två vackert färgade nakensnäckor som höll på att para sig. Deras bräckliga gälar flöt elegant i strömmen.
Sikten var fantastisk. Det fanns så mycket liv på ett enda ställe! Det kändes både kaotiskt och lugnt på samma gång. En ängelfisk, med blå och gula ränder, dök plötsligt upp framför mig. Jag undrade vad den tänkte om mig, som det stora och bullriga djur jag var. Jag var alldeles stilla och tittade på fisken. Den simmade hit och dit, men det kändes som den alltid höll ett öga på mig. Så graciös och underbar den var. Jag sög in vyn av revet och tänkte för mig själv hur sagolikt det skulle vara att leva under vattnet.
I ögonvrån såg jag ett stim av småfiskar flytta sig, som molnen på himlen en stormig dag. Precis bakom stimmet kom en liten sköldpadda. Den vände sitt huvud mot mig, men brydde sig inte speciellt mycket om mig, utan simmade lugnt vidare mot nya vidder. När jag svävade över de praktfulla, välmående korallerna, kände jag hur lycklig jag var över att vara där. Revet var en betagande och brokig färglåda som jag hade turen att besöka för en liten stund.
Tiden går snabbt under vattnet, och strax var det dags att avsluta dyket. Det var svårt att lämna ett sådant härligt ställe, men jag visste att det fanns många fler dykplatser att utforska.
i have to say i was quite proud of it, as it is only the second real paper i have ever written in my life. i don´t consider the couple of fake letters i had to write in sfi as proper papers, and i am sure most people would agree. but taking this class i realize at what a low level of swedish my sfi class ended at. i suppose i will get there eventually. anyway, off to write another paper!