Vad skulle du göra?
Gamer-funderingar igen...
Det finns 3 versioner av PS3:an. En med 80 GB hårddisk, en med 60 och den nya med 40. Viktigt att notera är att de två första modellerna är bakåtkompatibla och det är inte den sistnämnda. Den senaste modellen har dessutom ingen kortläsare och saknar 2 USB-portar.
Så. Vilken köper man?
Köper man den "billiga" 40 GB-versionen (4290 kr), för att jag redan har två st PS2:or som jag kan spela mina gamla spel på?
Eller köper man 80 GB-versionen som inklusive frakt från Kanada kostar 4000 kr?
(60 GB-versionen i PAL kostar 5800 att köpa här.)
Jag menar, shit, det är tokbilligt att beställa den från Kanada. Då behöver jag dessutom inte chippa den och alla spel som jag vill ha kommer ju faktiskt att släppas i USA först.
Om det ändå kostar lika mycket att köpa en 80 GB med alla finesser intakta och dessutom få den fraktad hem till dörren med DHL, som det kostar att köpa den sämsta versionen av den konsoll som skulle erövra världen (men hur gör man det när man bara skalar ner sin produkt en gång per månad?), borde man inte köpa den på 80 GB?!?!?!
Jag har hört oroväckande rykten som säger att 40 GB-versionen kommer vara den enda som går att få tag på till slut. Och här sitter jag och känner att jag MÅSTE ha en PS3:a och en av de bättre dessutom! Nej, det finns inget spel som jag vill spela än, FF XIII dröjer nog nästan ett år till, men visst skulle jag kunna ha lite kul med Motorstorm, jag menar, köra runt i lera är väl alltid underhållande?, men ja.
Är jag galen? Min bror försökte få mig att förstå att jag inte behöver en 80 GB-version, att jag bara kastar bort mina pengar och att det är onödigt för jag har redan PS2:an.
Oki, visst. Det argumentet skulle väl funka för gemene man, men kolla vem han pratar med!
Tjejen som köper en extra PS2:a bara för att ha ifall den andra går sönder, tjejen som köper extra kopior av sina favoritspel, tjejen som betalar räkningarna och sen låter större delen av lönen gå till just spel. Det är ju det här jag lever för! Annars skulle jag väl sällan ha lagt snart 100 000 kr över åren som gått, på detta specifika intresse?!
Vad är rätt och vad är fel i det här fallet? Jag behöver hjälp (tydligen)!
(Och om jag känner mig själv rätt så lär jag ha köpt en 80 GB innan året är slut, även om inga intressanta spel finns än.)
Det finns 3 versioner av PS3:an. En med 80 GB hårddisk, en med 60 och den nya med 40. Viktigt att notera är att de två första modellerna är bakåtkompatibla och det är inte den sistnämnda. Den senaste modellen har dessutom ingen kortläsare och saknar 2 USB-portar.
Så. Vilken köper man?
Köper man den "billiga" 40 GB-versionen (4290 kr), för att jag redan har två st PS2:or som jag kan spela mina gamla spel på?
Eller köper man 80 GB-versionen som inklusive frakt från Kanada kostar 4000 kr?
(60 GB-versionen i PAL kostar 5800 att köpa här.)
Jag menar, shit, det är tokbilligt att beställa den från Kanada. Då behöver jag dessutom inte chippa den och alla spel som jag vill ha kommer ju faktiskt att släppas i USA först.
Om det ändå kostar lika mycket att köpa en 80 GB med alla finesser intakta och dessutom få den fraktad hem till dörren med DHL, som det kostar att köpa den sämsta versionen av den konsoll som skulle erövra världen (men hur gör man det när man bara skalar ner sin produkt en gång per månad?), borde man inte köpa den på 80 GB?!?!?!
Jag har hört oroväckande rykten som säger att 40 GB-versionen kommer vara den enda som går att få tag på till slut. Och här sitter jag och känner att jag MÅSTE ha en PS3:a och en av de bättre dessutom! Nej, det finns inget spel som jag vill spela än, FF XIII dröjer nog nästan ett år till, men visst skulle jag kunna ha lite kul med Motorstorm, jag menar, köra runt i lera är väl alltid underhållande?, men ja.
Är jag galen? Min bror försökte få mig att förstå att jag inte behöver en 80 GB-version, att jag bara kastar bort mina pengar och att det är onödigt för jag har redan PS2:an.
Oki, visst. Det argumentet skulle väl funka för gemene man, men kolla vem han pratar med!
Tjejen som köper en extra PS2:a bara för att ha ifall den andra går sönder, tjejen som köper extra kopior av sina favoritspel, tjejen som betalar räkningarna och sen låter större delen av lönen gå till just spel. Det är ju det här jag lever för! Annars skulle jag väl sällan ha lagt snart 100 000 kr över åren som gått, på detta specifika intresse?!
Vad är rätt och vad är fel i det här fallet? Jag behöver hjälp (tydligen)!
(Och om jag känner mig själv rätt så lär jag ha köpt en 80 GB innan året är slut, även om inga intressanta spel finns än.)