tipsy post
alltså, jag blir så less. på massor av saker. men just nu mina "vänner" i usa.
ska det vara så jävla svårt att hålla kontakten? när jag lämnade usa sa typ alla: "awww, i'm gonna miss you! let's stay in touch!". men vet ni vad? i majoriteten av fallen var det BULLSHIT.
alla säger ju att amerikaner är så himla trevliga. ja, det verkar stämma i början, MEN man inser snabbt att det är en ytlig, falsk trevlighet. bara en fasad.
jag blir ledsen! under året träffade jag såklart massor av människor, och de flesta bryr jag mig inte om alls. men det finns några som man faktiskt riktigt gillade. som man lärde känna bra och kom nära. men så kom jag hem till sverige och plötsligt blev allt tyst. vad var meningen då egentligen? var det bara en påhittad vänskap?
och jag har verkligen försökt! mejl, facebook, msn, skype, vykort, twitter, whatever. men till slut orkar man inte längre. jag har gett upp hoppet om två personer. väldigt synd.
som tur är finns det undantag. men tyvärr är inte ens undantagen speciellt duktiga på höra av sig heller.
oh well. det kanske dags att jag lär mig. folk gör en alltid besviken. man kan bara lita på sig själv. om ens det.
ska det vara så jävla svårt att hålla kontakten? när jag lämnade usa sa typ alla: "awww, i'm gonna miss you! let's stay in touch!". men vet ni vad? i majoriteten av fallen var det BULLSHIT.
alla säger ju att amerikaner är så himla trevliga. ja, det verkar stämma i början, MEN man inser snabbt att det är en ytlig, falsk trevlighet. bara en fasad.
jag blir ledsen! under året träffade jag såklart massor av människor, och de flesta bryr jag mig inte om alls. men det finns några som man faktiskt riktigt gillade. som man lärde känna bra och kom nära. men så kom jag hem till sverige och plötsligt blev allt tyst. vad var meningen då egentligen? var det bara en påhittad vänskap?
och jag har verkligen försökt! mejl, facebook, msn, skype, vykort, twitter, whatever. men till slut orkar man inte längre. jag har gett upp hoppet om två personer. väldigt synd.
som tur är finns det undantag. men tyvärr är inte ens undantagen speciellt duktiga på höra av sig heller.
oh well. det kanske dags att jag lär mig. folk gör en alltid besviken. man kan bara lita på sig själv. om ens det.