new birds
Jag, David, Kasper + lillasyster och Jesper åkte ner till Århus och såg Arab Strap i søndags kvæll.
Två timmars minibusseras i snøvæder, dyr Tuborg på fat och rikigt bra musik. Jag har aldrig varit något stort Arab Strap fan men nær det vankas konsert i Nordjylland så åker man. Plus att føreståndaren på skolan har ett underligt sætt att få musik man hørt (och mer eller mindre valt att inte lyssna på) att låta vældigt intressant. Lite som min morbror Daniel kan få ett rødvin och en speciell ost att låta som ngt man skulle kunan sælja sin sjæl før. (Om man nu tror på sånt).
Konserten var vældigt bra. En chubby, skæggig skotte som sætter ord på sånt som man aldrig sjælv skulle komma på, med en av de bæsta dialekterna. Har lyssnat på Philiphobia, albumet ær ett par år gammalt och jag har ingen aning om de har blivit sæmre eller bættre med tiden. Oh, ett helt nytt band att græva fram favoritnummer av.
Jag læser tre bøcker just nu, som vanligt Lipstick Traces och ett nytt tillskott ær Underworld med Don Delillo. Han har verkligen ett underbart språk, och det finns citat på var och varannan sida. Men jag kommer fan inte igång med den, jag tror att jag har læst de samma 40 sidorna om och om igen. Jag læser om samma stycke, det ær precis om om orden inte fastnar.
Fast det gør ingenting just nu, før jag hittade en høg med bøcker, som någon skulle læmnat tillbaka till någon, men gett de till fel person, så de hamnade i høgen på golvet igen. I høgen ligger dær; Bret Easton Ellis, visserligen Glamorama, den har jag læst, men det ær alltid fin att se bra bøcker i høgar. Sen ligger dær Douglas Coupland, Schampoo planet, som jag inte læst och nu ær 181 sidor in i. Sen ligger dær komiskt nog White Noise, boken av Delillo som jag valde bort før Underworld. Det ær kanske den jag ska læsa ændå. Den har onekligen en bættre titel æn Underworld.
I vilket fall som helst. I Schampoo Planet så vaknar Jasmin upp går ut till badrummet och upptæcker att hennes man ( ex. man) har skrivit DIVORCE spegelvænt i hennes panna med en spritpenna. Kænns som ett Coupland signum. Istællet før att skriva en lapp, skriva det med en spritpenna som inte går att tvætta bort, spegelvænt. Jag vet inte varfør, men det faktum att det ær skrivet spegelvænt, gør det mer elakt, mer genomtænkt.
Uppgiften de hær veckan har varit att ta ett portætt och en portrættbild som visar ett yrke. Vi satt i røkrummet och snackade om vad folk skulle passa som. Fulvio, italienare var lagom imponerad av folk tyckte 'pizzabagare'. Emil sa ambassadør om mig, ngt med att jag kunde ha ett strængt ansikte, men varma øgon. Vad nu varma øgon har med ambassadørskvinnor att gøra. Hur som helst, dagen efter kommer han och sæger "hehe, vet du vad min flickvæn sa att du skulle vara , polischef." Så tydligen har jag ngt av en auktoritet inflytelse hær. Lugn, bara lugn, min mupp-talanger ligger latent, næra till hands.
Det ær också en mærklig kommentar att få "-Jag har aldrig sett ngn så kort som du som... hur lång ær du?"
"-Ah 1,60m, som har den førmågan att se ner på folk." Vad ær det om, det låter ju helt hemsk.
Yrkes-portrættet av mig, blev surrealistiskt. Jag postar det hær, nær jag får møjlighet.
Nu fryser jag , ska æta lite ingefæragodis innan jag går ner i mørkrummet igen.
toddles.
Två timmars minibusseras i snøvæder, dyr Tuborg på fat och rikigt bra musik. Jag har aldrig varit något stort Arab Strap fan men nær det vankas konsert i Nordjylland så åker man. Plus att føreståndaren på skolan har ett underligt sætt att få musik man hørt (och mer eller mindre valt att inte lyssna på) att låta vældigt intressant. Lite som min morbror Daniel kan få ett rødvin och en speciell ost att låta som ngt man skulle kunan sælja sin sjæl før. (Om man nu tror på sånt).
Konserten var vældigt bra. En chubby, skæggig skotte som sætter ord på sånt som man aldrig sjælv skulle komma på, med en av de bæsta dialekterna. Har lyssnat på Philiphobia, albumet ær ett par år gammalt och jag har ingen aning om de har blivit sæmre eller bættre med tiden. Oh, ett helt nytt band att græva fram favoritnummer av.
Jag læser tre bøcker just nu, som vanligt Lipstick Traces och ett nytt tillskott ær Underworld med Don Delillo. Han har verkligen ett underbart språk, och det finns citat på var och varannan sida. Men jag kommer fan inte igång med den, jag tror att jag har læst de samma 40 sidorna om och om igen. Jag læser om samma stycke, det ær precis om om orden inte fastnar.
Fast det gør ingenting just nu, før jag hittade en høg med bøcker, som någon skulle læmnat tillbaka till någon, men gett de till fel person, så de hamnade i høgen på golvet igen. I høgen ligger dær; Bret Easton Ellis, visserligen Glamorama, den har jag læst, men det ær alltid fin att se bra bøcker i høgar. Sen ligger dær Douglas Coupland, Schampoo planet, som jag inte læst och nu ær 181 sidor in i. Sen ligger dær komiskt nog White Noise, boken av Delillo som jag valde bort før Underworld. Det ær kanske den jag ska læsa ændå. Den har onekligen en bættre titel æn Underworld.
I vilket fall som helst. I Schampoo Planet så vaknar Jasmin upp går ut till badrummet och upptæcker att hennes man ( ex. man) har skrivit DIVORCE spegelvænt i hennes panna med en spritpenna. Kænns som ett Coupland signum. Istællet før att skriva en lapp, skriva det med en spritpenna som inte går att tvætta bort, spegelvænt. Jag vet inte varfør, men det faktum att det ær skrivet spegelvænt, gør det mer elakt, mer genomtænkt.
Uppgiften de hær veckan har varit att ta ett portætt och en portrættbild som visar ett yrke. Vi satt i røkrummet och snackade om vad folk skulle passa som. Fulvio, italienare var lagom imponerad av folk tyckte 'pizzabagare'. Emil sa ambassadør om mig, ngt med att jag kunde ha ett strængt ansikte, men varma øgon. Vad nu varma øgon har med ambassadørskvinnor att gøra. Hur som helst, dagen efter kommer han och sæger "hehe, vet du vad min flickvæn sa att du skulle vara , polischef." Så tydligen har jag ngt av en auktoritet inflytelse hær. Lugn, bara lugn, min mupp-talanger ligger latent, næra till hands.
Det ær också en mærklig kommentar att få "-Jag har aldrig sett ngn så kort som du som... hur lång ær du?"
"-Ah 1,60m, som har den førmågan att se ner på folk." Vad ær det om, det låter ju helt hemsk.
Yrkes-portrættet av mig, blev surrealistiskt. Jag postar det hær, nær jag får møjlighet.
Nu fryser jag , ska æta lite ingefæragodis innan jag går ner i mørkrummet igen.
toddles.