(no subject)
Anyways. Arab Strap. De spelade två set, det førsta var nog aningen bættre æn det andra. Men det kan också bero på att han dær fick mig att kænna som vi var ett par på rikigt. Inte ngt underlig hopkok som kanske inte ær på riktigt. Att stå framfør scenen, han i sin tio år gammal skinnjacka (en historia jag faktiskt inte har hørt), han stællde sig så att han stod ett steg bakom mig, och med sin arm om min axel, hals. Och det kænndes som om det verkligen var på rikigt, som han han också kunde se sammanhanget. Det hær ær helt bisarrt. Genom att lyssna på alla underliga historier som han berættar, om sin barndom, om tekniska uppfinningar i japan, sociala fenomen, om jag pusslar ihop detlajerna ifrån varje historia så børjar hans personlighet att ge mening. ( Det ær førøvrigt den øversættningen som inte finns på svenska , makes sense = gir mening.)
Nær jag såg honom i sin skinnjacka kom jag att tænka på Marcus Birro, mest før att han såg sådær "the Smiths, 80tals, rock-kliché ut. Nær jag tænker lite till så är det nog mer Birro d.æ han liknar. haha.
Nær jag såg honom i sin skinnjacka kom jag att tænka på Marcus Birro, mest før att han såg sådær "the Smiths, 80tals, rock-kliché ut. Nær jag tænker lite till så är det nog mer Birro d.æ han liknar. haha.