I'll just pretend to hug you until you get here

[saknad]

There is nothing I long for more, than arms around my shoulders.
There is nothing I fear more, than the solitude of my room.
There is nothing I'd rather flee, than the company of others.
There is nothing I find more difficult than to be touched.
There is nothing I avoid, but to meet someones eye.

När jag är ensam vill jag inget hellre än att ha sällskap,
tanken på sällskap gör mig smått yr och illamående.
När jag har sällskap vill jag fly,
solitude and books tröstar.
Jag saknar mina vänner, men kan inte bring myself to bother them.
Trots att jag vill prata om allt som hänt,
kan jag inte ens för mig själv finna orden.

För mycket på för kort tid?
För lite på för lång tid?
Gamla drömmar återupptas,
men i slutändan ville jag annorlunda.
Det förvånar många, kanske mest mitt egna jag,
hur mycket jag ville, vill det.

Jag kommer bli tvingad till sällskap i veckan,
tvingad till ett sällskap jag valt.
Jag ber om ursäkt, beforehand,
för de onda ord jag kommer yttra, de meningar jag kommer svälja,
de suckar jag kommer ljuda och alla de tankar som aldrig slutar sörja [surra].

So I'll just pretend to hug you until you get here.