Vinterballad
Click to view(под катом текст песни, слямзил отсюда: http://docplayer.se/19734196-Evert-taube-ronnerdahl-sitter-pa-berget-och-malar.html, там даже с аккордами, если кому вдруг интересно)
Vinterballad
Ur ”Sol och vår”, 1967
om när poeten François Villon satt i en fängelsehåla i Paris, dömd till galgen, mellan jul och nyår anno 1463.
Det rasslar, det gnisslar, en råtta flyr ut
när prästen inträder i cellen.
Där sitter poeten Villon som förut.
Det är klockan nio på kvällen
och fångvaktarn kommer och knektar och folk.
Men prästen han talar som kyrkans tolk:
”Du klättrade in i vår kyrka och stal
Du dömdes till döden i galgen.”
Men högsta domstolen har nu gjort sitt val
och säger: Släpp ut den kanaljen!
Så har mina böner då hjälpt denna gång.”
”Nej, präst”, sa’ Villon, ”jag blev fri på min sång!
Ditt timglas är utrunnet, gör nu din bikt,
så svarade du när jag bad dig
om papper och bläck för att skriva en dikt,
men fångvaktarn, George, han gav mig!
Han skaffade skrivdon, han sa’: Skriv dig fri!
I högsta instansen behövs poesi.
Jag diktade, skrev - och min dikt den skall stå
så länge som Kyrkan, det tror jag!
Den heliga eld som brann inom mig då
har Gud tänt i människan, tror jag.
Man reste min galge,men julnatten lång
satt jag bakom gallret och skrev på min sång.
De Hängdas Ballad! När du hör den som bäst
då hör du en dödsdömd predika
för domare, påvar, för dig, käre präst
och särskilt för alla de rika!
Besinnen er ni, som regerar vår jord:
Att döda en mänska är alltid ett mord!”
Så talte poeten Villon och gick ut
på nysnön, ur fängelsegrottan,
och luften var frisk. Han andades djupt.
På snön såg han spåret av råttan.
Han kysste det spåret. Då hördes ett skratt.
Men tyst gick Villon bort i Frankrikes natt.
Во блин, а я честно всю жизнь думал, что когда Вийона второй раз приговорили - так сразу и повесили, а он, оказывается, опять выкрутился, просто пропал неведомо куда сразу же. Ну то есть не "всю жизнь" и даже не "сколько себя помню", но настолько давно, что теперь наука навряд ли установит - с чего мне это взбрело вдруг в голову. Ну про меня науке, понятно дело, неинтересно совсем, а вот про Вийона тоже вопрос (куда он делся потом, то есть) - и тоже хрен его знает. Загадка. Может вампиры съели, как пендосского писателя Амброза Бирса, я кино такое смотрел, пендосское кажись тоже, или мексиканское, не помню, а еще какую-то латиноамериканскую тоже книжку про него (не с вампирами вроде, а всерьезную) собирался как-то прочитать несколько лет тому назад, как он там у них неизвестно пропал, но так и не собрался пока все еще. Ну вот, короче, а щас слушаю значит песенку - и там Вийона великодушно прощают за все, а я думаю "чё за нах, его же повесили, или его потом уже по другому делу", в Вику полез - и точно, простили-помиловали таки. Во блин, теперь думаю, с чего же мне в голову взбрело в далеком детстве - что таки повесили? И как я умудрялся жить столько лет, пребывая в таком печальном заблуждении? Загадка, короче говоря. А разгадка проста: ну тормоз я, тормоз. Жаль, что с таинственным исчезновением Вийона все значительно сложнее.
Оригинал на dreamwidth: https://nibeljmies.dreamwidth.org/114777.html.
Комментариев: