On hold eller julen som fick ställas in
This post will be in Swedish. It's a thing I did get done this year, other has been more or less nothing.
Detta är en krönika. Mer info i slutet. (ingen cut)
Förberedelserna för århundradets fest hade planerats sedan slutet på juni. Äntligen skulle det få bli den allra bästa och största tillställningen för att visa sin tacksamhet för alla som ställt upp och bidragit till att man kunnat överleva. Listan på personer hade typ varit oändlig, men när stället man valt hade ett begränsat utrymme och kassan hade sin limit fick listan krympas. Lättast var att ta bort alla fiktiva personer, de var ju ändå inte verkliga.
Allt verkade gå som planerat. Dock var ingen förberedd på vad som skulle smyga sig på oss från öst. Det blev visst värsta farsoten. Folk gick ner för räkning till höger och vänster. Bästa sättet att undvika att många skulle trilla av pinn var att sluta med beröring och ta minst två steg ifrån varandra. Avstånd! Och bäst att komma ihåg att tvätta händerna. Skulle någon visa symtom på förkylning eller hosta flydde de som var runt omkring. När det inte riktigt hjälpte sattes det in fler restriktioner som maskerades som rekommendationer. Konsekvensen blev att även den första lokalen blev för stor och listan fick krympas till femhundra. Okej inga problem, det var ju många i alla fall. Så nya planeringar. Som tur var gick de flesta med på det hela, att det skulle bli tightare ett tag. För säkerhets skull stoppades alla evenemang och halva kåren vart utan jobb, medan andra halvan fick jobba häcken av sig och hoppas att alla platser räckte.
Genom att festen inte var officiell så skulle den nog inte påverkas. Men tji fick alla, eftersom de flesta struntade i vad Anders Tegnell sagt och viruset verkade ha kommit för att stanna. Efter ytterligare några veckor kom Stefan Löfven med beskedet att de där femhundra var för många och att det nya antalet var femtio. Åter fick planerna revideras och man fick sätta sig och se vilka som var okej att ha med. Vilka var det man egentligen umgicks med? Minst var det med dem som bodde längst ifrån, så de nygifta från Vindeln var inte att tänka på. Hur var det med dem som kom från Storstan? Inte bra visade det sig för där verkade det härja som mest, så även Anki var utesluten. Men hon skulle nog behövt säga nej i alla fall för att hon var i en riskgrupp. Dem var man ju tvungen att tänka extra på, vilket gjorde att Egon, Vivi, Rosey med flera också bara var att stryka när de föll in i kategorin 70+.
Ett tag dock såg det ut som att det hela planade ut och gick ganska bra. Så det var tal om att under ordnade former kanske man skulle kunna få gå på några evenemang. Det tog inte lång tid innan det fick tänkas bort då det kom en andra våg och det efter att många ungdomar rörde sig glatt i flock. Detta ledde till att Folkhälsomyndigheten drog i spaken och bestämde att inte fler än åtta får samlas och efter 22.00 ingen alkohol säljas.
Hur skall vi nu göra? Lokalen är för stor och någon levande musik får inte förekomma. För att kompensera det som förlorats fick det sökas bidrag. En lättnad var att karensdagen var slopad. Dock passade några på att utnyttja att kontroller inte utfördes - inget sagt, ingen nämnd. För att inte förlora för mycket eller inte få någon inkomst utav överhuvudtaget så togs det till att via bland annat Facebook sända live stream och be om man hade möjlighet att swisha för att stödja. Det fick blandas mellan Digital fika med Tomas Dileva, fråga och få svar från deckarförfattaren Dag Öhrlund och den musikaliska underhållningen stod Peter Jezewski mest för. Mer underhållning dock som längst 48 timmar, fick man av Andrew Lloyd Webber’s musikaler och svenskarna i Mando Diao och Backyard Babies.
Så småningom började man vänja sig vid att Real life inte direkt gällde om man inte videochattade. Man kunde förvänta sig att telefonen skulle gå varm för att kolla hur läget varär, dock verkade det mest funka från ett håll. Ingen skillnad där och accepterades. Många trodde det värsta ett tag och rusade till affären för att hamstra, vilket ledde till att det snart ekade tomt bland hyllorna med mjöl, jäst, toapapper och brädor. Likaså blev det efterfrågan på fyrfotade vänner. Där behövde jag inte ställa mig i kö eftersom jag redan har två pälsälsklingar att krama. Denna värme fick man nöja sig med.
