Sep 07, 2009 23:28
Plötsligt sög typ saker. Lägenheten är jättefin, och jag gillar mitt jobb, så det är inte problem. Men, rumskompis har sin pojkvän översovandes här, vilket betyder att jag får sova i soffan, vilket också är helt okej - it's part of the deal, liksom. Men det intensifierar ju känslan av att min, öh, vad-han-nu-är är långtlångt borta. Och nu kanske han inte ens kan komma, för han menade att det kändes som om någon gick och roade sig med att sticka knivar i halsen på honom igen, och sen så har han varit lite bitter ändå på sistone på grund av skola och pendling och det fysiska avståndet mellan oss, så han har varit sämre än vanligt på att höra av sig. Detta kombinerat med übertrötthet efter jobb och en lång dag av uppackning ur lådor, småförkylning, att han inte är inom räckhåll och bara en släng av min sedvanliga ångest gör mig lite gråtfärdig.
Och nu ska jag lägga mig i soffan, med hörlurar på, och inviga vardagsrummet som sovrum medan rumskompis sover i pojkväns famn.
Lyxproblem, alltihopa, men gör ont litegrann ändå.