En
blogg-postom tankar kring mitt spelande (eller bristen på det).
Idag var min bror på besök. Jag introducerade honom till Castle Crashers. Han tyckte det var asroligt (förstås) och vi spelade i ett par timmar. Det var riktigt kul för det var väldigt länge sen som jag och min bror spelade tillsammans. Annat var det när vi var små, då satt vi i timmar framför brorsans MegaDrive och retade gallfeber på våra föräldrar för att vi ockuperade TV:n.
Good memories, good times.