Tummarna började så smått att bli blå. Må det hela vända snart tänkte man. Dock skulle det inte räcka att be Gud, han var lika frånvarande som alla andra. Troligen hade han vänt ryggen till för att vi missköter vad han skapat. Ja, ja vi får väl försöka bättra oss. Typiskt nog tar vi förfärligt lång tid på oss. Innan vi visste ordet avr så vart det bara fyra i sällskap som fick träffas och helst inte från mer än två hushåll. Den där Coronan hade verkligen fått sitt grepp!
Om man inte kunde undvika att ta sig någonstans kanske det var bäst att skydda sig med visir och munskydd. Helt enkelt var det bara att göra om planerna. I vilken gång i ordningen? Hur gör man det bäst utan att bli galen på köpet? Rätt och slätt fick man acceptera och gilla läget. Som tur är har man kunnat stävja ohälsan med att på tu man hand träffa några som Jeanette, Marina, Johanna och Cecilia. Icke att förglömma Tenblad’s, men det var ju veckovis. Lyckan var väl om det var utomhus, men ändå på håll att se lite fler. Största trösten var Karin’s Döttrar, grannar och Helenas händer.
Helt enkelt skulle det bli som Sheriffen i Nottingham önskade en gång - Call of Christmas. Eller, som ett annat utryck, gå och dra något gammalt över sig. För vad är en bal på slottet i dagens läge - Ingenting. Varför ha en fest bara för dig själv? Men ingen kan ju, så det kommer inte ske.
Så på skylten står det; Festen inställd, pga oförutsedda händelser, Kom tillbaka senare, för visst finns det ett liv efter detta?
Ses senare, någon annan gång och förhoppningsvis är det då som vanligt.
The end eller?
Författarens kommentar:
Inspiration efter att faktiskt läst Dag Öhrlunds novell med Kommissarie Truut och tomten.
Ville också bevisa att jag kan skriva annat än Fan Fiction och också på svenska.
Gillade själv att jag blev så inspirerad att jag inte kunde sova och bara var tvungen att skriva ner det hela.
Sedan tvivlar man alltid på om det blir bra eller inte, men jag kommer oavsett att vara nöjd med denna eftersom den också är en form av beskrivning av året 2020, när allt inte blev som vanligt. Samtidigt som författare kan brodera ut det hela.
Detta är en krönika. Mer info i slutet. (ingen cut)
Förberedelserna för århundradets fest hade planerats sedan slutet på juni. Äntligen skulle det få bli den allra bästa och största tillställningen för att visa sin tacksamhet för alla som ställt upp och bidragit till att man kunnat överleva. Listan på personer hade typ varit oändlig, men när stället man valt hade ett begränsat utrymme och kassan hade sin limit fick listan krympas. Lättast var att ta bort alla fiktiva personer, de var ju ändå inte verkliga.
Allt verkade gå som planerat. Dock var ingen förberedd på vad som skulle smyga sig på oss från öst. Det blev visst värsta farsoten. Folk gick ner för räkning till höger och vänster. Bästa sättet att undvika att många skulle trilla av pinn var att sluta med beröring och ta minst två steg ifrån varandra. Avstånd! Och bäst att komma ihåg att tvätta händerna. Skulle någon visa symtom på förkylning eller hosta flydde de som var runt omkring. När det inte riktigt hjälpte sattes det in fler restriktioner som maskerades som rekommendationer. Konsekvensen blev att även den första lokalen blev för stor och listan fick krympas till femhundra. Okej inga problem, det var ju många i alla fall. Så nya planeringar. Som tur var gick de flesta med på det hela, att det skulle bli tightare ett tag. För säkerhets skull stoppades alla evenemang och halva kåren vart utan jobb, medan andra halvan fick jobba häcken av sig och hoppas att alla platser räckte.
Genom att festen inte var officiell så skulle den nog inte påverkas. Men tji fick alla, eftersom de flesta struntade i vad Anders Tegnell sagt och viruset verkade ha kommit för att stanna. Efter ytterligare några veckor kom Stefan Löfven med beskedet att de där femhundra var för många och att det nya antalet var femtio. Åter fick planerna revideras och man fick sätta sig och se vilka som var okej att ha med. Vilka var det man egentligen umgicks med? Minst var det med dem som bodde längst ifrån, så de nygifta från Vindeln var inte att tänka på. Hur var det med dem som kom från Storstan? Inte bra visade det sig för där verkade det härja som mest, så även Anki var utesluten. Men hon skulle nog behövt säga nej i alla fall för att hon var i en riskgrupp. Dem var man ju tvungen att tänka extra på, vilket gjorde att Egon, Vivi, Rosey med flera också bara var att stryka när de föll in i kategorin 70+.
