Jag ger upp
Ok, nu tycker ni säkert att jag är väldigt gnällig, men jag håller faktiskt på att bli tokig. Det här är dag 12 på min förkylning och ingen bättring i sikte över huvud taget. Jag vet inte ens om jag vill kalla det för förkylning för det här är värre. Har fått lite härlig Cocillana hostmedicin utskrivet (morfin, mmmm...) som tar bort de värsta hostattackerna. Det känns ju i och för sig bättre för den träningsvärk jag har fått i magen av allt hostande är inte inte helt olik känslan av förvärkar och det är lätt att känna sig lite förvirrad ibland. Sen förra veckan har förvärkar och sammandragningar hållit sig lugna men igår fick jag en. Var nog mest för att påminna mig om hur ont det kommer göra sen...
Man kan ju tycka att eftersom jag fött en gång tidigare så ska jag känna mig lugnare för gång nummer två. Men så ligger det inte till. Jag vet att jag kommer klara det men jag väldigt rädd för smärtan. Eller skiträdd för smärtan rättare sagt.
Mina värden hos barnmorskan i måndags var bra i alla fall. Hade i och för sig så hade jag gått upp 100-200 gram sen förra gången men det kan man väl få göra så här på slutet.
Nu har både J och E blivit sjuka så idag är det sjukstuga i Västerås... J verkar mest ha fått förkylningsvarianten men E sysslar med feber. E är på gott humör i alla fall än så länge.
Man kan ju tycka att eftersom jag fött en gång tidigare så ska jag känna mig lugnare för gång nummer två. Men så ligger det inte till. Jag vet att jag kommer klara det men jag väldigt rädd för smärtan. Eller skiträdd för smärtan rättare sagt.
Mina värden hos barnmorskan i måndags var bra i alla fall. Hade i och för sig så hade jag gått upp 100-200 gram sen förra gången men det kan man väl få göra så här på slutet.
Nu har både J och E blivit sjuka så idag är det sjukstuga i Västerås... J verkar mest ha fått förkylningsvarianten men E sysslar med feber. E är på gott humör i alla fall än så länge.