Av de finaste saker man kan ge.
Så blir jag sådär härligt överraskad. Jag sitter här på andra sidan jorden och tänker lite på "hemma". På allt folk jag lämnat där, som har haft en inverkan på mig, eller som jag haft en inverkan på... och så undrar jag ifall de minns mig, och om de tänker på mig något, mycket eller lite... ifall de saknar mig eller om de är glada att jag är ur deras närvaro (på gott och ont! Ibland har man faktiskt dålig inverkan på folk utan att själv veta om det, eller att ha det som intention!) Jag tänker på folk jag kände innan. Jag tänker på folk jag känner nu. Jag tänker på folk som jag precis börjat lära känna innan jag åkte. Jag tänker på allt det där, och undrar stilla hur det blir när jag kommer hem.
Nu var det iofs inte det som var den härliga överraskningen. Den härliga överraskningen är egentligen inte "en" överraskning, utan en form av överraskning. När någon som man inte talat med på länge, eller kanske nyligen talade med, på något sätt hör av sig ...och säger precis de där orden. De man behövde höra. De man minst väntade på. De man aldrig trodde man skulle höra. De som man hoppats och längtat efter. De som precis bara passar en. De som är gjorda endast för ens öron. De som angår hjärtat. De som ger en styrka. De som gör att man vet att även fast man inte är närvarande i fysisk form, så finns det (säkert!) folk där ute som minns, saknar och tänker på en mycket.
Detta är ett ett meddelande till dessa människor! Ni finns i mitt liv också! Och jag vill tacka er för att ni skickar mig dessa meddelande, dessa känslor, att ni låter mig få ta del av era liv, era intressen, era ord, era känslor, er kärlek!
Jag kommer nog aldrig på ett rättfärdigat sätt kunna tacka nog. Men jag hoppas innerligt att de som på detta sättet någon gång har rört mig med deras ord, speciellt de som gjort de nyligen, får detta meddelande (på något vis!), och vet att de betyder lika innerligt mycket för mig, och att jag vill att de ska ta del av mitt liv, mina intressen, mina ord, mina känslor, och min kärlek.
nu var detta ganska lösryckt, flamsigt och aningen osammanhängande. Men jag hoppas att ni fattar meningen! ;)
Nu var det iofs inte det som var den härliga överraskningen. Den härliga överraskningen är egentligen inte "en" överraskning, utan en form av överraskning. När någon som man inte talat med på länge, eller kanske nyligen talade med, på något sätt hör av sig ...och säger precis de där orden. De man behövde höra. De man minst väntade på. De man aldrig trodde man skulle höra. De som man hoppats och längtat efter. De som precis bara passar en. De som är gjorda endast för ens öron. De som angår hjärtat. De som ger en styrka. De som gör att man vet att även fast man inte är närvarande i fysisk form, så finns det (säkert!) folk där ute som minns, saknar och tänker på en mycket.
Detta är ett ett meddelande till dessa människor! Ni finns i mitt liv också! Och jag vill tacka er för att ni skickar mig dessa meddelande, dessa känslor, att ni låter mig få ta del av era liv, era intressen, era ord, era känslor, er kärlek!
Jag kommer nog aldrig på ett rättfärdigat sätt kunna tacka nog. Men jag hoppas innerligt att de som på detta sättet någon gång har rört mig med deras ord, speciellt de som gjort de nyligen, får detta meddelande (på något vis!), och vet att de betyder lika innerligt mycket för mig, och att jag vill att de ska ta del av mitt liv, mina intressen, mina ord, mina känslor, och min kärlek.
nu var detta ganska lösryckt, flamsigt och aningen osammanhängande. Men jag hoppas att ni fattar meningen! ;)