Ett tag dock såg det ut som att det hela planade ut och gick ganska bra. Så det var tal om att under ordnade former kanske man skulle kunna få gå på några evenemang. Det tog inte lång tid innan det fick tänkas bort då det kom en andra våg och det efter att många ungdomar rörde sig glatt i flock. Detta ledde till att Folkhälsomyndigheten drog i spaken och bestämde att inte fler än åtta får samlas och efter 22.00 ingen alkohol säljas.
Hur skall vi nu göra? Lokalen är för stor och någon levande musik får inte förekomma. För att kompensera det som förlorats fick det sökas bidrag. En lättnad var att karensdagen var slopad. Dock passade några på att utnyttja att kontroller inte utfördes - inget sagt, ingen nämnd. För att inte förlora för mycket eller inte få någon inkomst utav överhuvudtaget så togs det till att via bland annat Facebook sända live stream och be om man hade möjlighet att swisha för att stödja. Det fick blandas mellan Digital fika med Tomas Dileva, fråga och få svar från deckarförfattaren Dag Öhrlund och den musikaliska underhållningen stod Peter Jezewski mest för. Mer underhållning dock som längst 48 timmar, fick man av Andrew Lloyd Webber’s musikaler och svenskarna i Mando Diao och Backyard Babies.
Så småningom började man vänja sig vid att Real life inte direkt gällde om man inte videochattade. Man kunde förvänta sig att telefonen skulle gå varm för att kolla hur läget varär, dock verkade det mest funka från ett håll. Ingen skillnad där och accepterades. Många trodde det värsta ett tag och rusade till affären för att hamstra, vilket ledde till att det snart ekade tomt bland hyllorna med mjöl, jäst, toapapper och brädor. Likaså blev det efterfrågan på fyrfotade vänner. Där behövde jag inte ställa mig i kö eftersom jag redan har två pälsälsklingar att krama. Denna värme fick man nöja sig med.
Tummarna började så smått att bli blå. Må det hela vända snart tänkte man. Dock skulle det inte räcka att be Gud, han var lika frånvarande som alla andra. Troligen hade han vänt ryggen till för att vi missköter vad han skapat. Ja, ja vi får väl försöka bättra oss. Typiskt nog tar vi förfärligt lång tid på oss. Innan vi visste ordet avr så vart det bara fyra i sällskap som fick träffas och helst inte från mer än två hushåll. Den där Coronan hade verkligen fått sitt grepp!
Om man inte kunde undvika att ta sig någonstans kanske det var bäst att skydda sig med visir och munskydd. Helt enkelt var det bara att göra om planerna. I vilken gång i ordningen? Hur gör man det bäst utan att bli galen på köpet? Rätt och slätt fick man acceptera och gilla läget. Som tur är har man kunnat stävja ohälsan med att på tu man hand träffa några som Jeanette, Marina, Johanna och Cecilia. Icke att förglömma Tenblad’s, men det var ju veckovis. Lyckan var väl om det var utomhus, men ändå på håll att se lite fler. Största trösten var Karin’s Döttrar, grannar och Helenas händer.
Helt enkelt skulle det bli som Sheriffen i Nottingham önskade en gång - Call of Christmas. Eller, som ett annat utryck, gå och dra något gammalt över sig. För vad är en bal på slottet i dagens läge - Ingenting. Varför ha en fest bara för dig själv? Men ingen kan ju, så det kommer inte ske.
Så på skylten står det; Festen inställd, pga oförutsedda händelser, Kom tillbaka senare, för visst finns det ett liv efter detta?
Ses senare, någon annan gång och förhoppningsvis är det då som vanligt.
The end eller?
Författarens kommentar:
Inspiration efter att faktiskt läst Dag Öhrlunds novell med Kommissarie Truut och tomten.
Ville också bevisa att jag kan skriva annat än Fan Fiction och också på svenska.
Gillade själv att jag blev så inspirerad att jag inte kunde sova och bara var tvungen att skriva ner det hela.
Sedan tvivlar man alltid på om det blir bra eller inte, men jag kommer oavsett att vara nöjd med denna eftersom den också är en form av beskrivning av året 2020, när allt inte blev som vanligt. Samtidigt som författare kan brodera ut det hela.