Sekter

May 01, 2005 22:42

”Vad gjorde du i helgen?” eller ”Vad gjorde du på Valborg?” Är det typ nån sekt folk är med i där det anses ”normalt” att festa för att det är nån konstig högtidsdag som vi numera inte känner till varför den finns? Lucia är också en sån dag om året, då alla ungdomar förväntas gå ut och supa (eller ”ha roligt” som vissa vill kalla det - yeah right - ni vet mycket väl vad det går ut på) och hela Sveriges poliskår förbereder sig på att få ta hand om alkoholförgiftade idioter som kvävs i sina egna spyor och gå emellan ilskna grabbar med peniskomplex som slåss med kniv. Ja, det är så ungdomen beter sig i Sverige idag. Fantastiskt!! Vilken famtid! Och det är dessa typer vi ska se avla fram nästa generation?! Det är fan skrämmande. (Jag då som är nykterist (eller ”tråkig” enligt de flesta andra) vill inte skaffa egna barn och egentligen så berövar jag hela nästa generation på folk med bra gener. HA!)

För ett tag sen åkte jag tunnelbanan sent på en fredags kväll. (Sent och sent, klockan var väl halv elva.) Åkte förbi Östermalmstorg och jag blev helt förskräckt när jag fick se vad som fanns på perrongen. Fjortisar. Hela berg av fjortisar. (Eller kanske ska jag säga öar eftersom fjortisar helst står i klungor. Låt mig också understryka att fjortis inte syftar till 14-åringar utan pekar på omoget beteende för en persons ålder.) Det skrämmande var att ALLA - exakt ALLA - fjortisar såg precis likadana ut. Samma hårfärg, samma väskor, samma skor, samma mode, samma smink, samma frisyr, samma mobiler, samma fnitter... (listan fortsätter). GAH! Är det bara jag som tycker att det är totalt chockerande att se personer som faller så brutalt för grupptryck? Problemet med grupptryck (som möter oss nån gång i mellanstadiet) är att det inte försvinner efter gymnasiet utan det lever kvar även på högre nivåer som universitet och högskolor och även på arbetsplatser! (Ja, jag var fan den enda som inte ville gå på ”firmafest” på mitt förra jobb - så jävla onödigt - och man hörde ju historierna om folk som varit fulla, ramlat omkull och startat slagsmål framför cheferna med kollegor. Inte mycket hjärna där inte, nej.)

Där satt jag på tunnelbanan i min svarta jacka, mina baggy pants, mina brillor, mitt uppsatta hår som inte ens är ett försök till en frisyr, helt utan smink och kände mig så jävla bäst. Tyvärr är det få som fattar att jag också är nåt att ha, de flesta verkar gilla uppblåsbara brudar utan hjärna som ser ut precis som ALLA ANDRA i sin umgängeskrets. Alltså shit, kan man bli tråkigare? Är det inte DÅ man borde anses tråkig? När man inte vågar satsa på en egen stil, ha egna intressen eller andra åsikter eller ÅTMINSTONE andra kläder?!?!?! Jag lovar, minst en av de tjejerna på den perrongen ville nog hellre sitta hemma och sticka, men tro fan att hon vågar det - sekten har henne i sina klor nu. Helt otroligt att jag redan på mellanstadiet vågade ställa mig mot sekten, och alla andra årskurser för den delen. Jag fick gå många år ensam, men det var bra, för mycket tid i livet är man just ENSAM. Men i sekten, där är man rädd för att vara ensam. Där måste man stå i klunga och supa Xider ikapp och man måste gå på toaletten samtidigt och låna varandras smink och om man nån gång på en fredag inte är bjuden på fest, ja då är det i stort sett som att sekten har vänt en ryggen.

För fan människor!! Våga växa upp och slit er loss från dessa sektregler som ni blev itutade redan i mellanstadiet!! Den dagen ni kan gå på fest utan att supa er redlösa redan innan festen börjat (det där fina ordet ”förfesta”) och den dagen ni kan dega i soffan utan att känna panik, eller den dagen då ni ändå känner er tillfreds med kvällen fastän ni inte fått hångel eller ett ragg med syfilis med er hem - VAR GLAD - för först då har ni vågat bryta er fria. Använd den före detta supartiden och alla de timmar ni står och sminkar er till att utveckla era intressen istället. För fan, livet är kort - och det har tyvärr omvänts till sektens motto - ”livet är kort så festa så mycket du kan”. Suck, nej, livet är för kort för att supas bort.

sarcasm, lunar, rant, thoughts, society

Previous post Next post
Up